tisdag 26 april 2011

Norrland tur och retur

Så var första etappen av pimpningen av min "fula" husbil klar och det var dags att prova om den fungerade som det var tänkt. Därför gav vi oss i fredags iväg till Norrland, närmare bestämt till Kullberg strax norr om Junsele. Och vad gör man där?

Jo vi åkte till Kullberg för att titta på älgarna som simmar över Ångermanlandälven. Det är ett rätt fantastiskt naturfenomen för varje år i slutet av april-början av maj simmar över 100 älgar över älven för att söka nya sommarbeten.
På Kullbergs vandrarhem har man fört statistik över hur många älgar som simmar över de olika dagarna och de allra flesta simmar över runt 22-28 april. Alltså skulle det vara perfekt att komma dit nu över påsken.
Bilen gick bra och första stoppet gjorde vi vid en liten sjö vid Graninge. Där vi sov den första natten.


Här sitter Mitzi och njuter av att ha fått komma ut i friska luften efter resan från Västerås. Här vid sjön grillade vi  lite kyckling innan vi gjorde ordning för natten. Vi har ingen värme i bilen på natten så det blev lite kylslaget men med hundar och varma täcken så sov vi gott.

                                                                 Kullberg
På morgonen fortsatte färden till Kullberg dit vi kom fram strax före lunch. Vi rekognoserade lite och hittade så platsen där älgarna brukar simma över. Här hade man iordningställt ett vindskydd där man kunde sitta och ha älven och "simöverfarten" mitt framför sig. Sträckan som älgarna brukar simma är ca 200 m, det är väldigt strömt men det verkar inte bekymra älgarna som simmar rakt över för att sedan ta sig i land ca 25 m från där vi satt. Här kommer några bilder som visar hur fint det var, och så var det ju ett underbart väder (ca 20-22 grader) med solsken. Och så fåglarna som kvittrade hela tiden. I vattnet lekte kniporna. Det var med andra ord perfekt.

                                          
Här från den solbelysta stranden brukar älgarna gå ner för att sedan våga språnget ut i det kalla vattnet


                                                     Och här brukar älgarna gå i land

Här satt vi från lunchtid tills det började skymma. Sällskap fick vi av ett par som har sitt fritidshus en liten bit längre norrut utmed älven. Även de var där med kameror i beredskap. Men även om det var vackert så kan det bli lång väntan så kaffe tillagat över öppen eld kan ju smaka gott (älgarna störs inte av eld).


Vi hhade ingen tur med älgobservationerna under första dagen och så småningom blev det dags att krypa till kojs igen. Även den här natten var lite kylslagen men annars sover man riktigt skönt i husbilen - har förresten döpt den till Bomilia. Följande morgon gav vi oss ner till älven igen. Vi satt där tålmodigt till fram emot lunch men inte en älg visade sig och det blev så småningom dags för oss att sätta oss i bilen igen för att börja den långa resan tillbaka hem igen. Vilken besvikelse - ingen älgsimning för vår del.
Vi åkte vägen över Delsbo på vägen hem. Och i Delsbo sov vi en natt. På kvällen roade vi oss med att titta på Mästarnas mästare på datorn. Det och lite ägg och rökt lax förgyllde vår påskdagskväll.



Och utanför hade vi den här fina utsikten över några Hälsingegårdar. Det är fint, rikigt fint i Hälsingland.


Den här natten var det inte så kallt. Och på morgonen fortsatte resan hem till Västerås. Men innan jag slutar så lägger jag in en bild, som jag lånat av fotografen Åke Johansson - han har minsan sett simmande älgar i Ångermanälven.


Väl hemma gick jag in på Kullbergs vandrarhems hemsida och tittade på statistiken. Och f..n också dom hade sett 24 älgar simma över älven på eftermiddagen när vi hade lämnat platsen. Kan det bli mer retsamt?

Vivvi

torsdag 14 april 2011

Är jag normalhörande nu? Njae...men nästan

Igår var det dags för nytt besök på Karolinska i Huddinge för ny "mapping" av processorn. Det blev ett ganska långt besök hos ingenjören - så långt att jag nästan saboterade hans dagsschema. När jag kom dit så hade jag mitt "normalhörprogram" inställt på allra högsta volymen och intensiteten (det är mikrofonernas känslighet) också på max.
Som vanligt började vi med att jag fick berätta om mina "hörupplevelser". Och jag kunde bara konstatera att jag är jätte, jätte nöjd. Sedan var det dags att koppla ihop processorn med datorn. Det första ingenjören är att kolla hur "motstånde" är. Dvs motståndet i vätskan som finns i snäckan och elektroderna. Allra helst vill ingenjören att det ska vara "en rak linje". På bilden ovan ser man hur det ser ut när han tittar på motståndet. (Den höga stapeln är en elektrod som är avstängd, så den hoppar liksom ur). Bilden ovan visar också ungefär hur han vill att det ska se ut men igår så var det som ett sicksackband och det röda och det blå var inte alls synkroniserat. Snäll som han är så sa han att det var inom normalområdet men han vill ändå att det ska vara en mer jämn "linje". Ingenjören sa också att eftersom jag hör bra så var det inget att oroa sig för.
Vi får se hur det blir när jag ska dit nästa gång om ca 4 månader.

Därefter var det dags att justera upp ljudet på de olika elektroderna. Sedan bad jag att han skulle göra ett program där vi kopplade på dom "bortkopplade elektroderna" så att min hjärna får träna sig i att höra även bastonerna som finns på de bortkopplade elektroderna. Enligt ingenjören så gör det inget att man har några elektroder bortkopplade för då tar andra elektroder över dom ljuden - hur det nu kan gå till. Men jag tror ju ändå att deet måste vara allra bäst om man kan använda alla elektroderna, för det måste ju finnas någon anledning till att dom finns där.
Så nu har jag följande fyra program:
1. med baselektroderna inkopplade (det låter väldigt dovt och murrigt med dom)
2. mitt "normalprogram, som just nu är på allra lägsta volym
3. programmet som gör att jag hör personer rakt framför mig extra bra (bra i sorliga miljöer)
4. musikprogram (ska vara extra bra när man vill lyssna på musik)

Efter besöket hos ingenjören var det dags att träffa audionomen och det var nu som det fantastiska skulle visa sig. Först det vanliga att lyssna på olika toner i olika volymlägen. Därefter dags att lyssna på ord och helt otroligt jag hade 92 procents taluppfattning (med 65db -normal samtalston). Yippi!
Sedan fick jag göra ett taluppfattningsprov som jag aldrig gjort förut - trots alla mina otaliga besök hos audionomer. Först la man in ett störande ljud, så som det låter i en riktigt stor folksamling, med andra ord ett väldigt sorl. Mitt i det här sorlet la man in en kvinnoröst som sa meningar som jag sedan skulle upprepa. Och
jag uppfattade 96 procent - helt otroligt. Kan ni tänka er: från att ha haft en taluppfattning på 24 procent så har jag nu en taluppfattning på 96 procent. Det här hade jag ju aldrig kunnat drömma om  inte ens i min vildaste fantasi. Tänk om hörseln ska fortsätta att utvecklas i 1-2 år till. :)

Efter besöket på Karolinska gav jag mig ut på stan i Stockholm ett tag, men jag blev så trött i fötterna och trött av all musik i alla affärer så jag gav upp efter bara någon timme.
Men  jag hann i alla fall stöta på en uteliggare. Han låg alldeles utanför Åhléns entré och längs med staketet till ett litet bygge - där man borrade, bankade och slog. Men varför i herrans namn lägger man sig där av alla ställen. Inte kunde jag se att han tiggde heller, så varför ligga så mitt i "skiten"?
På ett annat ställe stod det en kille och spelade tväflöjt för att samla/tigga pengar. Han spelade så fint så jag la ner en 10-krona. Min syster brukar säga att man måste ge för att få. Och vad tror ni hände? Ja när jag kom hem till Västerås så hittade jag en 10-krona på gatan. Så det kanske är sant att man måste ge för att få. I alla fall så mår man väldigt mycket bättre när man ger något - även om det bara är en liten slant.

Nu ska jag avsluta dagens inlägg med att säga att jag går i spänd förväntan på att få höra från Birgitta som fick sitt cochleaimplantat den 6 april. Jag håller tummarna för henne och alla andra som genomgår cochleaimplantatoperationer och hoppas att dom ska få uppleva den fantastiska hörförbättring som jag har fått vara med om.

Njut av vårsolen och den vackra fågelsången
Vivvi

tisdag 5 april 2011

Oj så länge sedan jag skrev något...

Det här är en gammal - nästan antik - telefon som står i min sommarstuga. Den telefonen har jag inte kunnat använda på många, många år. MEN nu kunde jag ringa på den. Håller bara luren ovanför mikrofonerna på min nya CI-apparat som hänger bakom örat. Å hej och hallå jag hörde vad dom sa... Vilken upplevelse.
Förresten så måste jag tala om att Tina, som skriver bloggen döv-blind har myntat ett nytt begrepp som jag snabbt har tagit till mig: HÖRON - det är gammal hörapparat som sitter på vänster öra och ny Cipp som sitter på höger öra, tillsammans blir dom mina höron. Visst är det ett underbart ord, för oss som använder oss av dylika ting.
Under den gångna veckan har jag varit på affärsresa till Norge, till Ålesund närmare bestämt. Det var en riktigt lång resa dit, 13 timmar med bil, över de norska fjällen. Men åh, så vackert. Här kommer en bild som visar hur fin utsikt man kan ha om man bor i Ålesund.
Eftersom resan tog så lång tid, så hann min hjärna lära sig att billjudet är något som bara finns där - man behöver inte lyssna på det. Så nu känns det som jag har blivit lite mer som "normalhörande" jag kan ha ett bakgrundsljud och som inte förstoras upp till något okontrollerbart. Man tar ett steg i taget...
Förresten så har jag nu kommit dithän att jag inte kan höja volymen mer i min nya apparat - utan att behöva åka till Karolinska och få den nymappad. Hade fått tid den 27 april för justering och kontroll men på grund av situationen med volymen så har jag fått en tid redan nästa vecka för nyjustering. Då kommer jag att be att ingenjören ger mig ett musikprogram, det sa jag förra gången att jag inte behövde, men nu har jag upptäckt att jag hör musiken jättebra och att jag njuter av fin musik. Så det hoppas jag kan bli ännu bättre med ett musikprogram. Tänkte också be ingenjören att börja koppla in någon/några av dom elektroder som idag är bortkopplade - det kanske går att lära sig/vänja sig vid just dom ljuden också.

Som jag skrev i början så har jag varit på landet en sväng, firade min mammas 100-års dag (mamma dog för två år sedan) tillsammans med mina syskon. Så här års kan utsikten från huset vara så här:


Våren hade inte kommit så jättelångt ännu, men jag tycker att utsikten är väldigt fin även i sånt här väder.

Det får bli allt för idag
Vivvi