När vintern är sträng måste vi hjälpa våra små vänner i naturen att klara sig. Mitt fågelbord dignar oftast av småfåglar som äter skalade solrosfrön av hjärtans lust. Ibland måste jag knacka på rutan när skatorna tar alltför stor plats. På kvällen går jag ut en extra sväng och fyller på med solrosfrön för när mörkret har kommit och småfåglarna huttrar någonstans kommer rådjuren fram för att få i sig av de näringsrika fröna.
Ibland kommer även herr och fru fasan på besök, men dom är såå skygga så bara dom skymtar något i fönstret så flyr dom all världens väg.
Som jag har skrivit många gånger förut så går en hel del av min tid åt till att baka. Det är nästan undantagslöst glutenfria bakverk som jag gör - inte för att jag själv eller någon i min familj behöver det utan för att ta fram nya recept till MixWells olika mixer. I fredags hade jag stor bakdag för då skulle vi till Örebro på lördagen och vara med på en minimässa. Då måste man ha en hel del smakprover med sig. Och då, mitt upp i allt bakande så la min digitala våg av. Typiskt! Vad gör man då? Jo, min blick föll på den här:
Mammas gamla våg. Och visst, gamla grejer hade god kvalitet så den fungerade utmärkt även nu. Så var det problemet löst.
Annars har det inte hänt så mycket, sedan sist. Jovisst, ja jag var i en provhytt för någon vecka sedan och det var en sådan otroligt tjockis som tittade på mig från spegeln. Så fortare än kvickt åkte jag till Friskis och Svettis och köpte ett terminskort. Första gången fick jag lägga av efter halva tiden men sedan har det gått mycket bättre gumfläsket dallrar och jag svettas sjöar. Det tillsammans med att jag just nu går in för Low carb diet ska väl kunna få lite av dallret att försvinna. Fast det är jobbigt att åka iväg till träningen men det är himla skönt när man väl har tränat, så jag hoppas att jag orkar fortsätta med träning 2-3-4 gånger i veckan.
I helgen har det varit antik och syfestival i Västerås. Jag strosade runt där och blev förstås väldigt köpsugen men hade klokt nog inte tagit med mig så mycket pengar. Men i alla fall så jag den mest onödiga pryl jag har sett på länge. En grej som man ska använda för att vika ihop tröjor med så att dom ligger fint i skåpet. Vem är det som är så dålig att dom inte kan vika ihop en tröja???
Hem kom jag i alla fall med en gammal läderportfölj som min man hade önskat sig. Priset var 200 kr men jag lyckades få den för 150 kr och därmed var jag nöjd.
Det var nog det hela för idag
Vivvi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar