Bättre livskvalitet med CI?

Förra veckan var jag på en träff för vuxna i Västmanland som fått ett CI. Det var intressant att träffa andra som har gått igenom/går igenom samma som jag har gjort. Jag blev verkligen förvånad att det var så många där vi var 18 personer. Och då hade säkert inte alla kommit som fått kallelse.
Vi fick lite faktauppgifter som gäller vårt län. Den första CI-operationen på en patient frän länet gjordes redan 1984.
Fram till idag är det 56 vuxna och 9 barn som har fått implantat.

På träffen fick var och en presentera sig själv och säga några ord om sin hörsel, hur det var att få ett CI och hur det sedan har blivit. Det var två som hade dubbla implantat.
Rent allmänt kan man säga att alla verkade vara väldigt nöjda med resultatet som också var mycket varierande. En äldre herre hade fått sitt implantat för några år sedan och han kunde idag höra ljud omkring sig men kunde inte uppfatta när folk talade.(Han var tvungen att läsa vad tolken skrev).
En kvinna som satt intill mig hade genomgått operationen ca 1 månad efter mig och hon hade idag endast 28% taluppfattning (där jag har 94%), så olika kan det vara.
En av dom som hade två CI sa att det svåraste hade varit att få de två apparaterna att vara synkroniserade.
Men han verkade höra mycket bra idag. Själv funderar ju naturligtvis att om jag kan höra så bra som jag gör idag med endast ett CI hur bra skulle jag då kunna höra med två?
Men för att få ett andra CI så krävs det speciella omständigheter - vad det nu kan vara.

Fick också reda på att man som hörselskadad kan ha rätt att få handikappersättning. Det måste jag ta reda på lite mer om för det vore ju inte dumt med ett penningtillskott.

Min slutsummering från mötet var nog att alla som fått implantat tydligen hade fått en bättre llivskvalitet då de/vi idag kan höra vad folk säger och inte är beroende av att läsa på läpparna.

Tekniken är fantastisk!

Alllt för idag
Vivvi

Ni som har följt min blogg vet att den här fina elefanten med sina stora öron har kommit att symbolisera min hörsel och allt som hänger ihop med den. Och det är faktiskt en hel del. Just nu är det mesta väldigt positivt men det har varit tider när det inte har varit så positivt.

Det är fantastiskt så fort i människor ändå anpassar oss till nya situationer. Jag tänker bara på hur jag successivt vande mig vid att höra allt sämre utan att för den skulle ägna några speciella tankar åt det. Ja, i alla fall för det mesta. Visst hände det att jag kunde konstatera att det var ju konstigt att jag inte hörde det ör det har jag ju hört förut.

Hösten 2010

Det vår då som allt plötsligt tog en helt ny vändning. I maj hade jag varit på hörcentralen för att få hjälp med mina hörapparater för jag tyckte att jag hörde så himla mycket sämre. Tänkte att det är väl en vaxpropp eller något vajsing med hörapparaterna.

Helt plötsligt  fann jag mig sittandes med överläkaren - hade inte ens bokat tid utan åkte bara till hörcentralen i hopp om att få akut hjälp. Nåväl överläkaren frågade om jag aldrig funderat på ett cochlea implantat? Jag sa som det var att jag trodde att det endast var för döva personer. Då fick jag klart för mig att hon betraktade mig som döv - så dåligt hörde jag. Visst jag hörde dåligt men jag tyckte inte att jag var döv.

I alla fall så sa jag att det lät intressant. Så hon satte igång med en utredning om och kring min hörsel. Det blev nya tester, nya audiogram, röntgen av huvudet (ja, det mesta är tomt men jag hade i alla fall en liten snäcka - det visade sig att den var ovanligt liten), samtal med kurator etc. Och sedan för nästan ett år sedan fick jag en kallelese till Cochlea avdelningen på Karolinska i Huddinge för att genomgå en cochlea implantat operation. Det skulle ske den 27 januari 2011.

Operation och konvalesence

Operationen gick helt otroligt bra, satt faktiskt och tittade på Antikrundan på operationsdagens kväll utan att ha ont eller må dåligt över huvudtaget. Dagen efter vid lunch var det hemfärd. Inte heller hemma mådde jag dåligt utan kunde till och med arbeta lite till och från  - visst jag tog det ju lite extra lugnt (passade på att lata mig, läsa och bara ha det skönt). Knappt 3 vckor senare var det dags att börja arbetet med att höra med ett CI. Och det må ja ju säga. Vilket under! Nu hör jag ju allt(!). Brukar skoja att jag numera hör vad min man tänker säga imorgon.

Nä, men skämt åsido, vilken fantastisk upplevelse det har varit. Vet inte om jag någonsin har hört så bra? Tänk bara att kunna höra vad en person säger utan att behöva titta på munnen. Nu kan jag även höra när någon säger något i rummet intill - precis som alla "normalhörande".

Som jag tidigare har skrivit flera gånger så har jag njutit obeskrivligt av att kunna höra alla små fåglar och det njuter jag fortfarande av - även om det inte är så många så här års.

Pratar annorlunda

Nu säger både vänner och mina barn att jag pratar annorlunda. Absolut inget jag själv märker. Min dotter säger att jag pratade mycket högre förut, det gjorde också att jag pratade mer nasalt!!!!

Finns det inget som är dåligt? Ja, det skulle nog i så fall vara det att jag inte kan sovra bort besvärliga ljud. Som t ex när jag är ute och går, strax intill en väg, då kan det bli nästan olidligt när bilarna kör förbi i hög fart. Vilket oväsen.

Men positivt är att deet aldrig blir någon rundgång med CI, annars är man som hörapparatsbärare van vid att det tjuter i örat om man kramar någon. Att ha på sig mössa kan innebära att det tjuter. Om man lutar huvudet på ett visst sätt så tjuter det osv Allt det slipper man med CI.

Att prata i telefon är numera inget större problem - fast jag har fortfarande en viss aversion mot att prata i telefon, men det beror inte på att jag inte hör utan det är nog mest att jag har vant mig av med att tala i telefon.

Sedan kan jag tycka att det är lite jobbigt med all musik som finns i alla affärer idag. Varför måste det vara så hög musik? Handlar vi mer då?

Mina problem med CI och kommunikationsradio under jakten har jag redan skrivit om. Det problemet har ännu inte lösts sig. Måste ta tag i det snart.

Träff med andra CI bärare

På onsdag ska jag till hörselvårdsavdelningen för att träffa andra som har fått CI. Det ska bli intressant att utbyta erfarenheter. Kanske kan man få lite tips också. Jag kommer säkert att skriva något om det här efter träffen.

Jag avslutar dagens inlägg med en bild på mina små favoritdjur.

Ha det så bra!

Vivvi

Äntligen har jag ett mössbord!

Om ni undrar vad ett mössbord är för något? Det är ett bord som det på bilden ovan. Sådana bord hade man på 1700- och 1800-talet i framförallt Jämtland, Hälsingland och kanske även i Dalarna. Men just Hälsingland är känt för sina fina mössbord. Det var ett bord som stod innanför dörren och där man kunde lägga mössan Väldigt praktiskt. De lite finare mössborden hade vackra blommålningar. Hittar men ett sådan med originalmålningen kvar - då kostar dom. Bordet ovan har originalfärgen men inga blommor. Men jag tycker att det är vackert som det är.

För att få hem bordet som kommer från Järvsö åkte vi, 60 mil i går. Men det var det värt. Men eftersom jag aldrig blir nöjd så har jag nya planer på gång. Ska måla någon form av 1700-tals bård uppe vid taket i hallen och vårt allrum. Spännande.

I helgen så var det också älgjakt. Som vanligt är det underbart att sitta ute i skogen och kontemplera. Njuta av utsikt växter och djur - men tyvärr så ser man inte så mycket djur och definitivt inte några älgar. Men det är kanske inte så konstigt nu när vi nyligen har haft ett par vargar som har  strövat runt markerna.

Det här var utsikten i lördags.

Eftersom det var Allahelgonahelgen gångna helgen så gick vi till kyrkogården och minneslunden där vi tände ett ljus för våra nära och kära som gått bort. Jag tycker att det är vackert ed alla ljusen på kyrkogårdarna. Stämningen är också speciell när man går där i mörket mellan gravarna.

Vi gick också in i St Davids gravkapell på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås. Det är ett litet kapell där kistan står i mitten på golvet och de sörjande sitter runt om istället som för i en traditionell kyrka. Vädigt fint och det ger dessutom en mycket sörre närhet. Bilden nedan visar St Davids kapell på Allahelgondagskvällen.

Hade tänkt att jag skulle skriva en liten resumé kring hur det har varit att leva med ett cochlea implantat, men jag återkommer till det en annan dag. Istället  avslutar jag dagens inlägg med en bild som kanske kan inspirera er som tycker om att sticka. En sådan här julklapp tror jag att de flesta herrar skulle uppskatta.

Med det så önskar jag er en skön dag.

Vivvi