Bättre livskvalitet med CI?

Förra veckan var jag på en träff för vuxna i Västmanland som fått ett CI. Det var intressant att träffa andra som har gått igenom/går igenom samma som jag har gjort. Jag blev verkligen förvånad att det var så många där vi var 18 personer. Och då hade säkert inte alla kommit som fått kallelse.
Vi fick lite faktauppgifter som gäller vårt län. Den första CI-operationen på en patient frän länet gjordes redan 1984.
Fram till idag är det 56 vuxna och 9 barn som har fått implantat.

På träffen fick var och en presentera sig själv och säga några ord om sin hörsel, hur det var att få ett CI och hur det sedan har blivit. Det var två som hade dubbla implantat.
Rent allmänt kan man säga att alla verkade vara väldigt nöjda med resultatet som också var mycket varierande. En äldre herre hade fått sitt implantat för några år sedan och han kunde idag höra ljud omkring sig men kunde inte uppfatta när folk talade.(Han var tvungen att läsa vad tolken skrev).
En kvinna som satt intill mig hade genomgått operationen ca 1 månad efter mig och hon hade idag endast 28% taluppfattning (där jag har 94%), så olika kan det vara.
En av dom som hade två CI sa att det svåraste hade varit att få de två apparaterna att vara synkroniserade.
Men han verkade höra mycket bra idag. Själv funderar ju naturligtvis att om jag kan höra så bra som jag gör idag med endast ett CI hur bra skulle jag då kunna höra med två?
Men för att få ett andra CI så krävs det speciella omständigheter - vad det nu kan vara.

Fick också reda på att man som hörselskadad kan ha rätt att få handikappersättning. Det måste jag ta reda på lite mer om för det vore ju inte dumt med ett penningtillskott.

Min slutsummering från mötet var nog att alla som fått implantat tydligen hade fått en bättre llivskvalitet då de/vi idag kan höra vad folk säger och inte är beroende av att läsa på läpparna.

Tekniken är fantastisk!

Alllt för idag
Vivvi

Ni som har följt min blogg vet att den här fina elefanten med sina stora öron har kommit att symbolisera min hörsel och allt som hänger ihop med den. Och det är faktiskt en hel del. Just nu är det mesta väldigt positivt men det har varit tider när det inte har varit så positivt.

Det är fantastiskt så fort i människor ändå anpassar oss till nya situationer. Jag tänker bara på hur jag successivt vande mig vid att höra allt sämre utan att för den skulle ägna några speciella tankar åt det. Ja, i alla fall för det mesta. Visst hände det att jag kunde konstatera att det var ju konstigt att jag inte hörde det ör det har jag ju hört förut.

Hösten 2010

Det vår då som allt plötsligt tog en helt ny vändning. I maj hade jag varit på hörcentralen för att få hjälp med mina hörapparater för jag tyckte att jag hörde så himla mycket sämre. Tänkte att det är väl en vaxpropp eller något vajsing med hörapparaterna.

Helt plötsligt  fann jag mig sittandes med överläkaren - hade inte ens bokat tid utan åkte bara till hörcentralen i hopp om att få akut hjälp. Nåväl överläkaren frågade om jag aldrig funderat på ett cochlea implantat? Jag sa som det var att jag trodde att det endast var för döva personer. Då fick jag klart för mig att hon betraktade mig som döv - så dåligt hörde jag. Visst jag hörde dåligt men jag tyckte inte att jag var döv.

I alla fall så sa jag att det lät intressant. Så hon satte igång med en utredning om och kring min hörsel. Det blev nya tester, nya audiogram, röntgen av huvudet (ja, det mesta är tomt men jag hade i alla fall en liten snäcka - det visade sig att den var ovanligt liten), samtal med kurator etc. Och sedan för nästan ett år sedan fick jag en kallelese till Cochlea avdelningen på Karolinska i Huddinge för att genomgå en cochlea implantat operation. Det skulle ske den 27 januari 2011.

Operation och konvalesence

Operationen gick helt otroligt bra, satt faktiskt och tittade på Antikrundan på operationsdagens kväll utan att ha ont eller må dåligt över huvudtaget. Dagen efter vid lunch var det hemfärd. Inte heller hemma mådde jag dåligt utan kunde till och med arbeta lite till och från  - visst jag tog det ju lite extra lugnt (passade på att lata mig, läsa och bara ha det skönt). Knappt 3 vckor senare var det dags att börja arbetet med att höra med ett CI. Och det må ja ju säga. Vilket under! Nu hör jag ju allt(!). Brukar skoja att jag numera hör vad min man tänker säga imorgon.

Nä, men skämt åsido, vilken fantastisk upplevelse det har varit. Vet inte om jag någonsin har hört så bra? Tänk bara att kunna höra vad en person säger utan att behöva titta på munnen. Nu kan jag även höra när någon säger något i rummet intill - precis som alla "normalhörande".

Som jag tidigare har skrivit flera gånger så har jag njutit obeskrivligt av att kunna höra alla små fåglar och det njuter jag fortfarande av - även om det inte är så många så här års.

Pratar annorlunda

Nu säger både vänner och mina barn att jag pratar annorlunda. Absolut inget jag själv märker. Min dotter säger att jag pratade mycket högre förut, det gjorde också att jag pratade mer nasalt!!!!

Finns det inget som är dåligt? Ja, det skulle nog i så fall vara det att jag inte kan sovra bort besvärliga ljud. Som t ex när jag är ute och går, strax intill en väg, då kan det bli nästan olidligt när bilarna kör förbi i hög fart. Vilket oväsen.

Men positivt är att deet aldrig blir någon rundgång med CI, annars är man som hörapparatsbärare van vid att det tjuter i örat om man kramar någon. Att ha på sig mössa kan innebära att det tjuter. Om man lutar huvudet på ett visst sätt så tjuter det osv Allt det slipper man med CI.

Att prata i telefon är numera inget större problem - fast jag har fortfarande en viss aversion mot att prata i telefon, men det beror inte på att jag inte hör utan det är nog mest att jag har vant mig av med att tala i telefon.

Sedan kan jag tycka att det är lite jobbigt med all musik som finns i alla affärer idag. Varför måste det vara så hög musik? Handlar vi mer då?

Mina problem med CI och kommunikationsradio under jakten har jag redan skrivit om. Det problemet har ännu inte lösts sig. Måste ta tag i det snart.

Träff med andra CI bärare

På onsdag ska jag till hörselvårdsavdelningen för att träffa andra som har fått CI. Det ska bli intressant att utbyta erfarenheter. Kanske kan man få lite tips också. Jag kommer säkert att skriva något om det här efter träffen.

Jag avslutar dagens inlägg med en bild på mina små favoritdjur.

Ha det så bra!

Vivvi

Äntligen har jag ett mössbord!

Om ni undrar vad ett mössbord är för något? Det är ett bord som det på bilden ovan. Sådana bord hade man på 1700- och 1800-talet i framförallt Jämtland, Hälsingland och kanske även i Dalarna. Men just Hälsingland är känt för sina fina mössbord. Det var ett bord som stod innanför dörren och där man kunde lägga mössan Väldigt praktiskt. De lite finare mössborden hade vackra blommålningar. Hittar men ett sådan med originalmålningen kvar - då kostar dom. Bordet ovan har originalfärgen men inga blommor. Men jag tycker att det är vackert som det är.

För att få hem bordet som kommer från Järvsö åkte vi, 60 mil i går. Men det var det värt. Men eftersom jag aldrig blir nöjd så har jag nya planer på gång. Ska måla någon form av 1700-tals bård uppe vid taket i hallen och vårt allrum. Spännande.

I helgen så var det också älgjakt. Som vanligt är det underbart att sitta ute i skogen och kontemplera. Njuta av utsikt växter och djur - men tyvärr så ser man inte så mycket djur och definitivt inte några älgar. Men det är kanske inte så konstigt nu när vi nyligen har haft ett par vargar som har  strövat runt markerna.

Det här var utsikten i lördags.

Eftersom det var Allahelgonahelgen gångna helgen så gick vi till kyrkogården och minneslunden där vi tände ett ljus för våra nära och kära som gått bort. Jag tycker att det är vackert ed alla ljusen på kyrkogårdarna. Stämningen är också speciell när man går där i mörket mellan gravarna.

Vi gick också in i St Davids gravkapell på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås. Det är ett litet kapell där kistan står i mitten på golvet och de sörjande sitter runt om istället som för i en traditionell kyrka. Vädigt fint och det ger dessutom en mycket sörre närhet. Bilden nedan visar St Davids kapell på Allahelgondagskvällen.

Hade tänkt att jag skulle skriva en liten resumé kring hur det har varit att leva med ett cochlea implantat, men jag återkommer till det en annan dag. Istället  avslutar jag dagens inlägg med en bild som kanske kan inspirera er som tycker om att sticka. En sådan här julklapp tror jag att de flesta herrar skulle uppskatta.

Med det så önskar jag er en skön dag.

Vivvi

Ännu en älgjaktsdag

I  morse när jag gick upp för att göra mig i ordning till dagens jakt så trodde jag inte mina ögon när termometern visade på över 10 grader varmt kl 5,30. Trodde det var fel på termometern men när jag gick ut för att hämta tidningen så var det nästan alldels ljumma vindar. Skönt! Men ett sånt besvär det blev med kläderna. Jag var förberedd för en kylslagen morgon.

I alla fall så hade jag min man med på jakten idag. Det betyder att han satt och trängdes med mig i tornet och ibland har han så himla svårt för att sitta still och att hålla tyst. Men ibland så tröttnar han och nästan somnar - då är det tyst och stilla.

Hörseln i skogen

Idag utspann sig emellertid följande dialog mellan oss:

- Vad är det som låter, är det bilar? frågade jag.

- Nej, det är vinden som susar i träden, svarade min man.

Så kan det vara med "nya öron". Det blir nya hörupplevelser hela tiden. Tänk att jag tyckte det lät så högt så det kunde ha varit bilar. Cochlea är fantastiskt. Men att använda jaktradion med mitt CI fungerar fortfarande inte. Ska få en ny sladd från Karolinska inom kort så nästa jakt kanske det kommer att fungera.

Trots att jag bara lyssnade med vanlig öronmussla på mitt oopererade öra så hörde jag att man skjutit en kalv - hörde i och för sig också smällen. Det var nästan meddetsamma som vi kommit på plats i tornet.

Eftersom det var alldeles i närheten av där vi satt så fick vi hjälpa till med älgdragaren och se till att älgkalven kom ut ur skogen.

Men kära nån så mycket trattkantareller det finns i skogen. Om det är någon som vill ha trattisar så är det bara att gå ut i skogen och skörda - det finns obegränsade mängder.

Så passa på att gå ut och hamstra trattisar. Gott i soppa, såser och mycket annat. Kan användas färska, torkade, frusna, syltade och säkert på en mängd andra sätt.

Ha det
Vivvi

Älgjaktsveckan är över men jakten fortsätter!

                            

Ja,ja bilden är lite suddig men vadå? Den här björnen har hållit till på våra jaktmarker - framförallt runt ett speciellt torn - sedan lite drygt en månad tillbaka. Det är fint att se en härlig björn på bild men man är lite mindre kaxig om man skulle stå öga mot öga med björnen ute i skogen.

Jaha så var älgjaktsveckan över för den här gången. Vi fortsätter att jaga på lördagarna framöver tills vår tilldelning är fylld. Vilken fantastisk höstvecka det har varit. Underbart väder, underbara färger och det som är roligast av allt är att älgtillgången är god - även om vi inte har skjutit det vi får skjuta. Men jag tror att alla i laget har sett älgar i år.

Ja, så var det det här med björnen. Sedan slutet av augusti har en björn tillbringat sin tid på våra jaktmarker - speciellt i ett område och ännu mer speciellt runt ett särskilt jakttorn. Det är flera i laget som har sett björnen andra har sett spåren eller spillningen efter den.

För min del så räckte det med att få sitta på "björnpasset" för att pulsen  skulle öka. Om man därtill lägger att vi har ganska gott om varg och lo i våra trakter så är det tillräckligt för att det ska bli spännande att vara ute på jakt.

CI, jaktradio och kommunikation

När allt kom omkring och jag hade med mig två kommunikationsradioapparater (det blir minst sagt otympligt att bära med sig två radioapparater med antenner, tillsammans med ryggsäck, vapen etc) alla sladdar på plats så visade det sig att anslutningen till mitt CI bara brusade så jag fick förlita mig på öronmussla och konventionell radiokontakt. Det funkar bara inte. Javisst jag hör att det händer något - någon form av ljud tränger igenom men vad säger dom?????????

Till nästa lördag ska jag beställa en ny sladd och försöka ansluta den till radionvia en adapter - jag tror att dom kopplade fel i affären när dom gjorde om kontakten så att den skulle passa i min radio.

Finns det någon som har erfarenhet av CI och jaktradio??

Att vara CI-bärare

Ja det är onekligen lite speciellt att vara användare av ett CI. Sent på eftermiddagen idag var jag ute i det nya affärscentrum som vi har här i Västerås. Då träffade jag på Amanda (det var hon som först gav mig information om vad det innebär att ha ett CI) hon var där med sina två barn. När jag hälsade på henne visade hon på att batteriet till hennes CI hade tagit slut - hon hade glömt att byta - och nu stod hon där och kunde knappt förstå vad jag sa men å andra sidan förstod jag hennes problem.

Så vill jag baraavsluta med att tala om att jag är så glad att jag äntligen efter flera år har hittat ett mössbord från Hälsingland som jagnu har köpt.Har inte fått hem det ännu men snart...

Ha det så bra

Vivvi

Den här veckan är det älgjakt som har varit i fokus!

Det har varit fina höstdagar, den här veckan, sol och underbara höstfärger. Men hua vad kallt det är när man går till sitt pass tidigt på morgonen. Vi brukar vara på plats i skogen runt kl 8.00. Första timmen går bra men sedan kommer kylan krypande. Efter 2 timmar har kylan gått genom ben och märg.

Hittills har jag inte fällt något djur  under den här jakten. Fast det var nära häromdagen. Precis när jag hade siktat ordentligt gick tjuren in i Förbjuden skjutriktning och då får man ju absolut inte skjuta.
Men  den största upplevelsen med jakten är att sitta i skogen och insupa alla ljud, luften och färgerna. Apropå ljud så är det ett kapitel för sig.

I år hade jag verkligen sett fram emot att få uppleva alla ljud med mitt "nya öra". Och visst hörde jag väldigt mycket mer fåglar än tidigare. Upplevde för första gången hur skräniga nötskrikorna är, men så vackra.

(den här bilden har inte jag tagit, ville bara visa hur fin nötskrikan är)

Men även nötskrikornas skrän - ja det låter som skrän - är trevligt avbrott i den annars så tysta skogen.

Ja så var det det där med hörseln

När man är ute och jagar så använder man i allmänhet en kommunikationsradio för att kunna förmedla sig med jaktkamraterna. Oftast har man en öronmussla som är kopplad till radion. Med min usla hörsel så har det alltid varit väldigt svårt att kunna hänga med i kommunikationen. Men i år hade jag sett fram emot teknikens under: en direktkoppling till mitt CI. Delarna syns på bilden nedan:

Det är alltså en en sladd som ska kopplas in i mitt CI och sedan kopplas in i radion och sedan ska ljudet gå rakt in i "hjärnan". Det här såg jag verkligen fram mot. Sladden hade jag fått på Karolinska så den passade perfekt i mitt CI men sedan började problemen. Det var fel storlek på den delen som skulle koplas ihop med radion. Så i fredags åkte jag till specialradiobutiken (dom som håller på med sånt här).

- Visst det fixar vi. Kom tillbaka efter lunch.

Ja, så var jag tillbaka efter lunch och fick beskedet att det var glapp i radions kontakt med sladden. Det skulle behövas en hel dag för att fixa det. Och det här får jag reda på på fredag em och jakten börjar tidigt, tidigt på måndag morgon och affären har stängt lördag söndag. Men killen i affären sa att nu skulle det i alla fall fungera. Pyttsan!

På måndag när jag sitter på pass har jag ingen kontakt alls med resten av laget. Dom fick söka upp mig på mitt pass för att tala om att jakten var över. När dagen var slut åkte jag tillbaka till affären, ca 10 minuter i 17.00 och dom stängde kl 17. Jag vill reparera glappet så jag lämnar in radion nu och avstår från jakten imorgon.

Som tur var kom min man på en kompis som hade en radio som han kunde låna ut. Så på tisdag åkte jag ut i skogen med god förhoppning om att gode vännens radio skulle fungera (sladden passade precis). Men samma problem som dagen innan - det blev nog något fel när  man satte dit den nya kopplingen. Så på tisdag eftermiddag är jag tillbaka i affären för att hämta min radio och också påtala att sladden inte fungerade. Den här killen tittade på sladdens koppling och på min radio och konstaterade att jag hade fått en stereokoppling och det skulle vara en monokoppling. Byte igen. Äntligen! Nu skulle det väl fungera. Ut på onsdag morgon och nu hade jag för säkerhetsskull även med mig gode vännens radio så med en vanlig öronmussla på mitt oopererade öra där jag hör riktigt, riktigt dåligt och den nya sladden i minreparerade radio. Och fantastiskt jag kunde faktiskt höra en hel del av kommunikationen.

Så nästa dag som jag åkte ut i skogen var jag uppåt värre för nu skulle jag kunna höra kommunikationen. Då upptäckte jag på plats att jag glömt sladden!!!!! Hur dum får man bli? Så det blev ännu en dag med urusel kommunikation coh dom fick komma och hämta mig på passet när jakten var slut.

Men imorgon! Då ska jag ha alla sladdar och två radioapparater med mig så det skulle väl vara sjutton om jag inte ska kunna höra kommunikationen.

Kommunikationen

Det är det som är så spännande med jakten. Hundföraren eller någon annan rapporterar att man har sett färska spår eller kanske till och med sett ett djur på väg i min riktning. Då ökar pulsen högst väsentligt.

Så nu ser jag fram emot morgondagen. Visst det är lite kallt på morgonen men det övervägs av allt det andra.

Ha det

Vivvi

Hösten är en fantastisk tid. Vilka färger!

Nu finns det så mycket svamp i skogarna. Underbart! Vanliga kantareller, trattkantareller och taggsvamp finns det i massor. Bra matsvampar. Däremot tycks det inte vara något riktigt bra "soppår". Visst lite Karl-Johansvamp har jag hittat men absolut inga mängder.
Bilden visar mina torkade trattkantareller som står och väntar på att få blandas ner i någon god sås. Lättaste sättet att torka trattkantareller på är nog att lägga ut dom på t ex hushållspapper. Dom får inte ligga på varandra. Då torkar dom på ca 2 dygn i rumstemperatur.

Jaha, så var skytteprovet inför årets älgjakt klart. Passen är kontrollerade - behövde inte röjas, gjorde så bra arbete i fjol.

I trädgården däremot kan jag fortsätta arbetet. Har planterat en hel del nya liljor och går nu och väntar på lite nya rosenplantor. Dessutom försöker jag fylla trädgården med "vårlökar", det är så mysigt när dom första blommorna kommer upp på våren.

Surdegsbröd! Har ni märkt att det pågår en surdegsrevolution? Nya surdegsbagerier skjuter upp som svampar. Och det är ju toppen för surdegsbröd är mycket godare än vanligt "köpebröd", dessutom är det väldigt mycket nyttigare. Själv bakar jag bara glutenfria surdegsbröd - inte för att jag behöver det, utan för mitt företag tillverkar glutenfria mjölmixer. Men även glutenfritt surdegsbröd blir otroligt goda. Hemma äter vi sånt bröd mest hela tiden trots att vi tål gluten.
Surdegsbröd är bra för alla det gör att kroppen lättare kan ta upp näringen. Kolhydrathalten blir lägre - med andra ord bättre GI. Dessutom är det en lisa för själen att få skapa något själv som samtidigt sänder ut vidunderligt goda dofter i hela hemmet. Så fram för surdeggsbröd - allra helst hembakat.

Bilden visar Surdegsbröd med honung. Receptet finns dels på min blogg Glutenfri bakblogg dels på MixWells hemsida http://www.mixwell.com/.

Tack ni som kommenterar här på bloggen. Eloge ska ni också ha för jag försöker svara men lyckas aldrig få igenom mina kommentarer. Hur bär ni er åt? Tack Birgitta, fortsätt och skriv och berätta hur det går. Vet att man blir så van vid sitt CI att man inte tänker på det längre men kanske kommer det ändå lite nya infallsvniklar.
Själv ska jag snart prova att koppla ihop mitt CI med min jaktradio. Det finns en lite kabel som sticks in i CI och sedan ska andra sidan in i jaktradion och då ska jag kunna höra ljuden i naturen och dessutom få in det som sägs på radion. Det verkar toppen. Tidigare har jag haft vissa problem med att höra samtalen som försiggått över jaktradion. Ser också med spänning fram emot att få sitta i skogen och lyssna på alla ljud. Tidigare har jag ju inte hört om något djur har kommit utan istället bara helt plötsligt upptäckt att det har stått t ex en älg i mitt pass. Kanske kan jag nu höra när älgen kommer... Vilken grej!

Ha det
Vivvi

Sjutton också vad tiden, dagarna rusar iväg!

Själv hänger jag som slips när tiden bara rusar iväg. Hinner inte hälften av det som jag hade tänkt. Och när jag kanske hinner så orkar jag inte. Det är nog brist på motion som gör att energin tryter. Men i helgen så var jag aktiv. Först åkte jag till Trädgårdsamatörernas loppis och köpte en massa plantor. Sedan hem och planterade för glatta livet i det trädgårdsrum som ska bli: Min torparträdgård.
Bilden ovan visar grinden som snickrats ihop för att visa var Torparträdgården börjar. Här ska det bara finnas gammaldags växter. Så nu har jag planterat: malva, såpnejlika - ja, jag vet att den sprider sig ohämmat, studentnejlika, blågull, vallmo, akleja och många fler. Ännu så länge så är växterna planterade närmast staketet, funderar just nu lite på hur jag ska disponera resten av ytan. Men det löser sig nog till nästa sommar.

På tur står nu att plantera ett antal olika liljelökar i det som just nu går under namnet: Liljerummet. Det är jätteroligt att planera trädgårdsrum. Och inte följer konstens alla regler heller. Nej, här är det impulshandlingar som gäller. När jag tycker att en plats är bra så gräver jag en grop. Tar bort leran - vi har bara lera i jorden här - fyller på med hemgjord kompostjord, sedan ett lager med kogödsel och slutligen ett lager köpt planteringsjord. Hittills så har alla plantor tyckt om den blandningen.

Nu börjar dagen närma sig sitt slut och jag ska hem och baka lite glutenfritt matbröd efter ett recept från USA. Brödet innehåller bland annat kakao. Det blir spännande att se vad det kan bli av ett sådant recept.

Ha det så bra!

Fotosafari på Talludden!

Man behöver inte vara professionell fotograf för att lyckas med fina bilder när man är på Talludden. Talludden är mitt sommarställe som jag delar med mina syskon och från trappan har man den här fina utsikten. Men det som är speciellt när det gäller vatten, gäller i synnerhet här: det ser alltid olika ut. Ljuset ändrar sig under hela dygnet.

Här ovan ser man hur skymningen kommer och ger sitt speciella ljus över sjön. Ön som är i mitten heter Bockön.
Sommarhuset är jättemysigt men har kanske inte allra högsta standarden, så för att gå på toaletten (det är en vanlig vattentoalett) så måste man gå ut genom ytterdörren och går sedan under tak och runt hörnet där toaletten finns. Och nästan varje gång som jag går dit så ser jag den här fantastiska utsikten och varje gång så tänker jag att det här är så fint så det måste jag fotografera. Följden är att jag har hundratals foton med den här utsikten. Ändå är alla bilder olika på något sätt.

Även på natten är det sagolikt vackert - ofta med månljus som lyser över vattnet men se det har jag inte lyckats fotografera ännu. Måste lära mig ta foton med långsam utlösare, hur man nu gör det? Men när det regnar eller är dimma går det att ta foton. Och även då är det vackert, eller hur?

Som man kan förstå av ovanstående så har jag haft några dagar ledigt.

Och samtidigt som jag inte arbetar som vanligt så har jag passat på att försöka träna mig på att använda mitt "basprogram" på mitt CI.

Tidigare har jag skrivit om att några av elektroderna, i cochleaimplantatet, dom som framtförallt tar upp bastoner har varit avstängda. Orsaken till att dom har varit avstängda är att med dom inkopplade så blir allt ljud så enormt "burkigt", nasalt och det är riktigt, riktigt svårt att höra vad folk säger. MEN å andra sidan så försvinner dom skärande toner som ofta uppträder, t ex när man spolar vatten, när löven blåser i träden eller när folk säger s-, sj-ljud. Därför så tyckte ingenjören som jag träffade nu senast på Karolinska att jag skulle prova att använda ett program där baselektroderna är inkopplade. Helst skulle jag nog behöva använda dom minst en vecka för att jag skulle märka om jag kunde vänja mig vid det ljudet. 

Så nu har jag gått omkring med burkigt, nasalt ljud  i mer än en vecka - och faktiskt det låter bättre och bättre för varje dag. Fast att tala i telefon med det programmet på är näst in till omöjligt men skam den som ger sig, allt annat låter ju så bra så jag bara måste vänja mig vid det här ljudet.

Nu är snart sommaren förfluten och det mesta ska återgå till det normala. Känns nästan lite skönt. Men än finns tid för att påta i trädgården. Och tur är väl det. Jag ska återkomma med lite bilder och information om vad jag har gjort i trädgården under senaste tiden. Indelningen i olika trädgårdsrum fortsätter, likaså letar jag efter olika växter som ska passa i dom olika rummen. Det är jätteroligt.

Mycket växter köper jag via Tradera och så här långt har jag inte blivit lurad och inte heller har jag blivit besviken. Ibland kan jag komma över en växt för så där 15, 16 kronor (inklusive frakt)  och då kan jag ju ha råd att köpa in både det ena och det andra.

Förresten så måste jag berätta att när jag var på Talludden den här gången och vi tog en promenad i skogen - egentligen för att titta efter svamp - så hittade jag en gammal zinkhink. Läckert. Den står nu i trädgården där den pryder sin plats i "den gamla torparträdgården". Men som sagt jag återkommer till det. Tills dess får ni ha det så bra.

Vivvi 

Nu är den här! Svampsäsongen så klart.

                                 Bilden blev lite suddig men det är i alla fall gårdagens svampskörd

Nu spirar svamparna i skog och mark. Passa på och gå ut på torsdagarna för då är det stor chans att hitta dom små godingarna (på helgen kommer dom stora folkskarorna och letar svamp men på torsdag har det hunnit växa upp nya). Igår var första gången den här säsongen som jag gav mig iväg till mitt vanliga svampställe. Det var varmt men vad mysigt det är att gå i skogen och speciellt mysigt blir det ju när man ser det lysa gult av kantareller. Får se vad det ska bli av dom här - men så här i början av säsongen är det kanske godast att njuta dom enklast möjligt: bara smörstekta.

                                              Sommar innebär också auktionsbesök
Den här veckan blev det besök i Broarna där man kan fynda allt möjligt. Själv var jag ute efter en täckdikningsspade. Och voilá! Se här mitt fynd för endast 20 kr.

Täckdikningsspaden kommer att bli kanonbra när jag ska gräva planteringsgropar i trädgården. Och som sagt det är roligt med auktioner och själv blir jag så sugen på att ropa på allt möjligt, måste riktigt hålla mig i skinnet så att jag inte köper för mycket. Men den här gången kom jag ändå hem med ytteligare ett fynd:
en marmormortel - inropad för 100 kr. Morteln är i perfekt skick så den blir bra att ha i köket.

                                                                       Hemester
Att ha semester hemma går faktiskt ganska bra. Att jag är hemma beror på att som egenföretagare så är man helt beroende av personalen och när dom är på semester så kanske inte alla klarar att "sköta det adminisstrativa på företaget". Därför så är vi hemma och tittar in på kontoret någon/några timmar per dag. Resten av tiden försöker vi hitta på olika aktiviteter - det blir mycket pyssel i trädgården förstås, men också utflykter. Så häromdagen var vi på hantverksmässsa i Ramnäs. Där kunde vi se hur det går till att smida i järn.

                                        Ett tungt och varmt hantverk som kräver sin man

                                                 Återbesök på Karolinska om 14 dagar
Det är otroligt vad fort tiden går, redan 3 månader sedan jag var på Karolinska senast. Nu är det alltså snart dags för "mapping" igen. Så nu har jag börjat fundera på hur det faktiskt fungerar med mitt CI?
Tänk så fort man vänjer sig, redan nu känns det som om jag alltid har hört så här bra, ändå vet jag att för 6 månader sedan kunde jag inte höra fåglarna. Hjärnan vänjer sig också vid att höra ljuden så jag upplever att jag har fått höja "volymen" för att höra lika bra som jag gjorde för 2 månader sedan.
Jag har säkert berättat om att jag har några av elektroderna "avstängde" det är speciellt 2 "baselektroder", förmodligen har jag aldrig hört alla bastoner riktigt. Så när mankopplade in dom elektroderna skrek min hjärna: Hjälp, hallå vad gör ni. Ljudet blev vädigt burkigt och konstigt så därför stängdes 2 baselektroder av men i min lilla manöverdosa har jag en knapp som jag kan trycka på för att koppla på en del av basljudet och det är just nu det som jag försöker göra. Inbillar mig att ljudet blir mer komplett när basen är med men ack så jobbigt det är att lyssna på det. Så frågan är: är det bra att träna dom ljuden eller ska man bara strunta i dom????
Positivt är att jag upplever det väldigt mycket enklare nu att prata i telefon - gäller både mobilen och den vanliga - hör faktiskt allt (tror jag). Ja, det är fantastiskt.
Hur går det för dig Birgitta och dig Monica? Hör av er och berätta.
Tack också Tina för dina alltid lika trevliga kommentarer. Det var också roligt att läsa om dina flygerfarenheter - det lät ju inte alltför besvärligt.

Ha det fortsatt bra i sommar
Vivvi

Sommar är sköna dagar i trädgården

Jag blir glad varje gång jag kommer ut i trädgården och ser den här blomprakten. Den lilla grodan sitter och tittar ut över fågelbadet som jag gjorde härom sommaren. Det är roligt med olika trädgårdsdekorationer. vi har inte så mycket i vår trädgård men några har vi eller vad sägs om den här fula fågeln?

Fågeln inköptes när vi var i Tyskland i början på sommaren. Den snurrar glatt runt när det blåser. Och om den är rätt uppsatt så ska vi även kunna se från vilket håll det blåser.

För en vecka sedan så var jag på antikmässsan i Nora och då införskaffade jag en charmig zinkkanna, den används inte för att vattna med - det är den för tung till - men den är härlig att se på. (Det finns en bild längst ner på sidan).

Det här med trädgårdskonst har blivit mer och mer vanligt i vanliga trädgårdar. Natasja Andersson som jag har skrivit om tidigare är en dängare på att göra roliga konstverk, eller vad sägs om dn här härliga hästen?

Ja, det finns faktiskt en hel del konstnärer som ägnar sig åt att göra speciell trädgårdskonst. På Ateljé Hjälmarstrand utanför Örebro brukar dom ha visning av spännande konstverk. I år hittade jag den här gulliga  skapelsen där.

Visst är den söt den lilla ängeln? Det kanske inte är en ängel men söt är den i alla fall. Kanske något att ta efter.

                                                    Hur är det då med höronen?
Ja, nu har jag väl hunnit vänja mig ganska bra vid mitt CI. Visst ibland tycker jag att det blir för mycket ljud och då går jag och skrotar för mig själv helt utan hörapparater eller kanske med bara den gamla på ena örat.
Jag tycker att det finns vissa ljud som är besvärliga, t ex så kan det bli ett "skärande" ljud när det blåser mycket i träden. Det kan också vara jobbigt att åka bil med öppet fönster då kommer också det där "skärande ljudet".
Faktiskt så tyckte jag att jag på något sätt hörde bättre alldeles efter att man hade kopplat in mitt nya CI. Undrar vad det kan bero på, jag vet ju att volymen är högre nu än den var i början men ändå tycker jag att jag hörde bättre i början. Nybörjarglädje???
Men summan av kardemumman är ändå att det är fantastiskt att man kan göra sådana här ingrepp och förbättra hörseln så mycket.
Nu var det så länge sedan jag hörde något från er mina CI-systrar. Hur går det för er? Hoppas att det går bra och att ni kanske kan få lite tid över för att rapportera om era framsteg och erfarenheter.
Och du Tina, hur gick det med incheckningen till flyget?

                                                                  Ha det så bra
                                                                       Vivvi

Ibland blir tröskeln såååå hög

Ju längre tiden går dest svårare blir det. så nu bara måste jag komma igång med det här inlägget. Det har ju gått mer än en månad sedan jag sist uppdaterade bloggen. Och massor har hänt, så mycket att det nästan inte går att rekapitulera. Varje gång det har varit något så har jag fotograferat och tänkt att den här bilden ska jag ha till bloggen. Men så har jag inte fått till bloggandet och sedan har det. Så det har jag lärt mig: bättre att skriva i bloggen lite men ofta istället för att vänta då blir det liksom inte av.

Så nu sitter jag här i alla fall. Sedan sist har jag varit en sväng ner i Europa, inte så långt men en trevlig resa blev det med besök i Danmark, Tyskland och Holland.
När jag var i Holland passade jag på att köpa lite växter - vilken skillnad på pris jämfört med här hemma. Rosenbuskar för mellan 50-80 kr gjorde att jag köpte två stycken som nu är planerade i trädgården - hoppas att dom tar sig.
Köpte dessutom en rolig trädgårdsdekoration (bilden kommer i nästa inlägg).
På resan besökte vi lite olika städer. I Bremen såg jag den här söta positivspelerskan:

Faktiskt väldigt mysigt att gå omkring på ett torg i solsken och höra positivmusik i bakgrunden. På det här torget köpte jag förresten en jättefin bonsai (i porslinskruka)och ganska stor också för endast 35 kr. Det kallar jag fynd.

Ja, så har det varit midsommar, sedan sist. Midsommar firade vi i Österbybruk, ett firande som jag verkligen kan rekommendera. Mysig miljö och traditionellt med folkdanser - i det här fallet så hade herrarna på sig vallondräkter (Österbybruk är ett bruk som startades med hjälp av valloner). Det var i alla fall jättefint.

På hemvägen passade vi på att besöka den outtröttliga Natasja Andersson i Sottern. Jag har skrivit om henne förut. Hon anordnar barnläger för barn från Ryssland, barn vars föräldrar blev deporterade från Tjernobyl efter kärnkraftsolyckan. Det är jättefattiga barn som under tre veckor får komma till Sverige och njuta god och näringsrik mat, får besöka tandläkaren, får vara med på olika trevliga utflykter och som slutligen åker tillbaka med en stor väska fylld med nya kläder. Allt detta ordnar Natasja alldeles själv med hjälp av insamlade pengar.  När vi kom på besök skulle just en grupp med 20 barn åka tillbaka hem och nästa grupp skulle komma kort tid därefter.

Natasja är också konstärinna målar tavlor som hon säljer för att få in pengar till barnlägren. I hennes trädgår kan man hitta olika utsmyckningar som hon gör själv. I mitt nästa inlägg ska jag visa lite olika trädgårdsutsmyckningar som jag har stött på i sommar.

Så där nu har jag uppdaterat lite av vad som hänt på sistone, det känns skönt att ha fått det gjort. Men jag återkommer snart igen, det lovar jag.

Ha det så skön i sommarvärmen
Vivvi

Trädgårdsarbete - en lisa för själen!

Att påta i trädgården är verkligen en lisa för själen. Man måste ine kunna något - det är skönt ändå. Jag är en typisk amatör vill men kan inte så mycket. Så jag gör säkert tusen och en fel när jag påtar i vår trädgård. Förståsigpåarna säger att man ska planera - göra ritningar - på hur man vill ha det. Så funktionellt kan jag inte arbeta.

Nej, idéerna kommer flygande och så sätter jag igång med det. Köper en hel del växter på Tradera. För det mesta fungerar det bra, men ibland dör plantorna. Trädgården som jag påtar i är ca 1000 kvm så det finns lite plats att vara på. Nu senast så är det ett skuggigt hörn som har fått en flätad kant för att markera var hörnet börjar och slutar. Tycker själv att det blev rätt bra. Köpte en träbit (vet inte vad just den här sorten heter) som delades i ca 25 cm långa bitar. Dom bitarna slog jag ner i jorden med ca 40-50 cm mellanrum. Sedan drog jag ut på landet och plockade sälgkvistar (vide) dom står oftast utmed vägar och där vill ingen ha dom - vägverkat tar bort dom med jämna mellanrum. Därefter var det bara att fläta en bakom och en framför.

I mina planer finns att iordningställa en rosengård - det är en ganska liten del av trädgården - där jag nu planterar rosor av olika sorter. Köpte nyligen en ros, Candy stripe, som ska bli gul och röd randig. Spännande! Ska försöka ta några fina bilder när rosorna blommar. Förra året blommade några och jag hoppas att det ska bli fler i år. På ett ställe ska jag placera lite stenar som ska skärma av där jag även har lite Klematis, det är dom stenarna som jag kånkar och bär på nu. Skulle helst vilja bygga en liten, liten mur men jag får se hur mycket jag orkar. Det är tungt med stenar men stenar är å andra sidan så fint - brukar ta med mig stenar från olika platser när jag är ute och reser. Så arkeologerna i framtiden kan kanske klia sig i huvudet när dom hittar sten från såväl Spanien, Frankrike, Danmark och Norge här.

Förgätmigej

Fortfarande blommar Förgätmigej i trädgården. Den sprider sig nästan ohämmat men å andra sidan är den så söt när den blommar på försommaren. Tulpanerna har blommat över och istället har dom första liljorna kommit. Nu händer det något nytt varje dag i trädgården. Och överalltihopa kvittrar fåglarna!

Cochlear Nordic AB

Vad snabba dom var i England. Det känns som det var igår jag beställde nya batterier - men det var nog i torsdags eller möjligen i fredags - och dom har redan kommit. Står på laddning nu. Det kallar jag service!

Svårt att lämna kommentarer

Har förstått att det är fler än jag som har problem att lämna kommentarer här på bloggen. Jag är alldeles för dålig på det här med IT så jag blir knäpp av att försöka lämna kommentarer. Nu senast har Tina i alla fall kommenterat att det är bra med Chrome när man gör kommentarer. Är det någon som kan förklara mer för mig hur det fungerar????

Nu väntar trädgården och stenarna

Vivvi

Hattar ska hädanefter bli min melodi

Nu har den där säsongen kommit, ni vet då det ena minuten är sol och nästa regn. Regn är något som mina höron inte tycker om. Och speciellt rädd är jag om min nya cipp, den tål ju inte regn.

Så vad gör man då om man inte är van att bära hatt? Keps och mössa har jag ju använt. Kepsen täcker inte öronen och en mössa nerdragen över öronen mitt i sommaren kan ju se lite knepigt ut. Så nu blir det hatt som gäller.
En genomgång av hattförrådet hemma var ju inte särskilt upplyftande. Den stora hatten till vänster i bild, brukar jag ha när jag jagar - kan kanske användas på hundpromenaderna. Hatten i mitten, den kakifärgade, har jag använt på exkursioner - som t ex när jag vandrade till Macchu Picchu. Men det blir ju inget snyggt på stan. Ska man gå och dra på ett paraply då ifall det blir regn?

Nej, det där med hatt känns mycket utmanande. Eller vad sägs om en sådan här hatt?

Men hatt kan ju vara så mycket mer. Eller vad tycker ni om den här omtalade hatten, värd över 800 000 kr.

Fast den här kommer ju inte att funka för den skyler inte öronen. Nej jag får leta vidare, tills jag hittar något bättre får väl min gamla kakihatt duga.

Om lite drygt en vecka ska jag ut och åka husbil, resan ska gå till Danmark, Tyskland och Holland. Kombinerar nytta med nöje. Så det blir besök hos MixWells kunder i Danmark, Tyskland och Holland och däremellan ska jag försöka njuta lite semester. Då uppstår problemet: Hur ska jag klara det där med cippens batterier?

Jag har idag två uppladdningsbara batterier. Varje batteri räcker ca 12 timmar, det innebär att någon gång vid 7-8-tiden på kvällen piper det till och talar om att nu tar batteriet snart slut. Då brukar jag gå och byta till det andra batteriet som står färdigladdat.Hur gör man då på en resa utan elkontakt?

Nu har jag försökt lösa det genom att jag har kontaktat Cochlear Nordic AB och där har jag beställt två nya uppladdningsbara batterier. Pris: ca 1875 kr/st. Som hittat!

Innan jag kom så långt att jag beställde batterierna, tog jag kontakt med ingenjören på Karolinska och frågade honom till råds. Han kom då in på om jag kunde använda mig av engångsbatterier, kanske? Han gick in och kollade på min cipps inställning. Och återkom och sa att i värsta fall så räcker engångsbatterierna 5 minuter - då brast jag ut i gapskratt. 5 minuter!!!!!

Med lite tur skulle dom kunna räcka i många timmar. Men det kändes för osäkert. Har några engångsbatterier hemma så jag ska prova och se. Kan ju vara bra att ha i reserv. I alla fall så har jag beställt nya uppladdningsbara batterier och dom ska skickas till mig från England. Hoppas att dom hinner fram innan jag ska åka i slutet på nästa vecka. Men även 4 batterier kommer att innebära vissa problem - det gäller att hitta möjligheter att få sätta laddaren i en kontakt då och då. Det brukar ta ett antal timmar för batterierna att laddas. Ja, ja det ska väl lösa sig på något sätt.

Nu ska jag alldeles strax ge mig ut i trädgården och fläta pil.

Vivvi

Hörselutveckling

Ni som har följt bloggen ett tag vet att den här fina elefanten med sina väldiga öron har kommit att symbolisera mig och min hörsel/eller icke hörsel.
Tänk vad fort man vänjer sig. Nu känns det helt normalt att jag ska höra en massa som jag aldrig har hört förut. Fortfarande tycker jag att fågelsången är det som jag njuter av allra mest. Men det är samtidigt fantastiskt att kunna stå "avslappnat" och prata med folk och ändå höra vad dom säger.
En del frågar om det inte är jobbigt nu när jag hör så mycket ljud? Tänk att då tycker jag det var mycket jobbigare förut då jag var tvungen att vara koncentrerad till tusen för att kunna höra vad folk sa. Då var jag dödstrött på kvällen efter en dag i arbetet och sedan kanske någon aktivitet efter det.
Nu är jag trött på kvällen men av helt andra saker, som t ex en dags grävande i trädgården.

I alla fall så hade jag en ny hörupplevelse för någon vecka sedan. Då var jag hos tandläkaren och hörde vad tandäkaren sa till sköterskan (dom hade naturligtvis munskydd på och då har jag ju inte kunnat uppfatta ett dugg förut). Nu hörde jag att dom pratade om väder och vind och så lite mitt emellan lite sånt där Tandläkarsnack som hör till. Visst sånt hörande kan man ju både ha och mista men det var i alla fall en skön upplevelse.

Har kanske skrivit det tidigare men det är också fascinerande att höra att hundarna låter så mycket när dom går. Det hörs om deras tassar när dom går i gruset, och det låter annornlunda när dom går i gräset. Men framförallt så låter det. Det har jag aldrig upplevt förut.
Ser onekligen med en viss förväntan fram mot jakten i höst. Jag brukar ju sitta i tornet och njuta av utsikten men nu kan jag kanske höra fåglarna och sist men inte minst höra om det kommer något djur. Tidigare så har jag bara helt plötsligt att det har kommit en älg i mitt synfält.
Förresten så är det snart dags att börja träna Mitzi på spårträning. Det älskar hon.

Ha det
Vivvi

Syskonträff med konst på programmet

             Här sitter min bror upptagen av sin nya "fritidssysselsättning" - nämligen att måla.

Varje år någon gång i slutet av april-maj bjuder jag in mina syskon med respektive till en syskonhelg med ett hemligt program. I år gick gick programmet i konstens tecken. Med en pappa som var utomordentligt duktig på att teckna och en mamma som började måla vid 70-års ålder och som dessutom sålde en del av sina tavlor, så skulle vi syskon nu visa om vi hade något konstnärligt påbrå.

Det började med att vi på lördag förmiddag åkte iväg till Kvicksund för att där träffa en konstnär och fotokonstnär, Mikael Larsson. Mikael som dessutom är bildlärare kunde lära oss en hel del om tecknandets och målningens konst. Fullproppade med dessa nyvunna kunskaper var det dags för lunch. Lunchen intogs ute i det fria, på några klippor i Kvicksund. Whao... vilken lunch det blev. Solen sken, vattnet glittrade, alla var på sitt bästa humör och maten smakade kanongott.

Efter lunchen var det dags att ta farväl av vår lärare och sedan gick färden hem där vi nu skulle använda oss av våra färska kunskaper i målning. Påbjuden konstnärsklädsel var: basker eller slokhatt. Var och en fick dra lott för att se vem av oss som vi skulle måla. Därefter försågs alla med var sitt staffli, en uppsättning färger och naturligtvis en pannå att måla på.
Koncentrationen var det definitivt inget fel på. Alla skissade och målade av hjärtans lust och däremellan brast vi ut i gapskratt. Resultatet blev bra, roligt och annorlunda, se nedan:

                                             Jaha har vi en Dali, Picasso eller Zorn i familjen??

Under tiden som vi målade av hjärtans lust så förberedde min son, Sebastian middagen: Jordärtsskockssoppa, ugnsstekt ankbröst med karamelliserad rödlök och som avslutning Västerås specialdessert (ägg vispat med socker och grädde, som frusits och sedan nästan tinats upp, dekorerad med kakao, florsocker, kaffepulver och en skvätt konjak i ett halvt äggskal). Allt utföll till syskonens belåtenhet.

Efter en trevlig kvällssamvaro gick vi till sängs. På söndag, efter en ordentlig frukost ute på altanen.

                                     Tänk vilket fantastiskt väder vi har, högsommarvärme i maj.

Efter frukosten gjorde vi ett studiebesök på MixWells mjöleri. Måste ju visa upp och skryta lite över vårt fina företag. Det har hänt en hel del sedan dom förra gången besökte fabriken.

Efter besöket på MixWell åkte vi till KRLG2 (Västerås nya konstmuseum) för att fylla syskonen med ytterligare lite konskunskaper innan vi lät dom åka hem var och en till sig. Museet hade en utställning med många spännande och annorlunda konstverk, eller vad sägs om den här flytande fåtöljen?

Jag tror att mina syskon tyckte att det var en givande helg och nu är jag redan igång med att fundera ut vad nästa års syskonträff ska ha för tema.

Ha det så bra
Vivvi

Norrland tur och retur

Så var första etappen av pimpningen av min "fula" husbil klar och det var dags att prova om den fungerade som det var tänkt. Därför gav vi oss i fredags iväg till Norrland, närmare bestämt till Kullberg strax norr om Junsele. Och vad gör man där?

Jo vi åkte till Kullberg för att titta på älgarna som simmar över Ångermanlandälven. Det är ett rätt fantastiskt naturfenomen för varje år i slutet av april-början av maj simmar över 100 älgar över älven för att söka nya sommarbeten.

På Kullbergs vandrarhem har man fört statistik över hur många älgar som simmar över de olika dagarna och de allra flesta simmar över runt 22-28 april. Alltså skulle det vara perfekt att komma dit nu över påsken.

Bilen gick bra och första stoppet gjorde vi vid en liten sjö vid Graninge. Där vi sov den första natten.

Här sitter Mitzi och njuter av att ha fått komma ut i friska luften efter resan från Västerås. Här vid sjön grillade vi  lite kyckling innan vi gjorde ordning för natten. Vi har ingen värme i bilen på natten så det blev lite kylslaget men med hundar och varma täcken så sov vi gott.

                                                                 Kullberg
På morgonen fortsatte färden till Kullberg dit vi kom fram strax före lunch. Vi rekognoserade lite och hittade så platsen där älgarna brukar simma över. Här hade man iordningställt ett vindskydd där man kunde sitta och ha älven och "simöverfarten" mitt framför sig. Sträckan som älgarna brukar simma är ca 200 m, det är väldigt strömt men det verkar inte bekymra älgarna som simmar rakt över för att sedan ta sig i land ca 25 m från där vi satt. Här kommer några bilder som visar hur fint det var, och så var det ju ett underbart väder (ca 20-22 grader) med solsken. Och så fåglarna som kvittrade hela tiden. I vattnet lekte kniporna. Det var med andra ord perfekt.

                                          
Här från den solbelysta stranden brukar älgarna gå ner för att sedan våga språnget ut i det kalla vattnet

                                                     Och här brukar älgarna gå i land

Här satt vi från lunchtid tills det började skymma. Sällskap fick vi av ett par som har sitt fritidshus en liten bit längre norrut utmed älven. Även de var där med kameror i beredskap. Men även om det var vackert så kan det bli lång väntan så kaffe tillagat över öppen eld kan ju smaka gott (älgarna störs inte av eld).

Vi hhade ingen tur med älgobservationerna under första dagen och så småningom blev det dags att krypa till kojs igen. Även den här natten var lite kylslagen men annars sover man riktigt skönt i husbilen - har förresten döpt den till Bomilia. Följande morgon gav vi oss ner till älven igen. Vi satt där tålmodigt till fram emot lunch men inte en älg visade sig och det blev så småningom dags för oss att sätta oss i bilen igen för att börja den långa resan tillbaka hem igen. Vilken besvikelse - ingen älgsimning för vår del.
Vi åkte vägen över Delsbo på vägen hem. Och i Delsbo sov vi en natt. På kvällen roade vi oss med att titta på Mästarnas mästare på datorn. Det och lite ägg och rökt lax förgyllde vår påskdagskväll.

Och utanför hade vi den här fina utsikten över några Hälsingegårdar. Det är fint, rikigt fint i Hälsingland.

Den här natten var det inte så kallt. Och på morgonen fortsatte resan hem till Västerås. Men innan jag slutar så lägger jag in en bild, som jag lånat av fotografen Åke Johansson - han har minsan sett simmande älgar i Ångermanälven.

Väl hemma gick jag in på Kullbergs vandrarhems hemsida och tittade på statistiken. Och f..n också dom hade sett 24 älgar simma över älven på eftermiddagen när vi hade lämnat platsen. Kan det bli mer retsamt?

Vivvi