fredag 29 januari 2010



Den här bilden med elefanten och hans stora öron får illustrera mina funderingar kring hörsel i allmänhet och min i synnerhet.



Jag är född med nedsatt hörsel. Fick min första hörapparat när jag var 14 år och har sedan dess burit hörapparat och sedan ca 20 år använder jag 2 hörapparater. Det fungerar för det mesta alldels utmärkt men precis som andra hörapparatsbärare så finns det situationer då det fungerar mindre bra. Men vad göra? Det är ju som det är:
För en liten tid sedan besökte jag hörselvårdsavdelningen och fick då träffa överläkaren. Hon frågade om jag hade funderat på cochleaimplantat. Jag svarade att jag trodde att det var aktuellt först när man var döv. Hennes svar var: - Och hur betraktar du dig själv?
Det gav mig en tankeställare. För jag är nog att betrakta som döv - även om jag själv inte har sett mig som döv.

I alla fall så har jag börjat titta på nätet på vad ett cochleaimplantat innebär. Så visst snurrar tankarna. Igår när jag läste på nätet dök det upp något för mig helt nytt: EAS implantat så nu måste jag läsa på om det. Allt verkar spännande - tänk att kunna höra vad folk säger bakom ryggen! Otrolig tanke.

När jag skriver dom här raderna så önskar jag att jag fick kontakt med någon som har gått igenom det här. Så snälla, har just du gått igenom det här så hör av dig.

Viveca

torsdag 28 januari 2010

Längtar till den varma sanden på Pemba


Nu skäms jag verkligen. Jag har inte bloggat här sedan i somras. Till viss del har det berott på att jag trodde att jag hade glömt mina inloggningsuppgifter - fast det kanske bara var ett svepskäl. Har en annan blogg: glutenfri bakblogg som har tagit nästan all bloggtid. Fy!!
Men nu är det desto roligare att ta tag i den här bloggen igen. Egentligen har det hänt så mycket sen sist så det är ingen idé att försöka uppdatera.
Bilden ovan kommer från Pemba där jag var i sept-okt - och som sagt just nu hade det inte varit helt fel att vara där. 25-30 grader sol, hav och god mat.
Fast det kan också vara alldeles underbart med snö, det var det tidigare idag när jag åkte hem på lunch. Vi har fått 30 cm nysnö ovanpå dom tidigare 30-40 cm som vi hade. På lunchen sken solen och det var riktigt, riktigt vackert.
Nu är det dags att gå hem för dagen och det är kolsvart ute. Tänk om man kunde knäppa med fingrarna så var man hemma och kunde äta något gott och bara njuta. Nähä, först ska man palta på sig alla kläder, ut och skrapa bilen, sladda sig hem genom snömodden innan man äntligen kan komma innanför hemmets dörrar. Men så får det bli.
Hej då, bloggen!