torsdag 29 april 2010

En resa i Fäders spår....

Under senare tid har jag ägnat mycket tid åt att planera en "hemlig resa" för mina syskon. Vi syskon (en syster och en bror) brukar träffas en helg om året här hos mig för att bara umgås. Då brukar jag passa på att ordna ett trevligt program. I år var programmet En resa i Fäders spår.

Sedan vi var små har vi syskon på något sätt fått lära oss att vi har vårt ursprung från trakterna kring Göteborg och södra delen av Västergötland. I och för sig så har vi också hört en hel del talas om prosten i Alfta. Prosten i Alfta, Anders Fraenell, var verksam i Alfta mellan 1821 och 1844. Och nu har jag ägnat en hel del tid att försöka få fram lite ytterligare fakta om honom. Anders Fraenell var min morfars, morfars far.

Det var Anders Fraenells sons grav som jag hittade på Sala kyrkogård, se föregående inlägg.
Nåväl nu hade jag planerat för att vi skulle åka förbi Sala och titta på graven där, sedan vidare till Alfta (det är en resa på ca 3 timmar med bil) för att besöka kyrkan där prosten arbetade i så många år. Väl i Alfta träffade vi samman med två par också ättlingar till prosten, men via ett syskon till Carl Otto. De har paren hade vi aldrig träffat förut så det var väldigt trevligt att göra lite nya bekantskaper. Tillsammans besökte vi kyrkan, som öppnats speciellt för oss, och kunde läsa prästlängden i vapenhuset där Anders Fraenell finns upptagen. Inne i sakristian fanns även ett foto föreställandes Anders Fraenell.


Kyrkan i Alfta är väldigt ljus och fin. Bilden visar predikstolen som kom på plats under prosten Fraenells tid, typisk gustaviansk stil, jättefin!
Efter besöket i Alfta åkte vi till Hökars på Ystegård för att äta lunch. Ystgård är en gammal hälsingegård och jag hade nog hoppats på att miljön skulle vara mycket mer genuint i restaurangen. Men, men.. maten var god och det var huvudsaken.
Från Hökars gick färden till Forsa hembygdsgård. Hembygdsgården är uppbyggd kring en Fränö 1 som var en fyrkantsgård där prosten Anders Fraenell föddes. Gården finns kvar nästan helt intakt. Och det var bara så häftigt att gå omkring i den miljön och känna att det var här den lilla Anders sprang omkring och lekte. Även här hade man ställt upp för oss och öppnade alla byggnader så att vi kunde se oss omkring.

Har du vägarna förbi så är det väl värt ett besök på hembygdsgården, den ligger jättevackert ute på en udde. På midsommar och vid en mängd andra tillfällen är det fest och musik på gården.
http://www.forsahembygdsforening.se/ på den här hemsidan kan du läsa om Fränö.
Hemresan gick fort fastän den tog 5 timmar för vi syskon skrattade så mycket så tårarna rann och vi fick kramp i magen. Och väl hemma stod min son Sebastian med middagen färdig: sill och nubbe, älgfärsjärpar med pärgröt (typisk hälsinglandsk mat) och avslutningsvis Hälsingeostkaka.
Det var en resa i Fäders spår och nu känner vi alla att vi faktiskt har starka band med Hälsingland.

Ha det bra!
Vivvi

tisdag 27 april 2010

Tänk att hitta en grav efter 130 år!


Som jag tidigare skrivit så håller jag på med lite släktforskning - bara lite. Det roliga för mig är inte att stapla en massa namn på förfäder på en lista. Nej, jag vill veta lite mer om personerna bakom namnen.
Själva har jag alltid fått lära mig att jag har mina rötter i södra Sverige, runt Göteborg och en bit in i Västergötland. Så när jag gick på släktforskningskurs och alla skulle besöka biblioteket i Västerås för att titta i de gamla kyrkböckerna blev jag först lite ställd. Men så kom jag på att min morfars morfar faktiskt var postmästare i Sala inte så långt från Västerås. Så det blev det som jag sökte på i kyrkböckerna.

Och visst hittade jag information, det var riktigt spännande. Carl Otto som han hette var postmästare i 20 år i Sala o ch sedan dog han och blev begravd i Sala. Jag kunde utläsa att han begraves på plats 0,9 på kartan!
Vad det nu betydde. Jag ringde, skrev och kontaktade olika instanser inom kyrkan för att finna ut vad plats 0,9 kunde betyda. Men tyvärr var det ingen som kunde ge något svar på det.
Och så en dag för ca 3 veckor sedan tog jag med mig min son och så åkte vi till Sala för att ta reda på var postkontoret hade legat mellan 1863 och 1884, då när Carl Otto var verksam.
När vi hade fått hjälp med det på kommunkontoret så sa jag att nu går vi till kyrkan, Kristina kyrka som ligger mitt inne i stan. Vi gick uppför kyrkgången då jag fick en impuls att vi kan väl gå runt lite  här på den gamla kyrkogården. Så det gjorde vi och döm om min oerhörda förvåning då jag helt plötsligt hittar Carl Ottos grav.


Tänk att den fanns kvar efter alla dessa år. Jag tror inte att någon har skött graven på mer än 125 år. Det är verkligen fantastiskt. Så några dagar senare åkte jag tillbaka för att göra ordning stenen. Så med lite algbortagningsmedel och en stålborste så blev den så här fin.



Det var så tursamt att jag hittade stenen precis nu för jag har varit i färd med att planera en hemlig resa tillsammans med mina syskon. Och den hemliga resan var just En resa i Fäders spår. Jag återkommer och berättar hur deet gick med resan.
Vivvi

tisdag 13 april 2010

DETOX - en riktig bluff!

Rena kroppen inifrån. Så står det numera i många broschyrer, i annonser och tidningsartiklar. Men som jag har förstått det så är mycket av det bluff. Det går inte att rena kroppen inifrån - det sköter levern om.

Precis som väldigt många andra kvinnor har jag läst och uppmärksammat det omskrivna fenomenet att detoxa sig. Om man detoxar sig så går man ner i vikt och mår så bra. Metoderna är många men dom allra flesta går ut på att man ska köpa något dyrt preparat som man ska äta samtidigt som man ska ändra sin diet.

Häromkvällen så var det ett mycket intressant program i Kunskapskanalen, där en professor undersökte dom vetenskapliga påståenden som användes i samband med försäljning av olika varor. Och just den här kvällen handlade det om detox. Professorn, som var kvinnlig, tog kontakt med ett flertal forskare för att få reda på hur man kan mäta om man blir renad invärtes. Det gemensamma svaret från alla experter var att det går inte att mäta, det skulle i så fall vara levervärdena som man ska mäta - levern är kroppens reningsverk.
Men samtidigt fick man reda på att hos en frisk person är alltid levervärdena låga. Och att gå in i levern för att ta prover inget som man kan göra utan vidare.
Nåväl professorn gav sig inte så lätt. Hon inhandlade ett antal detoxpreparat. Sedan hade hon en grupp studenter som fick delta i hennes studie. Hälften av studenterna fick detoxpiller och hälften fick placebo. Alla fick samma förhållningsorder när det gällde kosten. Det var t ex förbjudet att dricka  kaffe, inta alkohol, att äta godis och annat "onyttigt". Efter studien så fick alla studenterna fylla i formulär om hur dom kände sig, hur dom mådde, hur pigga dom var etc. Resultatet var att allihopa mådde bättre, kände sig piggare etc.
Alltså ingen skillnad på dom studeneter som hade ätit detoxpreparat.
Så professorns slutledning blev: att det är den ändrade kosthållningen som gör att man mår bättre, känner sig piggare, går ner i vikt etc av en detoxkur. Så hon tyckte inte att man behövde köpa dyra preparat utan istället ta en vecka då man bara äteroch dricker nyttigt så komer man också att må mycket bättre - och så är det mycket biligare att slippa köpa dyra piller.
Och att äta nyttigt det har vi ju vetet hela tiden att det är hälsosamt, eller hur?

Tänk vad lätt det är att spara pengar!

Vivvi

tisdag 6 april 2010

Gunnar Nylund - en keramiker med blick för det sköna!

Auktioner är bland det bästa jag vet - både i verkligheten och på nätet. Jag tror att man kan bli beroende av auktioner precis som man kan bli spelberoende. När jag kollar Tradera så kan jag tycka att det skulle vara roligt att ha massor av det som säljs. Så det gäller att lägga in spärrarna.
Det jag framförallt brukar kolla är gamla allmogemöbler. Det är något vissst med det enkla, gamla med underbar patina efter många människors handskande med möblerna. Allra helst skulle jag vilja hitta ett riktigt fint mössbord från Hälsingland.


Förmodligen har blivit ordentligt påverkad från mitt barndomshem för jag tycker också väldigt mycket om Gunnar Nylunds keramik. Gunnar Nylund var verksam både i Danmark och Sverige. I Sverige var det framförallt på Rörstrand som han arbetade i många år. Mina föräldrar kände Gunnar Nylund personligen och därför hade vi också lite olika saker som han hade gjort, t ex det här fatet.
Fatet stod nästan alltid framme hemma hos mamma och nu står det för det mesta på ett soffbord hemma hos mig. Jag tycker att det har så fin färg och så fantastiskt fina linjer. Häromdagen såg jag en långsmal vas i precis samma färg som också var gjord av Gunnar Nylund. Den ska jag hålla utkik efter för en sådan skulle jag gärna vilja ha.
Nylunds skaparförmåga var väldigt mångsidig. På bilden nedanför finns en lampfot som min mamma hade och som jag också fått ärva. Nu har jag kompletterat den med ett "mindre syskon" dom är så fina ihop. Färgen är jätteläcker och har fått ange tonen på accentfärgen i vårt sovrum.

Men jag måste nog ändå framhålla att Nylunds förmåga att skapa djur i keramik är otrolig. Det finns en mängd olika djur som han har format och kännetecknande för många av dom är att dom har så rena fina linjer. Titta bara på den här lilla svalan!

Vilken tur att det finns konstnärer!

Vivvi