Cochleaimplantat, otroligt!

Igår besökte jag Amanda. Amanda är en tjej, mamma till lille Adam, och som fick ett cochleaimplantat inopererat i april i år. Amanda hade blivit helt döv på vänster öra efter en infektion i örat. Även hörseln på höger öra är starkt nedsatt. Men vilken fantastisk upplevelse. Amanda kan numera sitta och prata precis som vanligt. Man märker inte att hon är hörselskadad. Helt otroligt.

Så här ser Amandas implantat ut och när hon släpper ner håret så syns det överhuvudtaget inte. Amanda berättade om hur hennes implantat fungerar och hur hon har upplevt operationen och tiden efter. Hon är helt överväldigad och fattar inte hur hon levde tidigare. Visst hon har fått vänja sig vid de nya ljuden men efter en jättekort tid så har hon vant sig och nu fungerar det hur bra som helst.
Amanda har på sig sina hörapparater, inklusive CI, dygnet runt och är väldigt nöjd.

Så nu måste jag tillstå att ja känner mycket större tillförsikt inför min stundande operation. Precis som min snäcka är mindre än normalt så hade Amanda problem eftersom hon har så mycket ärr i snäckan så det var problematiskt att få elektroden på plats. Och då är det märket Cochlear som dom brukar använda. Det verkar vara samma  typ som dom kommer att använda för mig.

Amanda har ju det bra som har mörkt, nästan svart hår, för hennes apparat syns därför nästan inte alls. Hur det blir för mig som normalt har råttfärgat hår och för det mesta låter färga en hel del blonda slingor, återstår att se. Färgerna på apparaterna är ju tyvärr rätt begränsade. Här kommer i alla fall en bild på Amandas apparat, det som sitter på utsidan.

Som jag har förstått det så har Amandas operation och resultatet av den blivit över förväntan. Såväl läkare som audionom och ingenjörer är förvånade att hon faktiskt kunde urskilja tal redan efter en vecka, ja faktiskt första dagen när dom gjorde inställningarna. Själv kanske jag inte kan förvänta mig så bra resultat men det verkar i alla fall hoppingivande.
Det som jag har funderat en hel del på är dosan som hör till apparaten och som jag trodde skulle vara krånglig att hantera. Amanda har den aldrig med sig överhuvudtaget och det fungerar utmärkt. Dessutom så använder hon sig av uppladdningsbara batterier. Det betyder att hon har två batterier, ett som hela tiden står på laddning och ett som sitter i apparaten. Laddningen på ett batteri verkar hålla ca 12 timmar. Jag som trodde att man skulle tvingas köpa batterier i parti och minut. Det här var alltså ytterligare en positiv information som jag fick. Bilden visar Amandas batteriladdare och dosan för inställningar.

Tack snälla Amanda för att du tog dig tid och berättade om dina erfarenheter, nu känner jag mig "nästan" lugn inför den stundande operationen. I och för sig så opererades Amanda i Uppsala och jag ska till Karolinska men det ska väl inte vara någon större skillnad, hoppas jag.
Nu när jag har sett Amandas apparat så hoppas jag att det blir den som jag också kommer att få men jag tror att Karolinska i allmänhet använde sig av ett annat märke. Men just den här apparaten verkar vara mest lämpad för "snäckor med problem", så  får jag hoppas att det blir den.

Så måste jag avsluta det här inlägget med att berätta att Amanda är fantastisk på att baka tårtor. Kolla in bilderna här nedan, dom har jag hämtat från Amandas blogg: mandy80.blogg.se

Vem skulle inte bli glad för att kunna duka fram en sådan tårta? Om jag har förstått det rätt så kommer Amanda att starta ett företag med tårttillverkning på beställning. Redan idag gör hon tårtor på beställning, så finns du i Västerås så passa på och beställ tårtor av Amanda.

Det får bli allt för idag
Vivvi

Vilken julklapp!!!

Där står den granen! I år har vi inhandlat en silvergran - det blir nog förmodligen den sista levande granen som jag köper - och vilken skillnad mot dom vanliga svenska granarna. På den här sitter grenarna alldeles jämnt fördelat, så det var en ren fröjd att klä den. Men som sagt vilket miljöslöseri, jag skäms när jag tänker på det.

I alla fall så hade vi en hel del julklappar som låg under granen på julaftonskvällen. Men den förmodligen bästa julklappen fick jag redan den 23:e. Då fick jag nämligen ett brev från Karolinska:

Kallelse till operation vid Sektionen för Cochleaimplantat

Du är välkommen till Sektionen för Cochleaimplantat för inskrivning, undersökning och provtagning.

Inskrivningsdatum: Onsdag 26 januari 2011

Beräkna inskrivningstiden till nästan hela dagen med avbrott för lunch

Operationen är planerad till den 27 januari och kommer att äga rum på Öron- näs- och halskliniken.

Narkostiden är ca 5 timmar, varav operationen tar ca 3 timmar.

Man blir utskriven morgonen dagen efter operationen.

Efter hemgång ska stygnen tas bort efter ca 7-10 dagar och kan göras på vårdcentralen

Oj,oj då jag läst brevet kom nervositeten igång med full kraft. Men samtidigt är jag glad att det äntligen är på gång, för väntan är ju också påfrestande. Jag kommer säkerligen att komma med ytterligare kommentarer kring det här ju närmare den 27 januari jag kommer.

I trädgården är det full fart

Häromdagen när jag precis tagit fram kameran för att fotografera fasanen, som brukar besöka oss

så höll jag på att tappa hakan för ut genom hålet i staketet spatserade helt plötsligt ännu en fasan. Vi har tidigare aldrig sett mer än en fasan och så helt plötsligt är det två stycken. Och dom är granna med sina fina färger. Fasanerna är mycket vaksamma så minsta lilla rörelse i fönstret eller ljud ute på gatan så flyr dom iväg.

Det är stor aktivitet vid fågelbordet på dagarna. Jag matar dom med solrosfrön och hampfrön. Nu kan jag inte så många sorters fåglar men jag lär mig allteftersom. Här är listan på fåglar som jag har sett:
Nötväcka, blåmes, koltrast,stare, talgoxe, gråsiska, grönsiska, gråsparv, gulsparv och grönfink. Ska försöka lära mig att se skillnad på ännu fler sorter om dom kommer förbi. Varje dag sjasar jag bort en hoper med skator och kråkor som också kommer och kalasar vid fågelbordet.

Det får blir allt för idag men jag blir väldigt glad om det är någon med erfarenhet av såväl cochleaimplantat som småfåglar hör av sig.

Ha det så bra
Vivvi

En riktigt, riktigt GOD JUL önskar jag alla!

Äntligen en riktigt vit och kall jul, precis så som jag minns min barndoms jular. Nu är det viktigt att vi alla hjälps åt så att alla de vilda djuren klarar vintern. Själv håller jag som vanligt på med utfordringen till småfåglarna. Fåglarnas mat älskas också av rådjuren. Nu är det framförallt ett litet rådjurskid som kommer varje kväll, vid 6-7-tiden och äter av de goda solrosfröna.
Jag brukar också lägga ut en hel del äpplen, från trädet med vinteräpplen. Plockade ner äpplena så sent som möjligt och har förvarat dom kallt så nu kommer dom väl till pass. Ja, jag vet att det är inte bra att mata rådjuren nu för då kommer dom att äta upp mina blommor till våren, men det få jag ta. Det kan inte vara lätt att vara djur ute när termometern visar på 25 grader minus, som det var i morse.

På hörselfronten intet nytt. Ja, det skulle i så fall vara att hörseln blir stadigt sämre. Igår eftermiddag var jag i slaktboden tillsammans med 6 killar ur jaktlaget. Vi styckade en älg som vi gemensamt skulle dela på. Och det hela tar sin lilla tid, så grabbarna snackade och skojade med varandra under tiden som vi höll på. Men jag kunde inte höra ett enda dugg vad dom sa. Ja, det är klart att jag hörde när dom pratade MEN vad dom sa hade jag inte en chans att höra, inte ens om jag tittade på munnen på den som pratade. Var kanske dålig akutsik där men i alla fall.

Så alltmer få jag klart för mig att jag är döv. DÖV! På något sätt har jag hållit det ifrån mig, men nu är det ofrånkomligt att jag blir varse sanningen. Hoppas att det går fort tills jag blir kallad till operationen.
Förresten så nu i mellandagarna så ska jag nog träffa Amanda, som fick ett CI i våras och som idag till och med kan prata i telefon idag. Ser fram emot att få ta del av hennes erfarenheter.

Tack förresten Birgitta för dina kommentarer, det är jätteroligt att få ta del av dina erfarenheter på hörselfronten. Kanske är det fler som har lust att kommentera och komma med sina erfarenheter. Det skulle i så fall vara jätteroligt. Så kommentera gärna.

Nu ni ska jag ta julledigt. Ja, ledigt och ledigt mat ska ju lagas och julklappar slås in men jag ska i alla fall vara ledig från Mjöleriet och det ska bli skönt.

Tills nästa gång önskar jag er en riktigt mysig GOD JUL

Viveca

Nu är det vinter...

För några dagar sedan besökte jag min sommarstuga - den ligger längst ner i Västra Götaland, på gränsen till småländska höglandet. Där har man samma klimatzon som Gävle. Utsikten från stugan är alltid helt fantastisk oavsett om det är på sommaren och sjön glittrar eller som här när allt är grått.
När det är så här grått och kallt ute är det jättemysigt att sitta inne i stugan och elda brasan. Och allra helst ska man samtidigt ha en riktigt bra bok, det hade jag. Jag läste i Svärdet och spiran, en bok med 1200 sidor, så den räcker ett tag. Härligt!
Men nu är jag hemma igen och funderar som bäst på vad jag ska baka för goda julbröd, julkakor etc. Kanske återkommer jag med recept om någon dag. Tills dess får ni ha det så bra.

                                                                     Vivvi

Vi måste engagera oss i vår värld

Sent ska syndaren vakna. Men nu har även jag bestämt mig för att bidra så gott det går för att stoppa slöseriet i världen, det gäller alla slags resurser som är ändliga.
Jag såg ett program på TV häromkvällen som handlade just om vår värld och våra resurser. Ingen kan ju ha undgått att det är stora brister på vatten i stora delar av världen. En av programmets deltagare informerade att för att tillverka hans bomullsskjorta hade det gått åt 3000 l vatten. Det är då jag börjar fundera på om det verkligen är nödvändigt att vi här upp i Norden, som har det ekonomiskt bra, verkligen måste köpa så mycket nya kläder bara för att det är mode, eller den är ju så gammal etc. För min egen del så kan jag ju ärligt säga att det var bra länge sedan jag verkligen slet ut några kläder (sockar kanske undantaget). För det mesta köper jag nytt för att det känns fräscht med något nytt. Men nu ska det bli slut med mitt slöseri. Jag kan gott använda mina käder bra mycket längre än idag - det gäller ju egentligen bara att skapa nya kombinationer. Att använda kläderna på ett annat sätt än tidigare.

Som tur är så är jag sedan gammal intresserad av gamla saker. Skåpet här ovan har jag köpt på nätet och det passar så jättefint in hemma hos mig. Möbler är ju också sånt som många av oss bara kör till tippen med för att vi har tröttnat på dom, fast dom egentligen är hur fina som helst.

Jag blev jätteglad när jag besökte min son, han har flyttat in i en ny lägenhet, och han visade vilken fin byrå han hade fått av en gubbe som precis skulle köra iväg med den till tippen. Byrån var helt fräsch och säljs än idag hos IKEA. Snacka om slöseri med resurser.

Önskar att jag kunde få igång en ny trend där alla försöker använda det man har så länge det går innan man köper nytt.

Att inte slänga mat är ju en självklarhet, men jag vet att ungdomar idag går stenhårt efter bäst före datumeet på paketen. Och har bäst före datum passerat så slängs det. Och det vet vi ju att det är inget fel på mjölken om den har stått i kylskåpet och bäst före datum har passerat. Mjölken håller ju minst en vecka till och så är det med det mesta i matväg.

Nej, jag tycker att vi alla måste skärpa oss och spara mer och andända det vi har istället för att köpa nytt.

Håller ni inte med mig?

Vivvi

Besök på Karolinska i Huddinge

Det var utlovat riktigt busväder, snö och storm, när vi skulle åka till Huddinge. Så vi tog Jeepen för säkerhets skull. Men det var som tur var inga problem alls på vägen dit, så vi kom fram i god tid och hann med att dricka en kopp kaffe innan vi gick till Sektionen för Cochleaimplantat M43.
Lite för utsatt tid fick vi komma in till doktor Anders Freijd. Han var mycket tillmötesgående och berättade att det som gällde nu var bland annat att jag skulle få träffa en audionom för att ännu en gång göra ett antal hörseltester. Anders skulle kolla mina röntgenbilder etc. Vidare så blev jag informerad om hur Cochleaimplantat funderar och hur operationen går till. Jag skulle också tänka igenom om jag var beredd att göra operationen.
                                                   
Hos audionomen var det dom vanliga testerna  med pipsignaler, att hör olika ord och upprepa dom. Jag vet inte om man har bättre, mer sofistikerade, metoder att mäta med för nu blev resultatet om möjligt ännu sämre än tidigare. Nu hade jag 12% taluppfattning på höger öra (det som ev ska opereras) och 36% på min andra öra.

Tillbaka till doktor Anders fick jag besked om att jag var en lämplig kandidat för operation. Men han hade också upptäckt, kanske orsaken till min dåliga hörsel, att min hörsnäcka var mindre än normalt. Det i sin tur gör att alla implantat inte passar på mig. Det finns ju olika märken på implantaten och då får man välja vilket man vill ha. I mitt fall så måste man alltså ta hänsyn till att snäckan är så liten.
                                                         
                                                               Jag vill göra operationen

I alla fall så har jag nu tackat ja till att göra operationen, så nu återstår bara att vänta tills man har fått hem det implantat som behövs och så ska jag få en tid för operationen. Det kan dessvärre eventuellt dröja ända fram till våren innan implantatet (med tillräckligt små elektroder för att de ska få plats i min snäcka).

Och det är klart att när man väl har kommit så här långt så vill man ju få det gjort så snart som möjligt. Min hörsel är i dag så dålig så nu kan jag snart inte längre räkna in mig till de hörandes skara. Tidigare har jag alltid nästan betraktat mig som "normal" med bara lite sämre hörsel. Men nu är det så markant mycket sämre så  jag kan knappt hänga med i ett vanligt samtal om det är fler än en som pratar med mig.

Så nu är det bara väntan som gäller.

Studiebesök med surdegsbakning

I måndags var jag på studiebesök på Saltå Kvarn. Det var så inspirerande att besöka ett företag med en sådan passion för företagets verksamhet. Verkligen något att ta efter. Speciellt roligt var det förstås att få lära sig mer om surdegsbakning - men här gällde det bakning med vanligt mjöl. Själv bakar jag ju numera nästan uteslutande glutenfria bröd, inte för att jag själv behöver det utan för att vårt företag tillverkar  glutenfria produkter. Och så har jag gett mig katten på att det ska gå att baka glutenfritt som smakar som vanligt.

Glutenfri surdegsbakning har jag ägnat mig mycket åt under de senaste 2 åren. Och det är så otroligt vilka fina bröd man kan få fram. Egentligen borde alla som av hälsoskäl måste äta glutenfritt vara skyldiga att äta glutenfritt surdegsbröd. Surdegen gör att den "glutenfria smaken" försvinner helt. Dessutom får bröden alla surdegsbröds positiva egenskaper som längre hållbarhet, bättre struktur och sist men inte minst så blir det mycket nyttigare eftersom kroppen lättare kan ta upp näringsämnena i brödet.

Hörseln ja?

Nu har jag fått en kallelse till Karolinska i Huddinge. Den 9 november ska jag träffa en läkare, en kurator, en audionom och slutligen läkaren igen. Dom har bokat in mig för nästan hela dagen. Så nu går det verkligen framåt med planerna för ett Cochlea implantat. Och nu känner jag alltmer att det här är nödvändigt för mig om jag i fortsättningen ska tillhöra de hörandes skara.

I fredags var min man och jag på teatern för att se en komisk uppsättning av Hamlet. Naturligtvis frågade jag om man hade teleslinga i lokalen. Då fick jag besked om att jag skulle få låna en dosa till en portabel teleslinga. Det visade sig inte fungera alls. Så av 2 timmars underhållning - då publiken skrattade så dom kiknade - så hörde jag inte ett enda dugg. Hur kul är det???

Det känns som om min hörsel störtdyker... Så nu sätter jag mitt hopp till implantatet.

Är det någon med erfarenhet av implantat så kommentera och informera gärna.

Ha det så bra

Vivvi

Nu är älgjakten i full gång!

Det  här är utsikten från ett av tornen som jag satt i under onsdagen. Då var det riktigt skönt, solen sken och jag satt högt uppe på ett hygge. Men inte såg jag något heller. Däremot så var det en annan i jaktlaget som sköt en liten kalv. Vi har bara tilldelning på 3 kalvar och 2 pinntjurar eller bamsetjurar. Dom med 4,6 eller 8 taggar får vi inte skjuta och alla hondjur är fredade i år. Så det blir inte så många djur att tillgå. Därför har vi paus i jakten under torsdag och fredag.

Men det är verkligen underligt att jag varje år gör samma upptäckt: attans vad kallt det är på morgonen när man sitter i tornet. Vi skulle som vanligt vara på plats 1 timme före solens uppgång på måndagen och tisdagen. Och båda dagarna var det frost och minusgrader. Det hjälper inte att man tar på sig lager, på lager, på lager för efter ca 2 timmar så har kylen tagit ett stadigt grepp om mig. Men samtidigt tycker jag att det är mysigt, skönt och spännande - varför skulle man annars frivilligt utsätta sig för attsitta i kylan. För det tillhör ju för det mesta undantagen att man får en älg på passet och ännu mer ovanligt är det ju att det är ett djur är lovligt.

Mycket svamp, läs trattkantareller, finns det i alla fall och en hel del har jga plockat med mig hem. Brukar ge bort en hel del svamp. För kan ni tänka er så dumt: Min man tycker inte om svamp. Och jag kan ju inte sitta själv och käka svamp varje måltid. Men det blir en hel del i alla fall.

Remissen är skickad

I går fick jag ett brev som talade om att nu har sjukhuset här skickat en remiss till Huddingesjukhus för vidare utredning om ett CI. Det drar ihop sig!

Men just nu försöker jag att tänka på jakten, det andra kommer sedan.

Blir man så trött av att inte höra bra?

Har hört att man blir trött av att inte höra bra. Men idag undrar jag om man verkligen blir så in i bomben trött som jag är? I och för sig så sammanfaller min försämrade hörsel ganska väl med när tröttheten ökade. Idag känner jag för att sova middag flera gånger om dagen - men det går ju inte när man arbetar. Då känns det som jag skulle kunna sova sittandes vid skrivbordet. Är det någon annan som har någon erfarenhet?

Precis som tidigare får den här bilden symbolisera min nedsatta hörsel och hörselproblem, elefanten är så mäktig med sina stora öron - den hör säkert bra också!
Häromkvällen hade jag sådan tur när jag såg på TV. Av en slump slog jag över till Kunskapskanalen och just då visade man en uppföljning på filmen Hear and now (som jag har skrivit om förut). Efter filmen var det en pratstund mellan olika personer och som handlade om just hörselproblem och implantat i synnerhet. Det var mycket intressant - åtminstone för mig som eventuellt ska få ett implantat.
Där var en kille som hade förlorat sin hörsel i vuxen ålder och som hade fått ett implantat och han verkade väldigt nöjd. Han kunde numera prata i telefon, lyssna på musik och förde ett helt vanligt samtal. Det enda som var besvärligt enligt honom var att höra i stora folksamlingar. Och det vet man ju redan sedan tidigare att det är ett problem - kanske även för dom som har normal hörsel.
Det här programmet gjorde mig i alla fall ännu mer säker på att ett implantat säkert kommer att  vara jättebra för mig.

Lite lustigt (ja lustigt kanske inte är rätta ordet men i alla fall slumpartat) är det att min granne en lite äldre herre som har blivit blind på äldre dar och nu också har förlorat mycket av sin hörsel, ska få genomgå en implantatoperation. På torsdag nästa vecka ska han tydligen träffa sin läkare (som är samma som min) efter att ha gjort magnetkameraundersökningen och datortomografin - precis som jag. Så kanske kommer det att vara två personer inom 50 meter som båda får nya implantat.

Det var nog allt för idag
Vivvi

Nu är det ingen tvekan längre - hösten är här!

Den här söta lilla rosen finns i min trädgård just nu kämpande mot nattfrost och solvarma dagar. Hur länge ska den orka? Nu är sommaren definitivt förbi, hösten är här med allt underbart som den för med sig.

Härom dagen fick jag det här mailet:

KALLELSE

Härmed kallas till älgjaktsmöte.

                                                                  Plats: Jaktstugan
                                                    Tid: Lördag 2010-10-09 kl 10:00
                                                                 På dagordningen

                                                                  Årets älgjakt
                                            Lottning av pass första/andra jaktdagen


Så nu är geväret inskjutet, årets älgjaktsprov är klart. Passen är röjda. Om en vecka har jag semester och kommer att sitta i skogen hela dagarna. Oh det ska bli så skönt och roligt. Spännande också förstås.
Men innan dess hinner jag nog ut i skogen för att plocka svamp. Och nu i helgen ska jag åka till Kistamässan för att titta på antikviteter. Ja, så går dagarna.
Hoppas att du också kära besökare har det bra.

Vivvi















Välkomna!















Ladda ner detta brev som en fil

Pga sjukhusets misstag så var jag tillbaka igen..

I tisdags var jag på radiologen för att genomgå en undersäkning av hjärnan med hjälp av en magnetkamera. Allt gick väldigt fort så jag frågade om det var klart nu så att jag kunde gå? Ja, allt gick bra så du kan gå nu. Men se, det var inte klart. Så radiologen jagade mig tydligen hela onsdagen för att meddela tt jag även skulle göra en datortomogafi av hjärnan. När dom äntligen fick tag på mig så fick jag tid på morgonen igår.

Följdaktligen så var jag på plats på radiologen på morgonen igår. Nu var det "vanlig" röntgen som gällde. Jag kunde behålla mina kläder och smycken på mig. Och fick lägga mig på en brits och  sedan åkte huvudet in i en stor maskin - se bilden ovan. Även nu fick jag ligga still men det var tydligen inte lika känsligt som med magnetkameran. Allt gick fort och smärtfritt och sedan kunde jag gå hem igen. Eftersom det var sjukhuset som hade missat så slapp jag betala patientavgiften igår. Alltid något bra.

Hörseln jag. Nu har jag nästan ingenting utan hörapparat och även med hörapparater så är det riktigt risigt. Min man säger att min hörsel har försämrats med en störtdykning. Så nu är det nog inget att tveka om längre - jag behöver en operation, inget kan bli sämre än det är nu.
Jag själv och många med mig tycker att det är väldigt skönt när det är alldeles, alldels tyst ibland. Så många tror nog att det är jätte skönt att ta av sig hörapparaterna. Och det är det ibland, men oftast så blir det inte tyst utan istället så tar tinnitusen chansen att göra sig hörd. Min tinnitus låter ungefär som när ett flygplan just har passerat över huvudet och man hör det avlägsnande mullret. Det är bara det att "flygplanet aldrig avlägsnar sig" det forsätter över huvudet på mig ända tills jag kollapsar av trötthet. Skönt att kroppen säger ifrån ibland när det absolut måste sova för då struntar den i tinnitusen och jag får ha mina söta drömmar för mig själv.

Nog om beklagande. Nu ska jag förbereda mig inför helgen. Bland annat ska jag gå till en expert som ställer upp och talar om vilka äppelsorter man har med sig. Vi har två äppelträd i trädgården och jag vet inte vad någon av dom är för sort. Ett är en tidig sort och ett är vinteräpplen. Det blir spännande att få namn på det som vi har i trädgården.

Ja, så blir det nog en tur till skogen för att plocka svamp. I källaren står en hink med äpplen i vatten som ska silas upp för att bli "äppelmust/cider". Får se vad det blir.

Ja, det var lite av vad som väntar.
Ha det
Vivvi

Nu har jag varit inne i en magnetkamera...

Som ett nytt steg i utredningen inför ett eventuellt kommande cochelarimplantat så har jag idag på morgonen varit på radiologen (det heter inte röntgen längre) och fått hjärnan fotograferad av en magnetkamera.

Ibland verkar det som om ödet spelar in väldigt mycket i mitt liv. Så till exempel dagen innan jag skulle träffa kuratorn och audionomen för att prata cochlearimplantat så visade TV filmen Hear and now som handlade om ett par i USA som fick implantat inopererade. Så när jag kom på det avtalade mötet med kuratorn och audionomen så visste jag faktiskt ganska mycket om hur en sådan operation går till.

Igår, kvällen innan jag skulle till radiologen, så visade programmet Fråga doktorn en film om hur en undersökning med magnetkamera går till. Så idag visste jag precis vad som gällde.

Först hade jag fått svara på en massa frågor om jag har något av metall i kroppen, som t ex någon kroppsdel lagad med metall, om jag fått metallsplitter i mig någon gång osv.

Sedan fick jag ta av alla smycken, klocka etc även hörapparterna och klä av mig allt utom trosor och sockar. Iklädd en T-shirt/särk i storlek L fick jag sedan krypa upp på kamerans "bädd". Där placerades huvudet i exakt position varpå ett "visir" placerades över huvud och ansikte. Om jag tittade rakt upp så kunde jag i en vinklad spegel se vad som skedde runtomkring i rummet. Så fick jag besked om att när jag väl befann mig inne i maskinen så fick jag absolut inte röra mig, inte ens fötterna eller fingrarna. Själva britsen var så smal så jag kunde inte ha armarna liggande utmed sidorna utan fick rådet att knäppa händerna på magen.

Så hade jag stora öronskydd (kanske var det hörlurar med musik, men jag hörde ju inte någon musik) för att skydda från det muller som kameran åstadkommer. Slutligen fick jag också en knapp som jag kunde trycka på om jag skulle drabbas av panik eller något sådant.

Sedan så satte allt igång och jag åkte sakta in med huvudet i maskinen. Ett mullrande startade och sedan var det bara att vänta. Och det är klart när man absolut inte får röra på sig så kliar det både här och där. En stund var jag så nära att hosta att jag trodde att jag skulle sabotera hela undersökningen. MEN allt gick bra och redan efter ca 15 minutervar undersökningen klar. Den kan ibland tydligen ta ända upp till 30 minuter. Men det fanns nog inte så mycket att fotografera i min lilla hjärna!

Nu ska jag bara vänta någon vecka innan doktorn förväntas höra av sig. Under tiden fortsätter jag som vanligt med att försöka komma på äppelrecept - trädgården dignar ju av äpplen.

Vivvi

Sensommaren i min värld

Ja, jag vet att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Vet inte varför det ska vara så svårt att få till några minuter i lugn och ro framför datorn. Fast det är klart jag flänger ju runt en hel del. Nu senast har det blivit en rutt som först gick till Bohuslän och därefter till Norge och Oslo.

Besöket på Orust och Gullhomen föranleddes av att en kusin nyligen gått bort och han hade haft en önskan om att få sin aska spridd i havet. En sjöbegravning gick inte alls till så som jag hade förväntat mig - ja, egentligen hade jag nog inte förväntat mig något men i alla fall visste jag inte hur det gick till i verkligheten.

Först av allt så måste de närmaste ansöka om tillstånd för att få göra en "sjöbegravning". När det är klart så får man med sig en urna gjord av ett speciellt material. Urnan sänks ner i havet och efter en kort stund sjunker den till botten för att så småningom upplösas.

Min kusins begravning blev mycket fin och det var nog många av oss som var med som tänkte att så skulle jag också vilja ha det.

Vi hade åkt ut under ca 1 timmes tid rakt utanför Gullholmen, där stängde man av motorn och lät båten ligga för ankare. Sedan strödde vi ut rosenblad och blommor över vattnet och slutligen sänkte min kusins båda söner ner urnan i vattnet. Vi kunde sedan se hur urnan och blommorna fördes bort av strömmarna. Det var väldigt stämningsfullt.

Fredrikstens fästning

Min man är mycket intresserad av Karl XII och läser det mesta som skrivs om honom och nu skulle han äntligen få en möjlighet att besöka Fredrikstens färsning - ni vet där där någon sköt vår konung med som man säger en knapp från en uniform.

Jag däremot är mer intresserad av naturen och titta här får ni se vad jag kunde studera på nära håll.

Visst ser sländans huvud ut som om den hade ett riktigt ansikte. Dom här hittade jag i gräset när dom var i full färd med att se till trollsländans fortlevnad. Ett minst sagt intimt ögonblick.

Efter besöket i Fredriksten åkte vi till Skjetten, en ort strax utanför Oslo. Där tog vi in på Stav Gjestegård som är ett gammalt fängelse, från 1800-talet skulle jag tro, som gjorts om till ett koseligt hotell.

Efter några affärsmöten i Oslo så åkte vi hem via Töcksfors. Töcksfors som ligger vid gränsen mellan Sverige och Norge har en riktigt ordentlig gränshandel. Det är norrmännen som åker till Sverge för att handla för här är ju allt så billigt. Och en sak är ju alldeles klar: norrmän älskar godis, svenskt godis. I Töcksfors stora affärscentrum finns inte mindre än 2 snabbsköpsbutiker som bara säljer godis. Man tar alltså en vanlig varuvagn och går runt och köper godis, bara godis. Det är inte riktigt klokt.

Med en påse godis(handlad utan varuvagn) åkte vi sedan hem. Borta bra men hemma bäst.

Ha det

Vivvi

Vi har en rymmare i familjen

Ninja, vår yngsta hund (8 år) är en riktig rackarhund. Hon älskar att jaga - allt som rör sig - katter, fåglar, igelkottar, harar etc. För att hindra henne från att springa iväg och jaga smådjur så har vi inhängnat vår altan med hönsnät. Bilden ovan talar för sig själv.

Vill Ninja ut så ska hon ut. Och inte kommer hon tillbaka heller när hon har tröttnat. Nej, då ringer polisen eller så ringer vi polisen för att höra om det är någon som har tagit in henne. Som tur är så håller hon sig tydligen inom vår stadsdel - ett villaområde. Vill ju inte att hon ska bli överkörd.

Så häromdagen var det dags igen. När hon väl är på dom fria vidderna så har hon nosen i backen mest hela tiden så när hon kommer hem är nosen alldeles "utsliten" allt hår är borta och det lyser rosa. Aj, det gör nog ont.

Förra gången när hon varit på rymmen från 23 på kvällen till 7 på morgonen så kunde hon knappt gå, haltade på ena foten. Och sedan sov hon non-stop tills sent på kvällen. Sånt är livet för en rymmare.

Här ligger en utslagen rymmare.

                                                   Rhododendron blommar i september
Ibland gör naturen krumbuktsprång - det har skett hemma hos oss just nu. För en av mina rhododendron som normalt blommar i april-maj blommar nu. Visserligen med lite mindre blommer men likväl blommar den.

Bilden är tagen häromdagen. Busken har fullt med små blommor.

Skallröntgen

Nu har jag äntligen fått kallelsen till röntgen av skallen (man ska kolla om jag har något mellan öronen) som ett nästa steg mot en eventuell cochlearimplantatoperation. Så det rör sig sakta framåt och tur är väl det för hörseln rör sig lika sakta bakåt och jag hör allt sämre. Jag återkommer med rapport efter röntgen som ska ske den 21 september.

Det här med att skriva blogg är som säkert många har märkt väldigt populärt. Och jag är helt förundrad över hur många duktiga - ja fantastiskt duktiga skribenter det finns runt om. Nu senast är det en blogg från vårt grannland Norge som jag har blivit så otroligt förtjust i. Hon som skriver där har ett så underbart sätt att uttrycka sig (och norskan gör det definitivt inte sämre). En sån humor och att kunna förmedla den så himla bra i skrift. Besök den för den är värd ett besök: http://www.webtussa.blogspot.com/ (bara namnet webbtussa gör mig glad).

Ha det så bra och njut av webtussas skriverier.

Vivvi

Norrland tur och retur

I år har det blivit lite dåligt med semester. Men förra veckan satte vi oss i alla fall i bilen och styrde kosan norrut. För visst är det konstigt att vi svenskar så gärna åker söderut på semestern istället för att utforska vårt eget avlånga land. Det var av den orsaken som vi gjorde slag i saken - nu skulle den norra delen av landet utforskas.

Bilden ovanför är tagen vid Stora Lulevattnet. Och visst är det vackert? Men annars måste jag nog erkänna att jag blev inte så jätteimponerad av Norrland/Lappland. På sina ställen var det jättevackert men för det mesta var det stora skogar och mäktiga myrar. Vi såg förresten också en hel del kineser/thailändare som var däruppe för att plocka bär med allt vad det innebar.

En natt sov vi på vandrarhemmet som är beläget i Porjus stationshus. Och det var verkligen vackert, ja inte själva huset men utsikten. Där satt vi och drack ett glas vin medans solen sakta sjönk ner i vattnet.

En natt sov vi i ett vandrarhem vid Ångermanälven, Kullbergs vandrarhem. Där berättade man att varje vår i april/maj så simmar över hundratalet älgar över floden, det lär otroligt. Men på deras hemsida http://www.kullberg.se/ kan man se en älgfilm som visar just när älgarna simmar över vattnet som är strömt och med isflak runt omkring. Otroligt! Funderar på om jag ska åka dit till våren för att se på älgströmmen.

Efter besöket vid Ångermanälven åkte vid inlandsleden ner till kusten. Och nu var det verkligen vackert. Så min slutsats att vackrast var det vid inlandsleden och i Hälsingland.

Hälsingland har kommit att ligga mig väldigt varmt om hjärtat eftersom jag numera vet att jag till en viss del har hälsingländskt (!) blod i ådrorna. Vi passade på att besöka ättlignar till min morfars, morfars, farfar. Dom bor fortfarande kvar på samma gård som har gått i släkten i 10 generationer. Whao! Det tycker jag är häftigt. När vi var där fick jag se på en promenadkäpp som tillhört min morfars, morfars far.

En härlig gammal käpp från sekelskiftet 17-1800-talet.

Ja, apropå älgar så var jag och gjorde uppskjutningen inför älgjakten. Det gick bra med bara ett misslyckat skott. Kände mig väldigt nöjd faktiskt! Nu återstår bara röjningen av passen. Var ute en vända i skogen innan vi åkte iväg till Norrland. Min man och jag slet så vi fick blodsmak i munnen och ännu är vi långt ifrån färdiga med passen. Måste nog hyra en röjsåg.

Ja, nu är det mycket att göra förberedelser  i skogen, golftävling med Rebeckorna imorgon och trädgården som vuxit som sjutton under min bortavaro.

Så det får bli allt för just nu.

Vivvi

Natasha Anderssons fantastiska arbete!

Köp en sån här kotavla och Natasha kan hjälpa ännu ett fattigt barn från Tjernobyl att för första gången i sitt liv få uppleva en ren miljö, äta sig mätt och få gå klädd i rena fina kläder.

Natasha Andersson, ägnar sitt liv åt att hjälpa fattiga barn i Vitryssland och deras familjer.

Över 5800 barn har genom åren fått vistas på Natashas barnläger i Sotter under 3 veckor. 3 veckor då de får vistas i ren luft, bada i rent vatten, äta sig mätta på hälsosam man, genomgå läkarundersökning och sedan resa hem med en stor väska fylld med nya kläder. Allt detta "tigger" Natasha själv ihop.

Att Natasha har valt att ägna sitt liv åt den här välgärningen, har sin grund i att hon själv upplevde en barndom i flykt, gömd i skogen, ständigt hungrig och utan ett varmt och skönt hem att komma till. Hon sa sig själv då att om hon överlevde den misären så skulle hon ägna sitt liv till att underlätta för andra barn så att de inte behöver svälta.

Natasha är idag 73 år men arbetar lika oförtrutet vidare med sin gärning. Pengar som hon samlar in, mycket med hjälp av Lions, Rotary, Odd Fellow och andra organisationer används för att bekosta resorna, ordna utflykter, betala läkarvård och mycket annat.

Själv är Natasha mycket konstnärlig och målar tavlor, ibland på löpande band, för att få in pengar. Det är där kossorna kommer in i bilden. De färglada kotavlorna har kommit att bli lite av ett signum för Natasha. Varje tavla kostar 100 kr och för det kan hon ta hit ytterligare ett barn.

Nu har hon dessutom börjat göra jätte häftiga underlägg med komotiv,  underläggen kostar 75 kr/st och livar upp vilket bord som helst.

Vill du veta mer om Natasha och hennes barnläger så går det bra att kontakta henne på tel 08 - 768 62 89

Vill du bidra till hennes verksamhet kan du sätta in pengar på pg 6354924-0 (det är Lions i Almunge som administrerar penninggåvorna till Natashas läger).

Själv har jag besökt lägret i Roslagen många gånger och jag har även varit med Natasha till Vitryssland och sett med egna ögon vilken otrolig misär det är. När Tjernobylkatastrofen inträffade förflyttades alla invånare till ett annat område i Vitryssland. Man hann inte packa några tillhörigheter utan i all hast fick man ge sig av. Istället hamnade man på små orter där det idag inte finns varken ordentliga bostäder, inga arbeten - arbetslösheten är 90 procent. Många använder sprit och droger för att döva/glömma eländet och mitt i alltihopa växer barnen upp. Och vad ännu värre är att många av barnen föds med missbildade armar och ben. Även där hjälper Natasha till genom insamlade medel och ordnar så att många av barnen får moderna proteser. Ja, hon är helt otrolig. På fotot ovan har Natasha iklätt sig de medaljer hon har fått från Tjernobylstiftelsen och Vitryssland för sina insatser .

Det är otroligt och tur att det finns sådana människor som Natasha.

Jag återkommer säkert mer information om Natasha, men är det något du undrar över så hör av dig.

Vivvi

Besök av ett urdjur!

Nu när det är så här härligt varmt och skönt måste vi tänka på djuren som törstar. Hemma i min trädgård har jag ett betongbad för småfåglar, insekter och även igelkottar. Det går bra att bara ställa ut ett fat med vatten men tänk på att det inte ska vara för djupt för då drunknar insekterna och fåglarna kan inte komma åt vattnet.

Lilla Kotte brukar komma framåt kvällningen och vill gärna dricka vatten. Det är så mysigt att se honom pinna fram på sina små korta ben. Tänk att igelkottarna har funnits här nästan sedan istiden.

Förra veckan var jag på affärsresa till Danmark, Tyskland och Holland. När vi ändå var i Tyskland passade vi på att svänga förbi staden Schwerin för jag har anfäder som heter von Schwerin och kom från just Schwerin. I staden finns ett fantastiskt slott - ja det är som ett sagoslott med tinnar och torn.

Visst är det vackert?

Resan började och slutade som vanligt vid min sommarstuga. Det är inget slott men har en nog så värdig utsikt. När solen går upp eller ner så blir utsikten så otroligt vacker och varje gång så säger jag, det här måste jag fotografera. Så jag har nästan hur många foton som helst på just det här motivet men ändå blir varje bild olika för ljuset är alltid olika.

För övrigt så går mycket av min tid nu åt till att vattna i trädgården. Jag har ett antal nyplanterade växter och dom bara måste ju ha massor med vatten för att orka etablera sig på den nya platsen. Det jag har planterat är som jag skrev häromdagen bland annat, några syrenbuskar, en blåregnsplanta och en styvklematis.

Annars försöker jag njuta av värmen och bara ta det lugnt och det tycker jag att ni också ska göra.

Ha det så bra!

Vivvi

NU ÄR DET SOMMAR!

Idag skiner solen och det är så där riktigt varmt och skönt. Precis så som man önskar att alla sommardagar ska vara, med en och annan regndag emellan så naturen mår bra.

Finns det något annat som är lika underbart som att plocka röda söta smultron? Tänk då vilken lycka det är när man kan plocka vilda små smultron i den egna trädgården. Egentligen är det ju ogräs men hos mig får dom växa till sig så att familjen kan njuta av dessa underbara små bär.

Den här veckan har förutom kungligt bröllop inneburet lite arbete i trädgården. Bland annat så har vi varit vid en gammal övergiven tomt och hämtat vita syrener som är planterade så att dom så småningom ska bilda en vägg in till min naturtomt. Det ska bli spännande att se om dom tar sig. Det hoppas jag verkligen.

Det ser inte så mycket ut idag men snart ska det vara ett frodigt buskage/vägg dignande av vita syrener i början av sommaren.

En rundtur idag i trädgården avslöjade att min enda lilla (ska vara stor) vallmo äntligen har slagit ut.

Den syns knappt för alla små nävor som omger den. Nästa år hoppas jag att det kommer fler blommor. Har förstått att vallmon kan ta lite tid på sig för att etablera sig ordentligt. Men det är det värt att vänta på.

Min man är inte sä värst mycket för trädgårdsarbete men den här veckan ställde han faktiskt upp och hjälpte mig att snickra ihop en spaljé till min lilla alpklematis. Visst blev det fint? Och ännu finare kommer det att bli när de två buskarna med Finlands vita ros har vuxit till sig.

Nu gott folk ska jag ge mig ut på en affärsresa och kommer inte tillbaka förrän några dagar in i juli. Hoppas att alla mina nyplanterade växter har klarat sig utan min uppmuntran.  Och så önskar jag dig kära besökare en riktigt skön sommar.

Vivvi

Visst är det en underbar tid!

Det här foto är från min lilla Plena, Finlands vita ros, en buske som jag köpte förra året på tradera. Då var det endast några små skott och redan i år är den full med knoppar. Fantastiskt!

Ja, nu växer det så det knakar i naturen. Min man skrattar åt mig då jag varje dag både vid lunch och på sena eftermiddagen tar mig en rundtur i trädgården. Men det kan ju förändras på bara några timmar, en knopp som slår ut eller en ny som dyker upp. Oh, det är så härligt!

Förra året införskaffades även buskrosen Therese Bougnet (stavas det så?) även den förvånar med sin obändiga livsvilja.

Rosorna är planterade i det som ska bli min rosenträdgård, även om rosorna växer så det knakar så lär det nog ta sin lilla tid innan det här hörnet av trädgården blir riktigt lummig.

Det är så roligt att hålla på med trädgårdsarbetet och planeringen. Trädgården bjuder på en mängd överraskningar så hittade jag till exempel en häftig bladrosett i gräsmattan för någon vecka sedan. Jag såg att det var en tistel men den här var så annorlunda än dom som brukar sticka upp här och var. Den här var stor och maffig så jag bestämde mig för att den skulle få stå kvar för att visa vad den skulle bli när den blev stor. Och nu har den blivit rätt stor och jag har tagit reda på att det nog är en ulltisten.

Experterna säger att man ska nypa av blommorna innan dom fröar av sig så att dom inte sprider sig ohämmat. Så nu är jag på min vakt. Men spännande är det.

I den vilda delen av trädgården har vi en hel del Natt och Dag, en liten orkidé (tror jag) som är både gul och blå. Riktigt gullig. Den växer bra hos oss (i Västmanland) fast jag har hämtat den från sommarstugan i södra Västergötland, sprider sig gör den också, så om det är någon som vill ha sticklingar så hör av er.

I den vildare delen växer också lupiner, det är min mans favoritblomma. Den är ju väldigt tacksam och fyller snabbt ut sin plats.

Inte så långt från lupinerna har även vovvarna sina platser.

Häromkvällen när vi var ute och gick så hittade Mitzi, vår lilla lurviga tax, en riktig trofé: en rådjursskank. Oj, det var med stolt gång som hon tog med sig den hem till trädgården (luktade skunk!).

Hon vill ta den med sig in i huset men där gick gränsen. Och när hon väl var inne så var jag stygg nog att gå och slänga den i soptunnan. Men Mitzi luktade gammalt rådjur ett helt dygn. Bläh...

Innan jag slutar för idag så ska jag bjuda på ett recept, kommer från Arla, som bara är så himla gott. Ibland kan jag faktiskt få abstinens på vintern för att jag längtar efter just det här, så håll till godo:

Marinerade jordgubbar med vaniljgrädde

Skiva ca 1 liter jordgubbar och lägg i en skål

1 tsk riven ingefära

rivet skal från 1 lime

0,5 dl honung

Blanda ihop ingefära, lime och honung och blanda sedan deet med jordgubbarna. Låt blandingen stå någon timme och safta sig (kan stå i kylskåp eller i rumstemperatur). Till serveringen:

1 dl gräddfil

1 dl vispad grädde

1 msk florsocker

1 tsk vaniljsocker

Blanda ihop ingredienserna och servera det till jordgubbarna. Oh, det är bara sååå gott!

Så passa på och njut nu när jordgubbarna börjar bli billiga.

Vivvi