Är jag normalhörande nu? Njae...men nästan

Igår var det dags för nytt besök på Karolinska i Huddinge för ny "mapping" av processorn. Det blev ett ganska långt besök hos ingenjören - så långt att jag nästan saboterade hans dagsschema. När jag kom dit så hade jag mitt "normalhörprogram" inställt på allra högsta volymen och intensiteten (det är mikrofonernas känslighet) också på max.

Som vanligt började vi med att jag fick berätta om mina "hörupplevelser". Och jag kunde bara konstatera att jag är jätte, jätte nöjd. Sedan var det dags att koppla ihop processorn med datorn. Det första ingenjören är att kolla hur "motstånde" är. Dvs motståndet i vätskan som finns i snäckan och elektroderna. Allra helst vill ingenjören att det ska vara "en rak linje". På bilden ovan ser man hur det ser ut när han tittar på motståndet. (Den höga stapeln är en elektrod som är avstängd, så den hoppar liksom ur). Bilden ovan visar också ungefär hur han vill att det ska se ut men igår så var det som ett sicksackband och det röda och det blå var inte alls synkroniserat. Snäll som han är så sa han att det var inom normalområdet men han vill ändå att det ska vara en mer jämn "linje". Ingenjören sa också att eftersom jag hör bra så var det inget att oroa sig för.
Vi får se hur det blir när jag ska dit nästa gång om ca 4 månader.

Därefter var det dags att justera upp ljudet på de olika elektroderna. Sedan bad jag att han skulle göra ett program där vi kopplade på dom "bortkopplade elektroderna" så att min hjärna får träna sig i att höra även bastonerna som finns på de bortkopplade elektroderna. Enligt ingenjören så gör det inget att man har några elektroder bortkopplade för då tar andra elektroder över dom ljuden - hur det nu kan gå till. Men jag tror ju ändå att deet måste vara allra bäst om man kan använda alla elektroderna, för det måste ju finnas någon anledning till att dom finns där.
Så nu har jag följande fyra program:
1. med baselektroderna inkopplade (det låter väldigt dovt och murrigt med dom)
2. mitt "normalprogram, som just nu är på allra lägsta volym
3. programmet som gör att jag hör personer rakt framför mig extra bra (bra i sorliga miljöer)
4. musikprogram (ska vara extra bra när man vill lyssna på musik)

Efter besöket hos ingenjören var det dags att träffa audionomen och det var nu som det fantastiska skulle visa sig. Först det vanliga att lyssna på olika toner i olika volymlägen. Därefter dags att lyssna på ord och helt otroligt jag hade 92 procents taluppfattning (med 65db -normal samtalston). Yippi!
Sedan fick jag göra ett taluppfattningsprov som jag aldrig gjort förut - trots alla mina otaliga besök hos audionomer. Först la man in ett störande ljud, så som det låter i en riktigt stor folksamling, med andra ord ett väldigt sorl. Mitt i det här sorlet la man in en kvinnoröst som sa meningar som jag sedan skulle upprepa. Och
jag uppfattade 96 procent - helt otroligt. Kan ni tänka er: från att ha haft en taluppfattning på 24 procent så har jag nu en taluppfattning på 96 procent. Det här hade jag ju aldrig kunnat drömma om  inte ens i min vildaste fantasi. Tänk om hörseln ska fortsätta att utvecklas i 1-2 år till. :)

Efter besöket på Karolinska gav jag mig ut på stan i Stockholm ett tag, men jag blev så trött i fötterna och trött av all musik i alla affärer så jag gav upp efter bara någon timme.
Men  jag hann i alla fall stöta på en uteliggare. Han låg alldeles utanför Åhléns entré och längs med staketet till ett litet bygge - där man borrade, bankade och slog. Men varför i herrans namn lägger man sig där av alla ställen. Inte kunde jag se att han tiggde heller, så varför ligga så mitt i "skiten"?

På ett annat ställe stod det en kille och spelade tväflöjt för att samla/tigga pengar. Han spelade så fint så jag la ner en 10-krona. Min syster brukar säga att man måste ge för att få. Och vad tror ni hände? Ja när jag kom hem till Västerås så hittade jag en 10-krona på gatan. Så det kanske är sant att man måste ge för att få. I alla fall så mår man väldigt mycket bättre när man ger något - även om det bara är en liten slant.

Nu ska jag avsluta dagens inlägg med att säga att jag går i spänd förväntan på att få höra från Birgitta som fick sitt cochleaimplantat den 6 april. Jag håller tummarna för henne och alla andra som genomgår cochleaimplantatoperationer och hoppas att dom ska få uppleva den fantastiska hörförbättring som jag har fått vara med om.

Njut av vårsolen och den vackra fågelsången
Vivvi