Hittills har jag inte fällt något djur under den här jakten. Fast det var nära häromdagen. Precis när jag hade siktat ordentligt gick tjuren in i Förbjuden skjutriktning och då får man ju absolut inte skjuta.
Men den största upplevelsen med jakten är att sitta i skogen och insupa alla ljud, luften och färgerna. Apropå ljud så är det ett kapitel för sig.
I år hade jag verkligen sett fram emot att få uppleva alla ljud med mitt "nya öra". Och visst hörde jag väldigt mycket mer fåglar än tidigare. Upplevde för första gången hur skräniga nötskrikorna är, men så vackra.
(den här bilden har inte jag tagit, ville bara visa hur fin nötskrikan är)
Men även nötskrikornas skrän - ja det låter som skrän - är trevligt avbrott i den annars så tysta skogen.
Ja så var det det där med hörseln
När man är ute och jagar så använder man i allmänhet en kommunikationsradio för att kunna förmedla sig med jaktkamraterna. Oftast har man en öronmussla som är kopplad till radion. Med min usla hörsel så har det alltid varit väldigt svårt att kunna hänga med i kommunikationen. Men i år hade jag sett fram emot teknikens under: en direktkoppling till mitt CI. Delarna syns på bilden nedan:
Det är alltså en en sladd som ska kopplas in i mitt CI och sedan kopplas in i radion och sedan ska ljudet gå rakt in i "hjärnan". Det här såg jag verkligen fram mot. Sladden hade jag fått på Karolinska så den passade perfekt i mitt CI men sedan började problemen. Det var fel storlek på den delen som skulle koplas ihop med radion. Så i fredags åkte jag till specialradiobutiken (dom som håller på med sånt här).
- Visst det fixar vi. Kom tillbaka efter lunch.
Ja, så var jag tillbaka efter lunch och fick beskedet att det var glapp i radions kontakt med sladden. Det skulle behövas en hel dag för att fixa det. Och det här får jag reda på på fredag em och jakten börjar tidigt, tidigt på måndag morgon och affären har stängt lördag söndag. Men killen i affären sa att nu skulle det i alla fall fungera. Pyttsan!
På måndag när jag sitter på pass har jag ingen kontakt alls med resten av laget. Dom fick söka upp mig på mitt pass för att tala om att jakten var över. När dagen var slut åkte jag tillbaka till affären, ca 10 minuter i 17.00 och dom stängde kl 17. Jag vill reparera glappet så jag lämnar in radion nu och avstår från jakten imorgon.
Som tur var kom min man på en kompis som hade en radio som han kunde låna ut. Så på tisdag åkte jag ut i skogen med god förhoppning om att gode vännens radio skulle fungera (sladden passade precis). Men samma problem som dagen innan - det blev nog något fel när man satte dit den nya kopplingen. Så på tisdag eftermiddag är jag tillbaka i affären för att hämta min radio och också påtala att sladden inte fungerade. Den här killen tittade på sladdens koppling och på min radio och konstaterade att jag hade fått en stereokoppling och det skulle vara en monokoppling. Byte igen. Äntligen! Nu skulle det väl fungera. Ut på onsdag morgon och nu hade jag för säkerhetsskull även med mig gode vännens radio så med en vanlig öronmussla på mitt oopererade öra där jag hör riktigt, riktigt dåligt och den nya sladden i minreparerade radio. Och fantastiskt jag kunde faktiskt höra en hel del av kommunikationen.
Så nästa dag som jag åkte ut i skogen var jag uppåt värre för nu skulle jag kunna höra kommunikationen. Då upptäckte jag på plats att jag glömt sladden!!!!! Hur dum får man bli? Så det blev ännu en dag med urusel kommunikation coh dom fick komma och hämta mig på passet när jakten var slut.
Men imorgon! Då ska jag ha alla sladdar och två radioapparater med mig så det skulle väl vara sjutton om jag inte ska kunna höra kommunikationen.
Kommunikationen
Det är det som är så spännande med jakten. Hundföraren eller någon annan rapporterar att man har sett färska spår eller kanske till och med sett ett djur på väg i min riktning. Då ökar pulsen högst väsentligt.
Så nu ser jag fram emot morgondagen. Visst det är lite kallt på morgonen men det övervägs av allt det andra.
Ha det
Vivvi
Hahaha! Förlåt jag sitter här och skrattar högt åt att du glömde sladden, men visst är det TYPISKT! Precis en sån där grej som jag också gör jämt och ständigt!
SvaraRaderaAnnars är allt bara fint hoppas jag!
Här är det huvudet upp och fötterna ner för det mesta. (Utom idag för jag har haft migrän, men den motade jag bort med medusin...)
Inatt hade vi höstens första frostnatt, men solen har strålat hela dagen och enligt väderleksrapporten ska den göra så hela helgen, så då planerar jag ut och gå några tiotusen steg. =)
Kram på dig! // Tina