Man ska ha husvagn....

Jaha, så har jag blivit husbilsägare, en gammal husbil inropad på Tradera har nu hamnat i min ägo. Som ni ser är det inte något lyxåk utan en lagom skraltig bil som är inredd för övernattning. Med den här hoppas vi kunna köra runt lite i Europa, se oss omkring äta gott och alltid ha någonstans att sova. I alla fall så har jag fått ett projekt att arbeta med nu under våren, för nu ska den här fula bilen bli en mysig liten husbil. Nya gardiner, nya dynor, nytt bord, lite färg på skåpluckor, ny matta osv, så i slutändan hoppas jag att den blir riktigt fin.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen så det har hänt en hel del sedan sist. I tisdags var jag på Hörselvårdsavdelningen och träffade audionom Annica och kurator Eva. Dom ville höra hur det gått för mig med operationen och efteråt. Och jag kunde ju bara berätta som det var att det har gått hur bra som helst. Jag tror att dom var ganska imponerade av hur bra det gått och hur bra jag hör nu. Ja, det är jag själv också. Jag hör jätte, jättebra nu. Massor med nya hörupplevelser.

Vi pratade även lite om att eventuellt bilda en CI-grupp här i Västerås. Just nu funderar jag på om jag kan åtaga mig att vara sammankallande. Fick uppfattningen att det är ca 40-50 som man vet bär CI i Västerås och med ett sådant underlag skulle det kanske vara bra med en grupp som kan ta tillvara våra intressen.

Vi får se hur det blir med det.

Jaha, och i fredags hade jag besök av Monica en dam som är på gång att operera sig. Monica verkade vara väldigt ivrig att få operationen gjord och har nog en hel del förväntningar på den. Så jag kan bara hoppas att hon inte blir besviken för det är nog inte bra att ha för stora förväntningar. Men jag har hört att egentligen är det inte några operationer som har misslyckats, dvs läkarna anser att operationerna har lyckats men sedan kan patienten ändå vara missnöjd och då beror det oftast på att man har haft förväntningar som har varit för högt ställda. För det går ju inte att komma ifrån att även efter en operation så är man döv, ja kanske till och med mer döv än innan, eftersom dom ev hörselrester som fanns i snäckan definitivt försvinner i samband med operationen.

Fast för min egen del så är jag helnöjd. Ljuden som jag hör blir mer och mer normala. Bilarna låter inte längre som porlande vatten, utan mer som jag minns att bilar brukar låta. Förresten så måste jag berätta att i går när vi var ute med hundarna så hörde jag en bil men kunde inte se den, efter en stund dök den upp runt ett gathörn. Aldrig tidigare har jag väl kunnat höra en bil på så långt avstånd och som jag inte sett. Så utvecklingen har varit enorm.

Fortfarande njuter jag obeskrivligt av all fågelsång - ska köpa en fågelbok med fågelsångerna  så jag kan lära mig de olika fågellätena. Även att lyssna på musik är underbart, det är så mycket mer nyanser i musiken nu. Jag kan höra t ex vad man säger på TV fast jag inte är ens i samma rum. Här på kontoret kan jag höra vad dom säger i ett annat rum. Man kanske inte ska höra så mycket - det blir ju nästan som spionage att höra sånt som inte är avsett för mig.

Så har jag hittat en väldigt bra hemsida som tekniskt förklarar hur ett cochlear implantat fungerar, här kommer länken:

http://techworld.idg.se/2.2524/1.163262/uppgradera-horseln-med-cochleaimplantat

Jaha det var nog det jag hade att förmedla idag

Vivvi