söndag 21 februari 2010

Morfars farmors farmors farfars far

Så ser han ut min morfars farmors farmors farfars far. Han ser ju ut att ha pondus men visst kan jag också skymta en glimt av full-i-sjutton i hans ögon. Den här mannen föddes 1614. Så det var ju ett tag sedan.
Det är spännande det här med släktforskning för det är så lätt att tänka ja men herregud det var ju så länge sedan. Men faktiskt så går det rasande fort, se bara här:
Viktor, det är min systers barnbarn om vi ser det hela ur hans ögon så blir min morfar som jag ju har lekt med och umgåtts mycket med - en alldeles högst påtaglig person - så är det ändå Viktors mormors morfar. Det är ju nästan halva vägen till ovanstående person, som förresten heter Gustav Otto Stenbock.

Ja, nu behöver man ju inte gå så långt tillbaka för att det ska bli intressant. Jag tycker till exempel att det är spännande att försöka sätta sig in i varför en ung kvinna någon gång runt 1868 ger sig iväg ensam från Sala till Jönköping. Hon hade ännu inte träffat sin blivande man. Det fanns inga bilar, inte tåg. Hur tog man sig fram?  Red man, liftade med hästoch vagn eller hur gjorde man. Det var ju en lång resa som säkert tog en vecka.

Det finns många sätt att släktforska även olika saker man kan forska om som t ex hur levde man, var levde man. Att bara samla på sig en massa namn på anfäder är inte det som jag tycker är roligt. Just nu försöker jag få fram foton, bilder, målade porträtt etc på mina förfäder. Och det är inte det allra lättaste. Nu har jag skickat email till lite olika personer för att försöka få fram biler. Får se hur det går.

Ja, så var det det här med hörseln. Tankarna snurrar mest hela tiden kring detta. När jag var på hörselvårdsavdelningen häromsisten så fick jag låna en liten smidig "konferensanläggning". Den hade jag med mig i onsdags när jag på Rebeckorna. Men det är inte så lätt som kan kan tro att höra med en sådan anläggning. Allt ljud förstoras ju upp så att höra just den eller dom som sitter på andra sidan bordet är bara med stor ansträngning och naturligtvis läppavläsning som det fungerar.

I går när jag var ute med hundarna så passerade jag en granne som var ute med sin snöslunga. vi har själva funderat på att köpa en sådan så jag passade på att fråga hur hans snöslunge fungerade. Han var hur vänlig som helst och svarade på mina frågor. Det var bara det att jag ännu inte har fått klart för mig att jag ju nästan aldrig hör vad folk svarar. Och det gjorde jag inte nu heller. Då gäller det att hålla god min och se förstående ut. Fattar inte varför jag inte hör vad folk säger jag hör ju så himla väl att dom pratar men inte vad dom säger.

Den här helgen har det varit svinkallt ute och i lördags bara vräkte snön ner så jag har mest hållit mig inomhus och bakat. Det blev ett glutenfritt fruktbröd, ett enkelt glutenfritt surdegsbröd och som avslutning gjorde jag cupcakes eller muffins med frosting på.
Så nu känns det som att jag bara ska slappa resten av kvällen.

Vivvi

tisdag 16 februari 2010

Skhoop täckkjol - det ni!

När jag var i Sälen strax efter nyår så gjorde jag världens inköp. Jag köpte en Skhoop täckkjol. Det var extrapris så den var billigare än normalt. I Sälen var det då bitande kallt -20 grader så då behövdes den verkligen.

Men så tänkte jag att hur mycket kommer jag att använda den när jag är hemma? Oj, oj, oj

vad jag misstog mig. Jag har haft den på mig varenda dag sedan jag köpte den.



Man kan verkligen undra varför ingen har kommit på den här kanonbra grejen förut. Vi har ju använt täckjackor i bra många år nu, likaså täckbyxor men varför kom ingen på täckkjolen?

Den är alldeles perfekt när man ska gå ut med hundarna till exempel. Bara att dra över dom kläder man har på sig. Eller när man ska gå bort och har kjol eller tunna byxor - bara att dra på.



Ett kanonbra plagg helt enkelt kan varmt rekommenderas.



Viveca

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag


Innan jag ens hunnit ur sängen idag, på Alla hjärtans dag, kom Sebastian med den här fina blomman. Då blir man varm om hjärtat. Och mera skulle det bli. Lite senare på dagen fick jag rosor och tulpaner av min man och ännu lite senare fick vi (C-G och jag) en stor kartong After Eight. Vilken dag.

Själv har jag bara bakat en hjärttårta. Ja, jag håller på med den, för smörkrämen som ska vara på tårtan vill inte riktigt stelna, så det rinner åt alla håll och kanter. Det är två hjärtformade marängbottnar med smörkräm emellan och slutligen punchpralingrädde ovanpå som ska kreeras. Alla ingredienserna är jättegoda var för sig, så nu gäller det bara att jag får ihop det hela. Men det ska nog gå.
Det gick inte så himla bra. Tårtan blev god men fyllningen flöt ut så det blev nästan som att äta soppa - en söt och god soppa. Hade tänkt delge receptet här på bloggen men med tanke på resultatet så avstår jag.
Ja, så kan jag berätta att igår när jag skrev bloggen blev jag så förbaskad för jag kan inte lägga in bilder som jag har tänkt mig. När jag vill lägga in en ny bild härnere i texten så hamnar den högst upp. Så nu har jag kommit på att jag får göra flera olika små inlägg så att jag får bilderna där jag vill. Om det någon av er läsare som kan berätta hur jag ska göra blir jag så glad.
Fortsättning på mina hörselproblem
Nu har jag fått en inbjudan till Anhörigkväll på hörselvården. Då är anhöriga till mig (det kan i och för sig även vara vänner, arbetskamrater etc) välkomna för att få en inblick i hur det är att vara hörselskadad. Speciellt spännande tycker jag att det är när dom anhöriga ska få höra hur jag hör. Man programmerar in min hörselkurva på ett speciellt program på datorn och som gör att man kan sända talet så som jag hör det. Nu har hela familjen sagt att dom kommer med. Det tycker jag är gulligt av dom.
Min hörsel har försämrats så mycket på sista tiden eller kan det vara så att jag har blivit mer fixerad kring hörseln sedan jag blev informerad om Cochleaimplantat (CI)? I vilket fall som helst så upplever jag att det är mycket svårare att höra vad folk säger.
Men som tur är är ju allt inte beroende av att man hör. Baka går till exempel utmärkt utan att höra. Släktforska går också bra utan att höra. Släktforskningen kommer jag tillbaka till i nästa inlägg.
Viveca




















































torsdag 11 februari 2010

Nu går jag vidare i utredningen om cochleaimplantat

Igår var jag på hörselvårdsavdelningen och träffade en audiolog och en kurator som informerade om och kring cochleaimplantat. Jag fick titta på hur de olika delarna ser ut. Jag fick ställa hur mycket frågor som helst. Men det här är inte lätt!

Dom hade naturligtvis tagit fram mitt senaste audiogram, det gjordes 2006. Och jag känner själv att hörseln har dalat sedan dess. Vidare så frågade dom om jag var mycket trött. Det är så konstigt för det frågar ofta professionella inom det här området. Jag vet inte. Visst jag är jättetrött för det mesta men å andra sidan jag har ju nästan alltid haft hörapparat så jag vet ju inget annat. Jag vet ju inte om jag skulle ha varit mindre trött om jag inte har hörapparat. Den har ju suttit som ett klister på mig från det jag går upp på morgonen tills jag lägger huvudet på kudden. Och så har det varit dom senaste 40-50 åren. Då är det inte så lätt att veta om jag blir trött av att använda hörapparaten. Javisst är jag trött men beror det på hörseln? Eller på den långa vintern? Eller för mycket arbete? Eller vitaminbrist? För lite motion? Det är inte lätt att veta.

I alla fall så ansåg dom att mitt audiogram visade att jag var en lämplig kandidat för ett cochleaimplantat. Jag frågade om EAS implantat men fick klara besked, det är inget för mig. Då ska man ha nästan fullgod hörsel på bastonerna men ha tappat diskanttonerna - jag har ju tappat alla!
Men nu rullar det hela vidare med att jag ska kallas till vidare utredning genom att få träffa en läkare naturligtvis göra nya audiogram och diverse andra tester.

Det som jag blev mycket glad över att höra var att konvalesenstiden inte är så lång som jag trodde. Efter operationen får man stanna ca 1 dygn på lasarettet varpå man får åka hem och sedan beror det på hur man mår, yr eller om balansen är dålig eller om man mår illa. Bortsett från sådant så kan man i princip börja arbeta dagen därpå. Sedan beror det ju på vilken typ av arbete man har om man kan arbeta utan att höra något på det opererade örat. I mitt fall så är det högerörat som i så fall ska opereras det är det jag hör sämst på. Och jag kan hjälpligt klara mig med bara hörapparat på vänster öra. Så det lät bra tycker jag.

Intressant var också att få reda på att jag kanske har rätt till ett bidrag från Försäkringskassan p g a min hörselskada. Det kallas Handikappersättning och kan uppgå för mig till 15408 kr om året. Varför har ingen sagt något om det förut? Nu kanske jag har missat massor med pengar.
I alla fall så ska jag nu ansöka om den här ersättningen kan behövas.

Intressant var vidare att få lite ny information om hjälpmedel. Fick låna med mig en liten smidig "konferensanläggning" - apparat som man kan lägga på bordet när det är flera som ska prata. Manicken är mindre än en mobiltelefon. Den kopplar man till T-slingan och sedan hör manmycket bättre. Ska bli kul att testa den.

Så på det stora hela var det ett mycket intressant möte på Hörselvårdscentralen.

Viveca

fredag 5 februari 2010

Fortsatta funderingar kring cochleaimplantat



Tankarna fortsätter att snurra kring cochleaimplantat. Och visst är det konstigt - ja, jag upplevde det som att ödet ville hjälpa mig i min beslutsångest - för häromdagen visade TV1 en film om just cochleaimplantat.


TV har väl aldrig intresserat sig speciellt för just den hörselskadade/döva gruppen? Och så helt plötsligt såg jag i TV-programmet att det skulle komma en film, 1,5 timme lång, som handlade om ett par i 65-årsåldern som får implantat inopererade. De båda i filmen hade varit döva sedan födseln. Och i filmen får man följa dom före, under och efter operationen. JÄTTEINTRESSANT!


Har jag blivit klokare? Vet inte det precis men nu vet jag åtminstone hur operationen går till och också vilka våndor och besvär man kan förvänta sig efteråt. Sedan tror jag inte att det går att jämföra filmens par med mig. Dom hade aldrig hört och jag har ju i alla fall hört större delen av mitt liv - visserligen dåligt men jag vet hur vågorna låter, hur fåglarna låter, hur prasslande papper låter osv.

Nästa vecka är det dags för mitt första informationsmöte om och kring cochleaimplantat. Då ska jag också försöka få besked om vad ett EAS implantat innebär. Och om det skulle kunna vara en lösning för mig.


Tillbaka till filmen, jag kan verkligen rekommendera den för den är såå fint gjord. Det är dottern till filmens huvudpersoner som har gjort filmen. Och det är ett ömsint fint porträtt hon gör av sina föräldrar.

Sedan är jag mycket imponerad över Sally, i filmen, som är fullständigt fantastisk på att läsa läpparna. Dom använde aldrig någon teckentolk utan klarade av all kommunikation genom att läsa på läpparna. Båda två hade gått på en väldigt speciell "oral" skola för döva. På det sättet hade de båda lärt sig att tala. Metoden går ut på att man får "känna" på ljuden, genom att använda de vibrationer som bildas när man talar. Helt fantastiskt!


Är du intresserad av att veta mer om filmen, den heter Hear and now, och kommer upp om man söker på Googles på just Hear and now.


Viveca