Trädgårdsarbete - en lisa för själen!

Att påta i trädgården är verkligen en lisa för själen. Man måste ine kunna något - det är skönt ändå. Jag är en typisk amatör vill men kan inte så mycket. Så jag gör säkert tusen och en fel när jag påtar i vår trädgård. Förståsigpåarna säger att man ska planera - göra ritningar - på hur man vill ha det. Så funktionellt kan jag inte arbeta.

Nej, idéerna kommer flygande och så sätter jag igång med det. Köper en hel del växter på Tradera. För det mesta fungerar det bra, men ibland dör plantorna. Trädgården som jag påtar i är ca 1000 kvm så det finns lite plats att vara på. Nu senast så är det ett skuggigt hörn som har fått en flätad kant för att markera var hörnet börjar och slutar. Tycker själv att det blev rätt bra. Köpte en träbit (vet inte vad just den här sorten heter) som delades i ca 25 cm långa bitar. Dom bitarna slog jag ner i jorden med ca 40-50 cm mellanrum. Sedan drog jag ut på landet och plockade sälgkvistar (vide) dom står oftast utmed vägar och där vill ingen ha dom - vägverkat tar bort dom med jämna mellanrum. Därefter var det bara att fläta en bakom och en framför.

I mina planer finns att iordningställa en rosengård - det är en ganska liten del av trädgården - där jag nu planterar rosor av olika sorter. Köpte nyligen en ros, Candy stripe, som ska bli gul och röd randig. Spännande! Ska försöka ta några fina bilder när rosorna blommar. Förra året blommade några och jag hoppas att det ska bli fler i år. På ett ställe ska jag placera lite stenar som ska skärma av där jag även har lite Klematis, det är dom stenarna som jag kånkar och bär på nu. Skulle helst vilja bygga en liten, liten mur men jag får se hur mycket jag orkar. Det är tungt med stenar men stenar är å andra sidan så fint - brukar ta med mig stenar från olika platser när jag är ute och reser. Så arkeologerna i framtiden kan kanske klia sig i huvudet när dom hittar sten från såväl Spanien, Frankrike, Danmark och Norge här.

Förgätmigej

Fortfarande blommar Förgätmigej i trädgården. Den sprider sig nästan ohämmat men å andra sidan är den så söt när den blommar på försommaren. Tulpanerna har blommat över och istället har dom första liljorna kommit. Nu händer det något nytt varje dag i trädgården. Och överalltihopa kvittrar fåglarna!

Cochlear Nordic AB

Vad snabba dom var i England. Det känns som det var igår jag beställde nya batterier - men det var nog i torsdags eller möjligen i fredags - och dom har redan kommit. Står på laddning nu. Det kallar jag service!

Svårt att lämna kommentarer

Har förstått att det är fler än jag som har problem att lämna kommentarer här på bloggen. Jag är alldeles för dålig på det här med IT så jag blir knäpp av att försöka lämna kommentarer. Nu senast har Tina i alla fall kommenterat att det är bra med Chrome när man gör kommentarer. Är det någon som kan förklara mer för mig hur det fungerar????

Nu väntar trädgården och stenarna

Vivvi

Hattar ska hädanefter bli min melodi

Nu har den där säsongen kommit, ni vet då det ena minuten är sol och nästa regn. Regn är något som mina höron inte tycker om. Och speciellt rädd är jag om min nya cipp, den tål ju inte regn.

Så vad gör man då om man inte är van att bära hatt? Keps och mössa har jag ju använt. Kepsen täcker inte öronen och en mössa nerdragen över öronen mitt i sommaren kan ju se lite knepigt ut. Så nu blir det hatt som gäller.
En genomgång av hattförrådet hemma var ju inte särskilt upplyftande. Den stora hatten till vänster i bild, brukar jag ha när jag jagar - kan kanske användas på hundpromenaderna. Hatten i mitten, den kakifärgade, har jag använt på exkursioner - som t ex när jag vandrade till Macchu Picchu. Men det blir ju inget snyggt på stan. Ska man gå och dra på ett paraply då ifall det blir regn?

Nej, det där med hatt känns mycket utmanande. Eller vad sägs om en sådan här hatt?

Men hatt kan ju vara så mycket mer. Eller vad tycker ni om den här omtalade hatten, värd över 800 000 kr.

Fast den här kommer ju inte att funka för den skyler inte öronen. Nej jag får leta vidare, tills jag hittar något bättre får väl min gamla kakihatt duga.

Om lite drygt en vecka ska jag ut och åka husbil, resan ska gå till Danmark, Tyskland och Holland. Kombinerar nytta med nöje. Så det blir besök hos MixWells kunder i Danmark, Tyskland och Holland och däremellan ska jag försöka njuta lite semester. Då uppstår problemet: Hur ska jag klara det där med cippens batterier?

Jag har idag två uppladdningsbara batterier. Varje batteri räcker ca 12 timmar, det innebär att någon gång vid 7-8-tiden på kvällen piper det till och talar om att nu tar batteriet snart slut. Då brukar jag gå och byta till det andra batteriet som står färdigladdat.Hur gör man då på en resa utan elkontakt?

Nu har jag försökt lösa det genom att jag har kontaktat Cochlear Nordic AB och där har jag beställt två nya uppladdningsbara batterier. Pris: ca 1875 kr/st. Som hittat!

Innan jag kom så långt att jag beställde batterierna, tog jag kontakt med ingenjören på Karolinska och frågade honom till råds. Han kom då in på om jag kunde använda mig av engångsbatterier, kanske? Han gick in och kollade på min cipps inställning. Och återkom och sa att i värsta fall så räcker engångsbatterierna 5 minuter - då brast jag ut i gapskratt. 5 minuter!!!!!

Med lite tur skulle dom kunna räcka i många timmar. Men det kändes för osäkert. Har några engångsbatterier hemma så jag ska prova och se. Kan ju vara bra att ha i reserv. I alla fall så har jag beställt nya uppladdningsbara batterier och dom ska skickas till mig från England. Hoppas att dom hinner fram innan jag ska åka i slutet på nästa vecka. Men även 4 batterier kommer att innebära vissa problem - det gäller att hitta möjligheter att få sätta laddaren i en kontakt då och då. Det brukar ta ett antal timmar för batterierna att laddas. Ja, ja det ska väl lösa sig på något sätt.

Nu ska jag alldeles strax ge mig ut i trädgården och fläta pil.

Vivvi

Hörselutveckling

Ni som har följt bloggen ett tag vet att den här fina elefanten med sina väldiga öron har kommit att symbolisera mig och min hörsel/eller icke hörsel.
Tänk vad fort man vänjer sig. Nu känns det helt normalt att jag ska höra en massa som jag aldrig har hört förut. Fortfarande tycker jag att fågelsången är det som jag njuter av allra mest. Men det är samtidigt fantastiskt att kunna stå "avslappnat" och prata med folk och ändå höra vad dom säger.
En del frågar om det inte är jobbigt nu när jag hör så mycket ljud? Tänk att då tycker jag det var mycket jobbigare förut då jag var tvungen att vara koncentrerad till tusen för att kunna höra vad folk sa. Då var jag dödstrött på kvällen efter en dag i arbetet och sedan kanske någon aktivitet efter det.
Nu är jag trött på kvällen men av helt andra saker, som t ex en dags grävande i trädgården.

I alla fall så hade jag en ny hörupplevelse för någon vecka sedan. Då var jag hos tandläkaren och hörde vad tandäkaren sa till sköterskan (dom hade naturligtvis munskydd på och då har jag ju inte kunnat uppfatta ett dugg förut). Nu hörde jag att dom pratade om väder och vind och så lite mitt emellan lite sånt där Tandläkarsnack som hör till. Visst sånt hörande kan man ju både ha och mista men det var i alla fall en skön upplevelse.

Har kanske skrivit det tidigare men det är också fascinerande att höra att hundarna låter så mycket när dom går. Det hörs om deras tassar när dom går i gruset, och det låter annornlunda när dom går i gräset. Men framförallt så låter det. Det har jag aldrig upplevt förut.
Ser onekligen med en viss förväntan fram mot jakten i höst. Jag brukar ju sitta i tornet och njuta av utsikten men nu kan jag kanske höra fåglarna och sist men inte minst höra om det kommer något djur. Tidigare så har jag bara helt plötsligt att det har kommit en älg i mitt synfält.
Förresten så är det snart dags att börja träna Mitzi på spårträning. Det älskar hon.

Ha det
Vivvi

Syskonträff med konst på programmet

             Här sitter min bror upptagen av sin nya "fritidssysselsättning" - nämligen att måla.

Varje år någon gång i slutet av april-maj bjuder jag in mina syskon med respektive till en syskonhelg med ett hemligt program. I år gick gick programmet i konstens tecken. Med en pappa som var utomordentligt duktig på att teckna och en mamma som började måla vid 70-års ålder och som dessutom sålde en del av sina tavlor, så skulle vi syskon nu visa om vi hade något konstnärligt påbrå.

Det började med att vi på lördag förmiddag åkte iväg till Kvicksund för att där träffa en konstnär och fotokonstnär, Mikael Larsson. Mikael som dessutom är bildlärare kunde lära oss en hel del om tecknandets och målningens konst. Fullproppade med dessa nyvunna kunskaper var det dags för lunch. Lunchen intogs ute i det fria, på några klippor i Kvicksund. Whao... vilken lunch det blev. Solen sken, vattnet glittrade, alla var på sitt bästa humör och maten smakade kanongott.

Efter lunchen var det dags att ta farväl av vår lärare och sedan gick färden hem där vi nu skulle använda oss av våra färska kunskaper i målning. Påbjuden konstnärsklädsel var: basker eller slokhatt. Var och en fick dra lott för att se vem av oss som vi skulle måla. Därefter försågs alla med var sitt staffli, en uppsättning färger och naturligtvis en pannå att måla på.
Koncentrationen var det definitivt inget fel på. Alla skissade och målade av hjärtans lust och däremellan brast vi ut i gapskratt. Resultatet blev bra, roligt och annorlunda, se nedan:

                                             Jaha har vi en Dali, Picasso eller Zorn i familjen??

Under tiden som vi målade av hjärtans lust så förberedde min son, Sebastian middagen: Jordärtsskockssoppa, ugnsstekt ankbröst med karamelliserad rödlök och som avslutning Västerås specialdessert (ägg vispat med socker och grädde, som frusits och sedan nästan tinats upp, dekorerad med kakao, florsocker, kaffepulver och en skvätt konjak i ett halvt äggskal). Allt utföll till syskonens belåtenhet.

Efter en trevlig kvällssamvaro gick vi till sängs. På söndag, efter en ordentlig frukost ute på altanen.

                                     Tänk vilket fantastiskt väder vi har, högsommarvärme i maj.

Efter frukosten gjorde vi ett studiebesök på MixWells mjöleri. Måste ju visa upp och skryta lite över vårt fina företag. Det har hänt en hel del sedan dom förra gången besökte fabriken.

Efter besöket på MixWell åkte vi till KRLG2 (Västerås nya konstmuseum) för att fylla syskonen med ytterligare lite konskunskaper innan vi lät dom åka hem var och en till sig. Museet hade en utställning med många spännande och annorlunda konstverk, eller vad sägs om den här flytande fåtöljen?

Jag tror att mina syskon tyckte att det var en givande helg och nu är jag redan igång med att fundera ut vad nästa års syskonträff ska ha för tema.

Ha det så bra
Vivvi