fredag 24 september 2010

Pga sjukhusets misstag så var jag tillbaka igen..


I tisdags var jag på radiologen för att genomgå en undersäkning av hjärnan med hjälp av en magnetkamera. Allt gick väldigt fort så jag frågade om det var klart nu så att jag kunde gå? Ja, allt gick bra så du kan gå nu. Men se, det var inte klart. Så radiologen jagade mig tydligen hela onsdagen för att meddela tt jag även skulle göra en datortomogafi av hjärnan. När dom äntligen fick tag på mig så fick jag tid på morgonen igår.

Följdaktligen så var jag på plats på radiologen på morgonen igår. Nu var det "vanlig" röntgen som gällde. Jag kunde behålla mina kläder och smycken på mig. Och fick lägga mig på en brits och  sedan åkte huvudet in i en stor maskin - se bilden ovan. Även nu fick jag ligga still men det var tydligen inte lika känsligt som med magnetkameran. Allt gick fort och smärtfritt och sedan kunde jag gå hem igen. Eftersom det var sjukhuset som hade missat så slapp jag betala patientavgiften igår. Alltid något bra.

Hörseln jag. Nu har jag nästan ingenting utan hörapparat och även med hörapparater så är det riktigt risigt. Min man säger att min hörsel har försämrats med en störtdykning. Så nu är det nog inget att tveka om längre - jag behöver en operation, inget kan bli sämre än det är nu.
Jag själv och många med mig tycker att det är väldigt skönt när det är alldeles, alldels tyst ibland. Så många tror nog att det är jätte skönt att ta av sig hörapparaterna. Och det är det ibland, men oftast så blir det inte tyst utan istället så tar tinnitusen chansen att göra sig hörd. Min tinnitus låter ungefär som när ett flygplan just har passerat över huvudet och man hör det avlägsnande mullret. Det är bara det att "flygplanet aldrig avlägsnar sig" det forsätter över huvudet på mig ända tills jag kollapsar av trötthet. Skönt att kroppen säger ifrån ibland när det absolut måste sova för då struntar den i tinnitusen och jag får ha mina söta drömmar för mig själv.

Nog om beklagande. Nu ska jag förbereda mig inför helgen. Bland annat ska jag gå till en expert som ställer upp och talar om vilka äppelsorter man har med sig. Vi har två äppelträd i trädgården och jag vet inte vad någon av dom är för sort. Ett är en tidig sort och ett är vinteräpplen. Det blir spännande att få namn på det som vi har i trädgården.

Ja, så blir det nog en tur till skogen för att plocka svamp. I källaren står en hink med äpplen i vatten som ska silas upp för att bli "äppelmust/cider". Får se vad det blir.



Ja, det var lite av vad som väntar.
Ha det
Vivvi

tisdag 21 september 2010

Nu har jag varit inne i en magnetkamera...

Som ett nytt steg i utredningen inför ett eventuellt kommande cochelarimplantat så har jag idag på morgonen varit på radiologen (det heter inte röntgen längre) och fått hjärnan fotograferad av en magnetkamera.

Ibland verkar det som om ödet spelar in väldigt mycket i mitt liv. Så till exempel dagen innan jag skulle träffa kuratorn och audionomen för att prata cochlearimplantat så visade TV filmen Hear and now som handlade om ett par i USA som fick implantat inopererade. Så när jag kom på det avtalade mötet med kuratorn och audionomen så visste jag faktiskt ganska mycket om hur en sådan operation går till.
Igår, kvällen innan jag skulle till radiologen, så visade programmet Fråga doktorn en film om hur en undersökning med magnetkamera går till. Så idag visste jag precis vad som gällde.
Först hade jag fått svara på en massa frågor om jag har något av metall i kroppen, som t ex någon kroppsdel lagad med metall, om jag fått metallsplitter i mig någon gång osv.
Sedan fick jag ta av alla smycken, klocka etc även hörapparterna och klä av mig allt utom trosor och sockar. Iklädd en T-shirt/särk i storlek L fick jag sedan krypa upp på kamerans "bädd". Där placerades huvudet i exakt position varpå ett "visir" placerades över huvud och ansikte. Om jag tittade rakt upp så kunde jag i en vinklad spegel se vad som skedde runtomkring i rummet. Så fick jag besked om att när jag väl befann mig inne i maskinen så fick jag absolut inte röra mig, inte ens fötterna eller fingrarna. Själva britsen var så smal så jag kunde inte ha armarna liggande utmed sidorna utan fick rådet att knäppa händerna på magen.
Så hade jag stora öronskydd (kanske var det hörlurar med musik, men jag hörde ju inte någon musik) för att skydda från det muller som kameran åstadkommer. Slutligen fick jag också en knapp som jag kunde trycka på om jag skulle drabbas av panik eller något sådant.
Sedan så satte allt igång och jag åkte sakta in med huvudet i maskinen. Ett mullrande startade och sedan var det bara att vänta. Och det är klart när man absolut inte får röra på sig så kliar det både här och där. En stund var jag så nära att hosta att jag trodde att jag skulle sabotera hela undersökningen. MEN allt gick bra och redan efter ca 15 minutervar undersökningen klar. Den kan ibland tydligen ta ända upp till 30 minuter. Men det fanns nog inte så mycket att fotografera i min lilla hjärna!

Nu ska jag bara vänta någon vecka innan doktorn förväntas höra av sig. Under tiden fortsätter jag som vanligt med att försöka komma på äppelrecept - trädgården dignar ju av äpplen.


Vivvi

fredag 17 september 2010

Sensommaren i min värld

Ja, jag vet att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Vet inte varför det ska vara så svårt att få till några minuter i lugn och ro framför datorn. Fast det är klart jag flänger ju runt en hel del. Nu senast har det blivit en rutt som först gick till Bohuslän och därefter till Norge och Oslo.

Besöket på Orust och Gullhomen föranleddes av att en kusin nyligen gått bort och han hade haft en önskan om att få sin aska spridd i havet. En sjöbegravning gick inte alls till så som jag hade förväntat mig - ja, egentligen hade jag nog inte förväntat mig något men i alla fall visste jag inte hur det gick till i verkligheten.
Först av allt så måste de närmaste ansöka om tillstånd för att få göra en "sjöbegravning". När det är klart så får man med sig en urna gjord av ett speciellt material. Urnan sänks ner i havet och efter en kort stund sjunker den till botten för att så småningom upplösas.
Min kusins begravning blev mycket fin och det var nog många av oss som var med som tänkte att så skulle jag också vilja ha det.
Vi hade åkt ut under ca 1 timmes tid rakt utanför Gullholmen, där stängde man av motorn och lät båten ligga för ankare. Sedan strödde vi ut rosenblad och blommor över vattnet och slutligen sänkte min kusins båda söner ner urnan i vattnet. Vi kunde sedan se hur urnan och blommorna fördes bort av strömmarna. Det var väldigt stämningsfullt.



Fredrikstens fästning

Min man är mycket intresserad av Karl XII och läser det mesta som skrivs om honom och nu skulle han äntligen få en möjlighet att besöka Fredrikstens färsning - ni vet där där någon sköt vår konung med som man säger en knapp från en uniform.
Jag däremot är mer intresserad av naturen och titta här får ni se vad jag kunde studera på nära håll.

Visst ser sländans huvud ut som om den hade ett riktigt ansikte. Dom här hittade jag i gräset när dom var i full färd med att se till trollsländans fortlevnad. Ett minst sagt intimt ögonblick.
Efter besöket i Fredriksten åkte vi till Skjetten, en ort strax utanför Oslo. Där tog vi in på Stav Gjestegård som är ett gammalt fängelse, från 1800-talet skulle jag tro, som gjorts om till ett koseligt hotell.
Efter några affärsmöten i Oslo så åkte vi hem via Töcksfors. Töcksfors som ligger vid gränsen mellan Sverige och Norge har en riktigt ordentlig gränshandel. Det är norrmännen som åker till Sverge för att handla för här är ju allt så billigt. Och en sak är ju alldeles klar: norrmän älskar godis, svenskt godis. I Töcksfors stora affärscentrum finns inte mindre än 2 snabbsköpsbutiker som bara säljer godis. Man tar alltså en vanlig varuvagn och går runt och köper godis, bara godis. Det är inte riktigt klokt.
Med en påse godis(handlad utan varuvagn) åkte vi sedan hem. Borta bra men hemma bäst.

Ha det
Vivvi

fredag 3 september 2010

Vi har en rymmare i familjen


Ninja, vår yngsta hund (8 år) är en riktig rackarhund. Hon älskar att jaga - allt som rör sig - katter, fåglar, igelkottar, harar etc. För att hindra henne från att springa iväg och jaga smådjur så har vi inhängnat vår altan med hönsnät. Bilden ovan talar för sig själv.

Vill Ninja ut så ska hon ut. Och inte kommer hon tillbaka heller när hon har tröttnat. Nej, då ringer polisen eller så ringer vi polisen för att höra om det är någon som har tagit in henne. Som tur är så håller hon sig tydligen inom vår stadsdel - ett villaområde. Vill ju inte att hon ska bli överkörd.
Så häromdagen var det dags igen. När hon väl är på dom fria vidderna så har hon nosen i backen mest hela tiden så när hon kommer hem är nosen alldeles "utsliten" allt hår är borta och det lyser rosa. Aj, det gör nog ont.
Förra gången när hon varit på rymmen från 23 på kvällen till 7 på morgonen så kunde hon knappt gå, haltade på ena foten. Och sedan sov hon non-stop tills sent på kvällen. Sånt är livet för en rymmare.

Här ligger en utslagen rymmare.


                                                   Rhododendron blommar i september
Ibland gör naturen krumbuktsprång - det har skett hemma hos oss just nu. För en av mina rhododendron som normalt blommar i april-maj blommar nu. Visserligen med lite mindre blommer men likväl blommar den.

Bilden är tagen häromdagen. Busken har fullt med små blommor.

Skallröntgen
Nu har jag äntligen fått kallelsen till röntgen av skallen (man ska kolla om jag har något mellan öronen) som ett nästa steg mot en eventuell cochlearimplantatoperation. Så det rör sig sakta framåt och tur är väl det för hörseln rör sig lika sakta bakåt och jag hör allt sämre. Jag återkommer med rapport efter röntgen som ska ske den 21 september.

Det här med att skriva blogg är som säkert många har märkt väldigt populärt. Och jag är helt förundrad över hur många duktiga - ja fantastiskt duktiga skribenter det finns runt om. Nu senast är det en blogg från vårt grannland Norge som jag har blivit så otroligt förtjust i. Hon som skriver där har ett så underbart sätt att uttrycka sig (och norskan gör det definitivt inte sämre). En sån humor och att kunna förmedla den så himla bra i skrift. Besök den för den är värd ett besök: http://www.webtussa.blogspot.com/ (bara namnet webbtussa gör mig glad).
Ha det så bra och njut av webtussas skriverier.

Vivvi