Att blanda bark i brödet!

Just nu håller jag på att provbaka på gammalt vis med bark i brödet. Det har visat sig att bark inte alls är så dålig mat. Ja, det är inte gott att äta rakt upp och ner men att blanda in det i bröd är inte så tokigt. Barken innehåller en hel del nyttigheter t ex 10 gånger så mycket antioxidanter som grönt té. Dessutom innehåller det en mängd olika mineraler som zink, magnesium, kalium och järn.

På min andra blogg: glutenfri bakblogg finns recept på barkbröd. Men jag kan berätta att när jag bakade det första brödet så jäste det så in i bomben. Vet inte om det är barken som ger jäsningen en extra skjuts. Så här såg det ut i köket när jäsningen var som värst.

När det ser ut så här är det roligt att städa!

När jag ändå håller på med gamla tips och knep så kan jag berätta att min mamma alltid föreslog att man skulle äta en msk med fänkål om man hade mycket luft(gaser) i magen. Och faktiskt så har jag provat det nu och det fungerar alldeles utmärkt. Så därför kan jag varmt rekommendera 1 msk fänkål när magen känns uppblåst.

Om det är någon annan av er läsare som har några gamla knep att dela med av så tar jag tacksamt emot. Jag tror jättemycket på råd från "kloka gummor" och annan gammal klokskap. Det vore kanske en idé att försöka samla på. Så skriv gärna ner dina knep och skicka dom till mig.

Så skickar Mitzi en hälsning till dig!

Viveca

Den härliga våren är här!

Våren är en underbar tid! Visst är det härligt att se hur naturen vaknar till liv efter vinterdvalan. Själv njuter jag obeskrivligt av att gå runt i trädgården och titta på allt som spirar. Visst det är en hel del trädgårdsjobb som ska göras men det är så rogivande att rensa rabatterna och att ge ny jord och näring till alla rabatter.

Här kommer lite nytagna bilder från de små blommor som redan har tittat upp i min trädgård.

Ormögans små blommor lyser i rabatterna - jag har massor i min trädgård.

Till och med hyacinterna, som tidigare stått i en julgrupp och utplanterats i trädgården, har titta upp. Det är så härligt.

Hörapparat med problem

Mitt gissel med hörsel och hörapparaterna fortsätter. Mina nya proppar är väldigt mycket bättre än dom gamla. Men fortfarande är det rundgång, fast den här gången hör jag det oftast inte själv för det är en väldigt hög ton och som omgivningen istället hör. Jag kan höra den om det är alldeles tyst runt omkring.

Nu har jag fått en ny tid till anhörigträff, den 19 maj. Hoppas att min familj kan komma med då. Förra gången när såväl min man som mina barn hade sagt att dom kunde gå med så blev det inställt. Typiskt!

Förresten så ska jag passa på att berätta att det finns ett kanonbra forum för oss som har hörselproblem:

http://www.horselskadade.ifokus.se/ som jag varmt kan rekommendera. Där kan man ventilera sina synpunkter och problem.

Det var allt för idag!

Vivvi

En helg i naturen!

Den här helgen har vi varit en hel del utomhus. I lördags var det dags för årets första spårträning. Mina 2 taxar behöver tränas i eftersök. Mitzi som är äldst, ser mest ut som ett gosedjur, är viltspårschampion. Så hon är verkligen jätteduktig på att göra eftersök. Min andra hund Ninja, hon är alldeles för jaktintresserad för att kunna koncentrera sig på att följa ett blodspår. Den här gången hade vi också min dotter Paola med för hon ville prova sin hud i spåret. Paolas hund är en Cane Corso, en ganska ovanlig ras här i Sverige.

Vi började med att lägga spåren, ett kort kanske 200 meter för Carma (Cane corson) , ett lite längre till Ninja och sedan ett normalt spår till Mitzi. När spåren var lagda var det dags för fika. Det är alltid lika mysigt att fika ute i naturen allting smakar så gott.

När Carmas spår hade legat ca 1 timme skulle hon få försöka att följa blodspåret. Det är inte så lätt första gången för hunden måste ju förstå vad det är man förväntar sig av henne. Så det gick väl så där men mer kan man inte förvänta sig första gången. Och hon hittade i alla fall rådjursklöven som låg vid spårslutet. Bra!

Ninja, min lilla illbatting, var som vanligt svår att få koncentrerad på spåret - det luktar ju så mycket gott i skogen. Men även hon hittade så småningom klöven.

Sedan var det då dags för det riktiga proffset, Mitzi. När man har satt på henne spårlinan då är det bara spår som gäller. Det går över stock och sten. Mitzi som normalt avskyr vatten och vattenpölar bekymrar sig, under spårningen, inte det minsta om det är vatten, bäckar eller liknande som ska forseras. Lugnt och metodiskt söker hon sig fram. Vinklar och bloduppehåll är inga problem. Ja, det är verkligen roligt att se när hon arbetar.

Här är det bloduppehåll och Mitzi söker runt tills hon hittar spåret igen.

Vatten? Vadå, det är ju spåret som gäller.

När man har hittat klöven är det mycket beröm som gäller.

Det är en stolt liten hund som leker en stund med sin trofé.

Vivvi