Situationen just nu. Ligger och arbetar med datorn. Allt ser ut att gå som det ska.
onsdag 19 mars 2014
28 februari
Igår blev jag rädd. Vi var ute och handlade och jag frös. Helt plötsligt hade jag förlorat känseln i höger ringfingertopp. På sjukhuset har man meddelat att förlora känseln i fingertopparna är i biverkan som man kan få vid cellgiftsbehandlingen. Den biverkan är allvarlig för tar man inte hand om det så kan det bli permanent.
Vi åkte hem och när jag äntligen fått upp temperaturen så försvann proble...met. Oh så skönt!
Jag måste också passa på att tala om hur oändligt tacksam jag är som är med i Rebeckorna. Nästan varje dag är det någon som hör av sig via telefon, mail eller post och undrar hur det är med mig?
Det är nästan så jag blir generad för jag mår ju jättebra - med små brister som rastlöshet, en känsla av yrsel ibland - men bortsett från deet mår jag fantastist bra.
Men TACK, TACK alla ni som så snällt hör av er. Jag blir så glad.
Kram till er alla rebeckasystrar.
Vi åkte hem och när jag äntligen fått upp temperaturen så försvann proble...met. Oh så skönt!
Jag måste också passa på att tala om hur oändligt tacksam jag är som är med i Rebeckorna. Nästan varje dag är det någon som hör av sig via telefon, mail eller post och undrar hur det är med mig?
Det är nästan så jag blir generad för jag mår ju jättebra - med små brister som rastlöshet, en känsla av yrsel ibland - men bortsett från deet mår jag fantastist bra.
Men TACK, TACK alla ni som så snällt hör av er. Jag blir så glad.
Kram till er alla rebeckasystrar.
torsdag 27 februari 2014
Nya livet med non carb
Nu har jag ätit non carb sedan igår. Har inte lärt mig så mycket än men så här har menyn sett ut:
Frukost: 2 kokta ägg mosade med smör och kryddat med salt.
Lunch: ruccolasallad, 1 kokt ägg, 2 körsbärstomater, knaperstekt bacon - smulad, hyvlad parmesanost och slutligen några pinjenötter. Mmm var jättegott.
Middag: kokt älgrulle, puré på blomkål och brysselkål blandat med lite smör, några små körsbärstomater.
Tilltugg vid tv:n: ostchips (alltså bara ost). Jättegott.
Så så långt kan jag konstatera att man kan göra väldigt god mat utan kolhydrater. Får se hur det går framöver. Men som sagt tips på menyer mottages varmt.
Vivvi
Nu har jag ätit non carb sedan igår. Har inte lärt mig så mycket än men så här har menyn sett ut:
Frukost: 2 kokta ägg mosade med smör och kryddat med salt.
Lunch: ruccolasallad, 1 kokt ägg, 2 körsbärstomater, knaperstekt bacon - smulad, hyvlad parmesanost och slutligen några pinjenötter. Mmm var jättegott.
Middag: kokt älgrulle, puré på blomkål och brysselkål blandat med lite smör, några små körsbärstomater.
Tilltugg vid tv:n: ostchips (alltså bara ost). Jättegott.
Så så långt kan jag konstatera att man kan göra väldigt god mat utan kolhydrater. Får se hur det går framöver. Men som sagt tips på menyer mottages varmt.
Vivvi
Kan man svälta ut cancern??
När man är i min situation kollar man ju allt. En del skit annat kanske helt fantastiskt. Just nu funderar jag på om jag klarar av att äta en non carb diet - alltså helt utan kolhydrater. Håller på att kolla vad det finns för råvaror som är helt kolhydratsfria. Alla tips mottages med glädje.
http://felten.yi.org/blog/?p=241
Ladda ner detta brev som en fil
Publicerat
Nu är det inte mycket hår kvar. Idag har vi haft gäster så då provade jag att ha peruken för första gången. Det blir nog OK bara man får vänja sig.
Imorgon bittida ska jag få en subcutan venport inopererad - alldeles under nyckelbenet. Det är för att man ska slippa sticka nya hål i armen varje gång man tar blodprover och gör cellgiftsbehandling.
Det blir säkert bra.
Nu är det inte mycket hår kvar. Idag har vi haft gäster så då provade jag att ha peruken för första gången. Det blir nog OK bara man får vänja sig.
Imorgon bittida ska jag få en subcutan venport inopererad - alldeles under nyckelbenet. Det är för att man ska slippa sticka nya hål i armen varje gång man tar blodprover och gör cellgiftsbehandling.
Det blir säkert bra.
Publicerat 16 februari
Nu är det inte mycket hår kvar. Idag har vi haft gäster så då provade jag att ha peruken för första gången. Det blir nog OK bara man får vänja sig.
Imorgon bittida ska jag få en subcutan venport inopererad - alldeles under nyckelbenet. Det är för att man ska slippa sticka nya hål i armen varje gång man tar blodprover och gör cellgiftsbehandling.
Det blir säkert bra.
Imorgon bittida ska jag få en subcutan venport inopererad - alldeles under nyckelbenet. Det är för att man ska slippa sticka nya hål i armen varje gång man tar blodprover och gör cellgiftsbehandling.
Det blir säkert bra.
- Jag har fått influensan.
- Jag har brutit benet.
- Jag har just nu lunginflammation.
- Jag har fått cancer.
Vad är det som skiljer dom olika tillstånden åt? Om man berättar att man har fått cancer så tycker folk att man är stark som "går ut med det". Vad är det som är starkt? Ska man skämmas för att man har fått cancer men inte om man har fått lunginflammation?
Det skulle vara intressant att h...öra hur ni tänker? Är det lite tabu att tala om att man har cancer - blir folk rädda?
Ja, ja nog om det. Något som är jätteviktigt vare sig man har cancer eller inte är att man har goda vänner. Och det, ni gott folk, fick jag verkligen uppleva igår kväll när jag var på Rebeckalogen (R106) igår kväll. En stämmningsfull invigningsgrad, toppentrevlig och god måltid och mycket prat, skratt och gott vin. Det är sånt som gör livet!
Och om ni undrar hur jag mår? Jag mår alldeles utmärkt 1 vecka efter första cellgiftsbehandlingen. Peppar, peppar inget illamående, bara lite trötthet (dom första dagarna) för övrigt jättebra.
Jag "pratar" med mina små celler varje kväll och så förbereder dom och jag mig för att må bra. Det har fungerat utmärkt så här långt. Nu har jag 2 veckor utan piller och sedan är det dags för nästa omgång.Visa mer
- Jag har brutit benet.
- Jag har just nu lunginflammation.
- Jag har fått cancer.
Vad är det som skiljer dom olika tillstånden åt? Om man berättar att man har fått cancer så tycker folk att man är stark som "går ut med det". Vad är det som är starkt? Ska man skämmas för att man har fått cancer men inte om man har fått lunginflammation?
Det skulle vara intressant att h...öra hur ni tänker? Är det lite tabu att tala om att man har cancer - blir folk rädda?
Ja, ja nog om det. Något som är jätteviktigt vare sig man har cancer eller inte är att man har goda vänner. Och det, ni gott folk, fick jag verkligen uppleva igår kväll när jag var på Rebeckalogen (R106) igår kväll. En stämmningsfull invigningsgrad, toppentrevlig och god måltid och mycket prat, skratt och gott vin. Det är sånt som gör livet!
Och om ni undrar hur jag mår? Jag mår alldeles utmärkt 1 vecka efter första cellgiftsbehandlingen. Peppar, peppar inget illamående, bara lite trötthet (dom första dagarna) för övrigt jättebra.
Jag "pratar" med mina små celler varje kväll och så förbereder dom och jag mig för att må bra. Det har fungerat utmärkt så här långt. Nu har jag 2 veckor utan piller och sedan är det dags för nästa omgång.Visa mer
Ja kära hjärtanes vad tiden går. Nu skäms jag hur mycket som helst - har inte uppdaterat bloggen på månader. I och för sig så har jag varit aktiv på Facebook men det är ju en helt annan sak.
För att uppdatera bloggen kommer jag nu att lägga in några - för mig viktiga inlägg - från Facebook här på bloggen.
För att uppdatera bloggen kommer jag nu att lägga in några - för mig viktiga inlägg - från Facebook här på bloggen.
Så nu har jag bestämt mig. Jag ska dela mina upplevelser med dig kära Facebookvän och kanske kan det även hjälpa någon som vandrar samma väg som jag.
Vilken väg är det jag vandrar? Jo så här är det.
I slutet av november var jag på mässan Allt för hälsa. Där gick jag förbi en monter: Kinesisk professor i akupunktur. Nyfiket stannade jag och tittade lite mer. Då blev jag erbjuden att för 100 kr få ...mina energier balanserade/analyserade. Klart jag ska göra det.!
Akupunktören tog mina handleder och kände, tittade på tungan och sedan på ögonen. Och snabbt kunde hon konstatera alla kroppsliga problem som jag hade som t ex att jag gick på toaletten ofta (tänkte att var 10:e kvinna får ju inkontinens och det var ju sjutton att just jag skulle vara den som fick inkontinens. Ja,ja så det hade jag väl sakta börjat acceptera) att jag hade skrovliga lungor, högt blodtryck, problem med magen - då tänkte jag på att magmunnen brukar krångla ibland. Hur som helst jag blev väldigt imponerad av att hon kunde se så mycket med så små medel.
Jag bestämde mig för att åka till Stockholm för att få akupunktur hos den här professorn. Så fortfarande i slutet av nov åkte jag till akupunktören som redan första gången efter att bara ha satt ett par nålar - med början vi bröstbenet och sedan några längre ner på magen.
- Inte normalt (hon talade väldigt dålig engelska och svenska), känn här så tog hon min hand för att jag skulle känna på min mage. Inte normalt bort, bort. Du gå doktorn.
Väl hemma ringde jag familjeläkaren och fick omgående komma. Han kunde också konstatera att det "inte var normalt". Så remiss till kvinnokliniken. Där konstaterade man att jag hade två knölar som såg ut att sitta på vänster äggstock.
Operationen gjordes den 16 december då två tumörer och 14 lymfkörtlar togs bort. Tumörerna var klassade som äggstockstumörer 1C (finns 1-5, där fem är väldigt långt gången cancer som har spridit sig ordentligt).
Inkontinensen försvann med en gång efter operationen. Vad skönt! Knölarna hade ju tryckt på urinblåsan.
Därefter fick jag vänta och den 20 jan fick jag komma på besök på kvinnokliniken för att få reda på resultatet. Det var cancer i knölarna men man hade inte funnit något i lymfkörtlarna. Det verkar ju bra.
Efter second opinion från sjukhuset i Linköping så rådde man mig att genomgå cellgiftsbehandling - den kraftigare sorten, då man tappar håret - för att verkligen mota Olle i grind om det nu trots allt skulle finnas några cancerceller som man missat.
Så i torsdags genomgick jag den första cellgiftsbehandlingen. Det började med att jag fick sätta i mig 40 tabletter - upplösta i vatten - tidigt på morgonen och sedan infann jag mig kl 8.30 på dagvårdsavdelningen på kvinnokliniken. Där fick jag sedan ligga med dropp (cellgiftet) i 4 timmar.
Det var inga som helst problem. Dessutom hade jag gott stöd av man och son. Väl hemma var det bara att invänta alla biverkningar som kan förväntas. Mediciner tas morgon, middag och kväll för att mota bort illamående etc. Och idag tisdag mår jag fortfarande alldeles utmärkt. Lite, lite darrig och lite trött men i övrigt riktigt bra.
Så det var en snabb resumé för att komma ifatt situationen idag. Jag ska försöka uppdatera här allteftersom. Men just nu var det allt.
Vilken väg är det jag vandrar? Jo så här är det.
I slutet av november var jag på mässan Allt för hälsa. Där gick jag förbi en monter: Kinesisk professor i akupunktur. Nyfiket stannade jag och tittade lite mer. Då blev jag erbjuden att för 100 kr få ...mina energier balanserade/analyserade. Klart jag ska göra det.!
Akupunktören tog mina handleder och kände, tittade på tungan och sedan på ögonen. Och snabbt kunde hon konstatera alla kroppsliga problem som jag hade som t ex att jag gick på toaletten ofta (tänkte att var 10:e kvinna får ju inkontinens och det var ju sjutton att just jag skulle vara den som fick inkontinens. Ja,ja så det hade jag väl sakta börjat acceptera) att jag hade skrovliga lungor, högt blodtryck, problem med magen - då tänkte jag på att magmunnen brukar krångla ibland. Hur som helst jag blev väldigt imponerad av att hon kunde se så mycket med så små medel.
Jag bestämde mig för att åka till Stockholm för att få akupunktur hos den här professorn. Så fortfarande i slutet av nov åkte jag till akupunktören som redan första gången efter att bara ha satt ett par nålar - med början vi bröstbenet och sedan några längre ner på magen.
- Inte normalt (hon talade väldigt dålig engelska och svenska), känn här så tog hon min hand för att jag skulle känna på min mage. Inte normalt bort, bort. Du gå doktorn.
Väl hemma ringde jag familjeläkaren och fick omgående komma. Han kunde också konstatera att det "inte var normalt". Så remiss till kvinnokliniken. Där konstaterade man att jag hade två knölar som såg ut att sitta på vänster äggstock.
Operationen gjordes den 16 december då två tumörer och 14 lymfkörtlar togs bort. Tumörerna var klassade som äggstockstumörer 1C (finns 1-5, där fem är väldigt långt gången cancer som har spridit sig ordentligt).
Inkontinensen försvann med en gång efter operationen. Vad skönt! Knölarna hade ju tryckt på urinblåsan.
Därefter fick jag vänta och den 20 jan fick jag komma på besök på kvinnokliniken för att få reda på resultatet. Det var cancer i knölarna men man hade inte funnit något i lymfkörtlarna. Det verkar ju bra.
Efter second opinion från sjukhuset i Linköping så rådde man mig att genomgå cellgiftsbehandling - den kraftigare sorten, då man tappar håret - för att verkligen mota Olle i grind om det nu trots allt skulle finnas några cancerceller som man missat.
Så i torsdags genomgick jag den första cellgiftsbehandlingen. Det började med att jag fick sätta i mig 40 tabletter - upplösta i vatten - tidigt på morgonen och sedan infann jag mig kl 8.30 på dagvårdsavdelningen på kvinnokliniken. Där fick jag sedan ligga med dropp (cellgiftet) i 4 timmar.
Det var inga som helst problem. Dessutom hade jag gott stöd av man och son. Väl hemma var det bara att invänta alla biverkningar som kan förväntas. Mediciner tas morgon, middag och kväll för att mota bort illamående etc. Och idag tisdag mår jag fortfarande alldeles utmärkt. Lite, lite darrig och lite trött men i övrigt riktigt bra.
Så det var en snabb resumé för att komma ifatt situationen idag. Jag ska försöka uppdatera här allteftersom. Men just nu var det allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
