Norrland tur och retur

I år har det blivit lite dåligt med semester. Men förra veckan satte vi oss i alla fall i bilen och styrde kosan norrut. För visst är det konstigt att vi svenskar så gärna åker söderut på semestern istället för att utforska vårt eget avlånga land. Det var av den orsaken som vi gjorde slag i saken - nu skulle den norra delen av landet utforskas.

Bilden ovanför är tagen vid Stora Lulevattnet. Och visst är det vackert? Men annars måste jag nog erkänna att jag blev inte så jätteimponerad av Norrland/Lappland. På sina ställen var det jättevackert men för det mesta var det stora skogar och mäktiga myrar. Vi såg förresten också en hel del kineser/thailändare som var däruppe för att plocka bär med allt vad det innebar.

En natt sov vi på vandrarhemmet som är beläget i Porjus stationshus. Och det var verkligen vackert, ja inte själva huset men utsikten. Där satt vi och drack ett glas vin medans solen sakta sjönk ner i vattnet.

En natt sov vi i ett vandrarhem vid Ångermanälven, Kullbergs vandrarhem. Där berättade man att varje vår i april/maj så simmar över hundratalet älgar över floden, det lär otroligt. Men på deras hemsida http://www.kullberg.se/ kan man se en älgfilm som visar just när älgarna simmar över vattnet som är strömt och med isflak runt omkring. Otroligt! Funderar på om jag ska åka dit till våren för att se på älgströmmen.

Efter besöket vid Ångermanälven åkte vid inlandsleden ner till kusten. Och nu var det verkligen vackert. Så min slutsats att vackrast var det vid inlandsleden och i Hälsingland.

Hälsingland har kommit att ligga mig väldigt varmt om hjärtat eftersom jag numera vet att jag till en viss del har hälsingländskt (!) blod i ådrorna. Vi passade på att besöka ättlignar till min morfars, morfars, farfar. Dom bor fortfarande kvar på samma gård som har gått i släkten i 10 generationer. Whao! Det tycker jag är häftigt. När vi var där fick jag se på en promenadkäpp som tillhört min morfars, morfars far.

En härlig gammal käpp från sekelskiftet 17-1800-talet.

Ja, apropå älgar så var jag och gjorde uppskjutningen inför älgjakten. Det gick bra med bara ett misslyckat skott. Kände mig väldigt nöjd faktiskt! Nu återstår bara röjningen av passen. Var ute en vända i skogen innan vi åkte iväg till Norrland. Min man och jag slet så vi fick blodsmak i munnen och ännu är vi långt ifrån färdiga med passen. Måste nog hyra en röjsåg.

Ja, nu är det mycket att göra förberedelser  i skogen, golftävling med Rebeckorna imorgon och trädgården som vuxit som sjutton under min bortavaro.

Så det får bli allt för just nu.

Vivvi

Natasha Anderssons fantastiska arbete!

Köp en sån här kotavla och Natasha kan hjälpa ännu ett fattigt barn från Tjernobyl att för första gången i sitt liv få uppleva en ren miljö, äta sig mätt och få gå klädd i rena fina kläder.

Natasha Andersson, ägnar sitt liv åt att hjälpa fattiga barn i Vitryssland och deras familjer.

Över 5800 barn har genom åren fått vistas på Natashas barnläger i Sotter under 3 veckor. 3 veckor då de får vistas i ren luft, bada i rent vatten, äta sig mätta på hälsosam man, genomgå läkarundersökning och sedan resa hem med en stor väska fylld med nya kläder. Allt detta "tigger" Natasha själv ihop.

Att Natasha har valt att ägna sitt liv åt den här välgärningen, har sin grund i att hon själv upplevde en barndom i flykt, gömd i skogen, ständigt hungrig och utan ett varmt och skönt hem att komma till. Hon sa sig själv då att om hon överlevde den misären så skulle hon ägna sitt liv till att underlätta för andra barn så att de inte behöver svälta.

Natasha är idag 73 år men arbetar lika oförtrutet vidare med sin gärning. Pengar som hon samlar in, mycket med hjälp av Lions, Rotary, Odd Fellow och andra organisationer används för att bekosta resorna, ordna utflykter, betala läkarvård och mycket annat.

Själv är Natasha mycket konstnärlig och målar tavlor, ibland på löpande band, för att få in pengar. Det är där kossorna kommer in i bilden. De färglada kotavlorna har kommit att bli lite av ett signum för Natasha. Varje tavla kostar 100 kr och för det kan hon ta hit ytterligare ett barn.

Nu har hon dessutom börjat göra jätte häftiga underlägg med komotiv,  underläggen kostar 75 kr/st och livar upp vilket bord som helst.

Vill du veta mer om Natasha och hennes barnläger så går det bra att kontakta henne på tel 08 - 768 62 89

Vill du bidra till hennes verksamhet kan du sätta in pengar på pg 6354924-0 (det är Lions i Almunge som administrerar penninggåvorna till Natashas läger).

Själv har jag besökt lägret i Roslagen många gånger och jag har även varit med Natasha till Vitryssland och sett med egna ögon vilken otrolig misär det är. När Tjernobylkatastrofen inträffade förflyttades alla invånare till ett annat område i Vitryssland. Man hann inte packa några tillhörigheter utan i all hast fick man ge sig av. Istället hamnade man på små orter där det idag inte finns varken ordentliga bostäder, inga arbeten - arbetslösheten är 90 procent. Många använder sprit och droger för att döva/glömma eländet och mitt i alltihopa växer barnen upp. Och vad ännu värre är att många av barnen föds med missbildade armar och ben. Även där hjälper Natasha till genom insamlade medel och ordnar så att många av barnen får moderna proteser. Ja, hon är helt otrolig. På fotot ovan har Natasha iklätt sig de medaljer hon har fått från Tjernobylstiftelsen och Vitryssland för sina insatser .

Det är otroligt och tur att det finns sådana människor som Natasha.

Jag återkommer säkert mer information om Natasha, men är det något du undrar över så hör av dig.

Vivvi

Besök av ett urdjur!

Nu när det är så här härligt varmt och skönt måste vi tänka på djuren som törstar. Hemma i min trädgård har jag ett betongbad för småfåglar, insekter och även igelkottar. Det går bra att bara ställa ut ett fat med vatten men tänk på att det inte ska vara för djupt för då drunknar insekterna och fåglarna kan inte komma åt vattnet.

Lilla Kotte brukar komma framåt kvällningen och vill gärna dricka vatten. Det är så mysigt att se honom pinna fram på sina små korta ben. Tänk att igelkottarna har funnits här nästan sedan istiden.

Förra veckan var jag på affärsresa till Danmark, Tyskland och Holland. När vi ändå var i Tyskland passade vi på att svänga förbi staden Schwerin för jag har anfäder som heter von Schwerin och kom från just Schwerin. I staden finns ett fantastiskt slott - ja det är som ett sagoslott med tinnar och torn.

Visst är det vackert?

Resan började och slutade som vanligt vid min sommarstuga. Det är inget slott men har en nog så värdig utsikt. När solen går upp eller ner så blir utsikten så otroligt vacker och varje gång så säger jag, det här måste jag fotografera. Så jag har nästan hur många foton som helst på just det här motivet men ändå blir varje bild olika för ljuset är alltid olika.

För övrigt så går mycket av min tid nu åt till att vattna i trädgården. Jag har ett antal nyplanterade växter och dom bara måste ju ha massor med vatten för att orka etablera sig på den nya platsen. Det jag har planterat är som jag skrev häromdagen bland annat, några syrenbuskar, en blåregnsplanta och en styvklematis.

Annars försöker jag njuta av värmen och bara ta det lugnt och det tycker jag att ni också ska göra.

Ha det så bra!

Vivvi

NU ÄR DET SOMMAR!

Idag skiner solen och det är så där riktigt varmt och skönt. Precis så som man önskar att alla sommardagar ska vara, med en och annan regndag emellan så naturen mår bra.

Finns det något annat som är lika underbart som att plocka röda söta smultron? Tänk då vilken lycka det är när man kan plocka vilda små smultron i den egna trädgården. Egentligen är det ju ogräs men hos mig får dom växa till sig så att familjen kan njuta av dessa underbara små bär.

Den här veckan har förutom kungligt bröllop inneburet lite arbete i trädgården. Bland annat så har vi varit vid en gammal övergiven tomt och hämtat vita syrener som är planterade så att dom så småningom ska bilda en vägg in till min naturtomt. Det ska bli spännande att se om dom tar sig. Det hoppas jag verkligen.

Det ser inte så mycket ut idag men snart ska det vara ett frodigt buskage/vägg dignande av vita syrener i början av sommaren.

En rundtur idag i trädgården avslöjade att min enda lilla (ska vara stor) vallmo äntligen har slagit ut.

Den syns knappt för alla små nävor som omger den. Nästa år hoppas jag att det kommer fler blommor. Har förstått att vallmon kan ta lite tid på sig för att etablera sig ordentligt. Men det är det värt att vänta på.

Min man är inte sä värst mycket för trädgårdsarbete men den här veckan ställde han faktiskt upp och hjälpte mig att snickra ihop en spaljé till min lilla alpklematis. Visst blev det fint? Och ännu finare kommer det att bli när de två buskarna med Finlands vita ros har vuxit till sig.

Nu gott folk ska jag ge mig ut på en affärsresa och kommer inte tillbaka förrän några dagar in i juli. Hoppas att alla mina nyplanterade växter har klarat sig utan min uppmuntran.  Och så önskar jag dig kära besökare en riktigt skön sommar.

Vivvi

Visst är det en underbar tid!

Det här foto är från min lilla Plena, Finlands vita ros, en buske som jag köpte förra året på tradera. Då var det endast några små skott och redan i år är den full med knoppar. Fantastiskt!

Ja, nu växer det så det knakar i naturen. Min man skrattar åt mig då jag varje dag både vid lunch och på sena eftermiddagen tar mig en rundtur i trädgården. Men det kan ju förändras på bara några timmar, en knopp som slår ut eller en ny som dyker upp. Oh, det är så härligt!

Förra året införskaffades även buskrosen Therese Bougnet (stavas det så?) även den förvånar med sin obändiga livsvilja.

Rosorna är planterade i det som ska bli min rosenträdgård, även om rosorna växer så det knakar så lär det nog ta sin lilla tid innan det här hörnet av trädgården blir riktigt lummig.

Det är så roligt att hålla på med trädgårdsarbetet och planeringen. Trädgården bjuder på en mängd överraskningar så hittade jag till exempel en häftig bladrosett i gräsmattan för någon vecka sedan. Jag såg att det var en tistel men den här var så annorlunda än dom som brukar sticka upp här och var. Den här var stor och maffig så jag bestämde mig för att den skulle få stå kvar för att visa vad den skulle bli när den blev stor. Och nu har den blivit rätt stor och jag har tagit reda på att det nog är en ulltisten.

Experterna säger att man ska nypa av blommorna innan dom fröar av sig så att dom inte sprider sig ohämmat. Så nu är jag på min vakt. Men spännande är det.

I den vilda delen av trädgården har vi en hel del Natt och Dag, en liten orkidé (tror jag) som är både gul och blå. Riktigt gullig. Den växer bra hos oss (i Västmanland) fast jag har hämtat den från sommarstugan i södra Västergötland, sprider sig gör den också, så om det är någon som vill ha sticklingar så hör av er.

I den vildare delen växer också lupiner, det är min mans favoritblomma. Den är ju väldigt tacksam och fyller snabbt ut sin plats.

Inte så långt från lupinerna har även vovvarna sina platser.

Häromkvällen när vi var ute och gick så hittade Mitzi, vår lilla lurviga tax, en riktig trofé: en rådjursskank. Oj, det var med stolt gång som hon tog med sig den hem till trädgården (luktade skunk!).

Hon vill ta den med sig in i huset men där gick gränsen. Och när hon väl var inne så var jag stygg nog att gå och slänga den i soptunnan. Men Mitzi luktade gammalt rådjur ett helt dygn. Bläh...

Innan jag slutar för idag så ska jag bjuda på ett recept, kommer från Arla, som bara är så himla gott. Ibland kan jag faktiskt få abstinens på vintern för att jag längtar efter just det här, så håll till godo:

Marinerade jordgubbar med vaniljgrädde

Skiva ca 1 liter jordgubbar och lägg i en skål

1 tsk riven ingefära

rivet skal från 1 lime

0,5 dl honung

Blanda ihop ingefära, lime och honung och blanda sedan deet med jordgubbarna. Låt blandingen stå någon timme och safta sig (kan stå i kylskåp eller i rumstemperatur). Till serveringen:

1 dl gräddfil

1 dl vispad grädde

1 msk florsocker

1 tsk vaniljsocker

Blanda ihop ingredienserna och servera det till jordgubbarna. Oh, det är bara sååå gott!

Så passa på och njut nu när jordgubbarna börjar bli billiga.

Vivvi

Utredningen för ett CI går vidare

Nu är den härliga våren i full blom. Det är så härligt att gå runt i trädgården och titta på alla blommor som tittar upp här och var. Det är också mycket funderande på vilka nya växter jag behöver och vill ha. Försöker följa det här med att det ska vara rum i trädgården. Men det är inte så lätt när man startar från en platt trädgård med bara ett par äppelträd och gräsmatta.

Min enda akleja blommar just nu

Har i alla fall försökt börja genom att göra "tänkta" rum. Ett rum ska bli pion-rummet det avgränsas ev en nyplanterad liten avenbokhäck - ja det som ska bli en häck. På andra sidan den kommande häcken har jag min rosenträdgård. Där finns idag lite nyplanterade rosenplantor - sattes förra året. Här kommer lite bilder från trädgården tagna idag.

Allimubollar har jag lite här och där, tycker dom är rätt häftiga.

Så här ser den lilla avenbokhäcken ut idag. Det ska bli spännande att se när den växer till sig.

Blåklint är bland det mest svenska jag vet. I trädgården sprider den sig med vindens hastighet.

En nyplanterad klematis - är det alpklematis? - som står i den blivande rosenträdgården. Den har så söta blommor.

Löjtnantshjärta är annan underbar liten sommarblomma.

Myskmadra är en ny bekantskap för mig. Den här växer under ett äppelträd och den är verkligen söt. Så snart ska jag försöka dela så att jag får många fler.

Dagens rundtur i trädgården slutar på skuggsidan där rododendron blommar med alldeles ljuvliga blommor.

                                                          På hörcentralen för vidare utredning

I alla fall så går nu utredningen om ett cochleaimplantat vidare. Har varit och träffat läkaren och då tog man också nytt hörselprov, här nedan är min hörselkurva så som den ser ut idag:

Men visst det är mycket tankar som snurrar. På högerörat har jag idag bara 24 procents taluppfattning. Det betyder i verkligheten att jag  hör att någon pratar men jag kan inte höra vad personen säger. Kollade med teleslingan vid TV:n häromdagen och med högerörat kunde jag inte höra vad man sa med teleslingan heller. Så då kan man ju säga att det egentligen inte spelar någon roll om man tar bort dom hörselresterna som finns kvar, vilket är vad som kommer att hända om man sätter in ett CI implantat. Men å andra sidan så är det ju i alla fall min hörsel - även om den är dålig. Doktorn ansåg emellertid att det inte var något att tveka om för hon tror att hörseln kommer att bli mycket bättre med ett implantat.

Så utredningen går vidare. Först fick jag gå och ta ett blodprov för att kolla njurfunktionen - hur man nu gör det med ett blodprov.

Därefter var det dags för balanssinnesundersökning. Balanssinnesorganet sitter ju i innerörat och kan alltså påverkas av ett implantat. Här kommer lite bilder från den undersökningen. Först fick jag sätta på mig en "hjälm" och titta på en punkt och så fotograferades mina ögonrörelser när jag följde den där punkten.

Så här såg jag ut med den utrustningen på huvudet och så här såg mina ögon ut i kameran som sjuksköterskan såg.

Och här kunde sköterskan följa mina ögonrörelse precis.

Sedan fick jag sätta på mig en annan konstig "cyklop", då blev hela världen svart och så skulle jag ligga och titta rakt fram. Det var inte så lätt när jag inte hade något att fokusera på. Så här såg det ut.

Under tiden som jag hade det här cyklopet på mig sprutade sköterskan först in varmt vatten i öret, kändes skållhett till att börja med (men det var bara 44 grader varmt), därefter sprutade hon in iskallt vatten i öret (det var 27 grader varmt tror jag) och så kollade hon hur ögonen rörde sig.

Efter de här undersökningarna kan datorn göra kurvor och diagram som visar hur mitt balanssinne fungerar. Själv vet jag inte vad resultatet blev men för mig fungerar balanssinnet perfekt.

Nu ska jag avvakta nästa steg som tydligen blir någon form av skiktröntgen av huvudet för att se hur mitt hörselorgan ser ut. Jag återkommer med rapporter så fort jag vet något mer. Under tiden skickar jag en bild på Ninja - min rackarhund som hälsar till dig kära besökare.

Vivvi

Att blanda bark i brödet!

Just nu håller jag på att provbaka på gammalt vis med bark i brödet. Det har visat sig att bark inte alls är så dålig mat. Ja, det är inte gott att äta rakt upp och ner men att blanda in det i bröd är inte så tokigt. Barken innehåller en hel del nyttigheter t ex 10 gånger så mycket antioxidanter som grönt té. Dessutom innehåller det en mängd olika mineraler som zink, magnesium, kalium och järn.

På min andra blogg: glutenfri bakblogg finns recept på barkbröd. Men jag kan berätta att när jag bakade det första brödet så jäste det så in i bomben. Vet inte om det är barken som ger jäsningen en extra skjuts. Så här såg det ut i köket när jäsningen var som värst.

När det ser ut så här är det roligt att städa!

När jag ändå håller på med gamla tips och knep så kan jag berätta att min mamma alltid föreslog att man skulle äta en msk med fänkål om man hade mycket luft(gaser) i magen. Och faktiskt så har jag provat det nu och det fungerar alldeles utmärkt. Så därför kan jag varmt rekommendera 1 msk fänkål när magen känns uppblåst.

Om det är någon annan av er läsare som har några gamla knep att dela med av så tar jag tacksamt emot. Jag tror jättemycket på råd från "kloka gummor" och annan gammal klokskap. Det vore kanske en idé att försöka samla på. Så skriv gärna ner dina knep och skicka dom till mig.

Så skickar Mitzi en hälsning till dig!

Viveca