En del hör för lite och andra hör för mycket!

Det här vår Mitzi på nyårsafton, hon tycker inte om raketerna, så hon har fått låna mina hörlurar som jag har på skjutbanan. Och med det nöjde hon sig - hon slapp höra ljudet från raketerna.

     
                 Lite funderingar kring hörsel i allmänhet och min i synnerhet
Många frågar hur det går att använda hörapparat i vissa miljöer t ex när det är mycket folk:
- Är det inte jobbigt när det är så här stökigt?
Vad ska jag svara då? Jag vet ju inget annat. Jag har aldrig vistas i någon miljö utan hörapparat - då hör jag ju inget alls. Det har alltid varit så. Visst jag hör inte vad folk säger och det är mycket ljud runt omkring men som sagt utan hörapparat hade jag ju inte kunnat vara med alls. Och förresten så har jag idag kommit dithän att även med hörapparat så hör jag väldigt dåligt vad folk säger, för det mesta hör jag inget. Därför har jag också märkt att jag mer och mer undviker att gå ut för att träffa folk. Jag som egentligen är väldigt social, eller rättare sagt jag var väldigt social tidigare. Älskade att vara där det är mycket folk. ringde och prata med alla möjliga. Idag undviker jag att prata i telefon så mycket som möjligt.
Det är faktiskt jättejobbigt att prata i telefon för trots att en person talar högt och tydligt och jag koncentrerar mig till det yttersta så hör jag bara en del av det personen säger. Nej då är det skönare att låta bli telefonen.

                                        Tystnaden något att längta efter
Förut har jag nog varit lite rädd för tystnaden men nu kan jag konstigt nog längta efter tystnaden. För det konstiga är att när jag tar av mig hörapparaterna så blir det oftast inte tyst. Istället kommer mitt "flygplan" det som flyger ovanför mitt huvud hela tiden. Första gången som jag kom underfund med att jag har tinnitus satt jag ute i skogen och "det var ett flygplan som hela tiden passerade över huvudet, fast nja det lät mer som när ett plan har passerat och är på väg bort". Jag satt där i skogen och tittade mig omkring men kunde aldrig upptäcka något plan. Och så var det ju konstigt att det aldrig försvann bort utan hela tiden fanns kvar. Så kom jag till slut på att det var min tinnitus som hade dykt upp.
Ibland kan det växla och då låter det istället som om jag befann mig ett antal meter bort från en stor, jättestor fläkt.

Men tänk så underbart dom gånger då hörapparaterna tas av och det är alldeles tyst.  Då kanske istället The sounds of silence dyker upp. Ni vet de där lite odefinierade "ljuden" som kan finnas. Oh det är så skönt att bara vara i den tystnaden.
Jag har förresten upptäckt att jag funderar en hel del på just tystnaden. Förr gick jag aldrig en meter utanför husdörren utan att ha hörapparaterna på. Rädd för att stöta på någon som skulle fråga något och så hade jag svarat - Goddag yxskaft.
Nej, usch det vågade jag inte. Men tänk idag har jag kommit så långt så att jag ofta går ut med hundarna utan att ha några hörapparater på mig. So what! Om någon frågar mig något får jag väl helt enkelt säga att jag hör inget eller jag är döv. Värre än så kan det väl inte vara?


                                    Besvärligt att höra vad dom säger på TV
Fast lite irriterad blir jag ju när jag sitter framför TV:n - med teleslingan på och allt - och så envisas folk med att vända bort ansiktet i TV-rutan och då hör jag ju absolut inget. Ibland - rätt ofta faktiskt - hör jag inte även om jag ser ansiktet. Och speakerröster som berättar saker till bilder är ju absolut döfött.
Det ju konstigt det där när man förlorar hörseln så kan man höra hur tydligt som helst att någon pratar men det går definitivt inte att höra vad dom säger. Ja, det är som dom hade talat ett helt annat språk som jag inte förstår. En sådan sak kan nog tyckas konstig för en normalhörande.
Men jag minns att jag redan som barn älskade att ligga under vår radiogrammofon - ni vet en sådan där stor fin möbel som stod på ben och som hade både radio och grammofon (för 78-varvs skivor) - där hörde jag bäst. Det fanns nog högtalare under också. Men även då hände det att jag kunde säga till min mamma att
- jag hör att dom pratar men jag förstår inte vad dom säger.


                                       Jag vill höra sladder och skvaller!
Igår kväll var jag på ett möte  för damer - och då är det för det mest tyst i lokalen och om någon viskar, det är ju en rätt vanlig företeelse att viska, till mig så kan jag absolut inte höra vad dom säger. Då kan jag bli uppriktigt förbannad på mig själv för jag vill ju höra "sladder".
Nu funderar jag en hel del på om ett cochleaimplantat kan hjälpa mig att höra i sådana där olika situationer?
Amanda, som jag skrev om häromdagen, verkade höra hur bra som helst även när hennes man pratade jättetyst.
Att jag funderar mycket inför den kommande operationen är kanske inte så konstigt men nu har jag till och med börjat drömma om cochleaimplantat. I en konstig dröm härom natten så var jag på Lidl och där satt en dam och fikade mitt inne i affären - hon hade ett eget litet bor, där hon satt och drack kaffe och åt wienerbröd. Då upptäckte jag att hon hade ett cochleaimplantat vid varje öra. Då petade jag på henne och frågade/konstaterade: - Så du har sådana där implantat! Sen vaknade jag. Vad knäppt. Men jag förstår också att det är mitt och kroppens sätt att förbereda sig inför den stora dagen. Det är bara 16 dagar kvar!!!

Jaha, det var lite tankar och funderingar just nu.
Vivvi

Cochleaimplantat, otroligt!

Igår besökte jag Amanda. Amanda är en tjej, mamma till lille Adam, och som fick ett cochleaimplantat inopererat i april i år. Amanda hade blivit helt döv på vänster öra efter en infektion i örat. Även hörseln på höger öra är starkt nedsatt. Men vilken fantastisk upplevelse. Amanda kan numera sitta och prata precis som vanligt. Man märker inte att hon är hörselskadad. Helt otroligt.

Så här ser Amandas implantat ut och när hon släpper ner håret så syns det överhuvudtaget inte. Amanda berättade om hur hennes implantat fungerar och hur hon har upplevt operationen och tiden efter. Hon är helt överväldigad och fattar inte hur hon levde tidigare. Visst hon har fått vänja sig vid de nya ljuden men efter en jättekort tid så har hon vant sig och nu fungerar det hur bra som helst.
Amanda har på sig sina hörapparater, inklusive CI, dygnet runt och är väldigt nöjd.

Så nu måste jag tillstå att ja känner mycket större tillförsikt inför min stundande operation. Precis som min snäcka är mindre än normalt så hade Amanda problem eftersom hon har så mycket ärr i snäckan så det var problematiskt att få elektroden på plats. Och då är det märket Cochlear som dom brukar använda. Det verkar vara samma  typ som dom kommer att använda för mig.

Amanda har ju det bra som har mörkt, nästan svart hår, för hennes apparat syns därför nästan inte alls. Hur det blir för mig som normalt har råttfärgat hår och för det mesta låter färga en hel del blonda slingor, återstår att se. Färgerna på apparaterna är ju tyvärr rätt begränsade. Här kommer i alla fall en bild på Amandas apparat, det som sitter på utsidan.

Som jag har förstått det så har Amandas operation och resultatet av den blivit över förväntan. Såväl läkare som audionom och ingenjörer är förvånade att hon faktiskt kunde urskilja tal redan efter en vecka, ja faktiskt första dagen när dom gjorde inställningarna. Själv kanske jag inte kan förvänta mig så bra resultat men det verkar i alla fall hoppingivande.
Det som jag har funderat en hel del på är dosan som hör till apparaten och som jag trodde skulle vara krånglig att hantera. Amanda har den aldrig med sig överhuvudtaget och det fungerar utmärkt. Dessutom så använder hon sig av uppladdningsbara batterier. Det betyder att hon har två batterier, ett som hela tiden står på laddning och ett som sitter i apparaten. Laddningen på ett batteri verkar hålla ca 12 timmar. Jag som trodde att man skulle tvingas köpa batterier i parti och minut. Det här var alltså ytterligare en positiv information som jag fick. Bilden visar Amandas batteriladdare och dosan för inställningar.

Tack snälla Amanda för att du tog dig tid och berättade om dina erfarenheter, nu känner jag mig "nästan" lugn inför den stundande operationen. I och för sig så opererades Amanda i Uppsala och jag ska till Karolinska men det ska väl inte vara någon större skillnad, hoppas jag.
Nu när jag har sett Amandas apparat så hoppas jag att det blir den som jag också kommer att få men jag tror att Karolinska i allmänhet använde sig av ett annat märke. Men just den här apparaten verkar vara mest lämpad för "snäckor med problem", så  får jag hoppas att det blir den.

Så måste jag avsluta det här inlägget med att berätta att Amanda är fantastisk på att baka tårtor. Kolla in bilderna här nedan, dom har jag hämtat från Amandas blogg: mandy80.blogg.se

Vem skulle inte bli glad för att kunna duka fram en sådan tårta? Om jag har förstått det rätt så kommer Amanda att starta ett företag med tårttillverkning på beställning. Redan idag gör hon tårtor på beställning, så finns du i Västerås så passa på och beställ tårtor av Amanda.

Det får bli allt för idag
Vivvi

Vilken julklapp!!!

Där står den granen! I år har vi inhandlat en silvergran - det blir nog förmodligen den sista levande granen som jag köper - och vilken skillnad mot dom vanliga svenska granarna. På den här sitter grenarna alldeles jämnt fördelat, så det var en ren fröjd att klä den. Men som sagt vilket miljöslöseri, jag skäms när jag tänker på det.

I alla fall så hade vi en hel del julklappar som låg under granen på julaftonskvällen. Men den förmodligen bästa julklappen fick jag redan den 23:e. Då fick jag nämligen ett brev från Karolinska:

Kallelse till operation vid Sektionen för Cochleaimplantat

Du är välkommen till Sektionen för Cochleaimplantat för inskrivning, undersökning och provtagning.

Inskrivningsdatum: Onsdag 26 januari 2011

Beräkna inskrivningstiden till nästan hela dagen med avbrott för lunch

Operationen är planerad till den 27 januari och kommer att äga rum på Öron- näs- och halskliniken.

Narkostiden är ca 5 timmar, varav operationen tar ca 3 timmar.

Man blir utskriven morgonen dagen efter operationen.

Efter hemgång ska stygnen tas bort efter ca 7-10 dagar och kan göras på vårdcentralen

Oj,oj då jag läst brevet kom nervositeten igång med full kraft. Men samtidigt är jag glad att det äntligen är på gång, för väntan är ju också påfrestande. Jag kommer säkerligen att komma med ytterligare kommentarer kring det här ju närmare den 27 januari jag kommer.

I trädgården är det full fart

Häromdagen när jag precis tagit fram kameran för att fotografera fasanen, som brukar besöka oss

så höll jag på att tappa hakan för ut genom hålet i staketet spatserade helt plötsligt ännu en fasan. Vi har tidigare aldrig sett mer än en fasan och så helt plötsligt är det två stycken. Och dom är granna med sina fina färger. Fasanerna är mycket vaksamma så minsta lilla rörelse i fönstret eller ljud ute på gatan så flyr dom iväg.

Det är stor aktivitet vid fågelbordet på dagarna. Jag matar dom med solrosfrön och hampfrön. Nu kan jag inte så många sorters fåglar men jag lär mig allteftersom. Här är listan på fåglar som jag har sett:
Nötväcka, blåmes, koltrast,stare, talgoxe, gråsiska, grönsiska, gråsparv, gulsparv och grönfink. Ska försöka lära mig att se skillnad på ännu fler sorter om dom kommer förbi. Varje dag sjasar jag bort en hoper med skator och kråkor som också kommer och kalasar vid fågelbordet.

Det får blir allt för idag men jag blir väldigt glad om det är någon med erfarenhet av såväl cochleaimplantat som småfåglar hör av sig.

Ha det så bra
Vivvi

En riktigt, riktigt GOD JUL önskar jag alla!

Äntligen en riktigt vit och kall jul, precis så som jag minns min barndoms jular. Nu är det viktigt att vi alla hjälps åt så att alla de vilda djuren klarar vintern. Själv håller jag som vanligt på med utfordringen till småfåglarna. Fåglarnas mat älskas också av rådjuren. Nu är det framförallt ett litet rådjurskid som kommer varje kväll, vid 6-7-tiden och äter av de goda solrosfröna.
Jag brukar också lägga ut en hel del äpplen, från trädet med vinteräpplen. Plockade ner äpplena så sent som möjligt och har förvarat dom kallt så nu kommer dom väl till pass. Ja, jag vet att det är inte bra att mata rådjuren nu för då kommer dom att äta upp mina blommor till våren, men det få jag ta. Det kan inte vara lätt att vara djur ute när termometern visar på 25 grader minus, som det var i morse.

På hörselfronten intet nytt. Ja, det skulle i så fall vara att hörseln blir stadigt sämre. Igår eftermiddag var jag i slaktboden tillsammans med 6 killar ur jaktlaget. Vi styckade en älg som vi gemensamt skulle dela på. Och det hela tar sin lilla tid, så grabbarna snackade och skojade med varandra under tiden som vi höll på. Men jag kunde inte höra ett enda dugg vad dom sa. Ja, det är klart att jag hörde när dom pratade MEN vad dom sa hade jag inte en chans att höra, inte ens om jag tittade på munnen på den som pratade. Var kanske dålig akutsik där men i alla fall.

Så alltmer få jag klart för mig att jag är döv. DÖV! På något sätt har jag hållit det ifrån mig, men nu är det ofrånkomligt att jag blir varse sanningen. Hoppas att det går fort tills jag blir kallad till operationen.
Förresten så nu i mellandagarna så ska jag nog träffa Amanda, som fick ett CI i våras och som idag till och med kan prata i telefon idag. Ser fram emot att få ta del av hennes erfarenheter.

Tack förresten Birgitta för dina kommentarer, det är jätteroligt att få ta del av dina erfarenheter på hörselfronten. Kanske är det fler som har lust att kommentera och komma med sina erfarenheter. Det skulle i så fall vara jätteroligt. Så kommentera gärna.

Nu ni ska jag ta julledigt. Ja, ledigt och ledigt mat ska ju lagas och julklappar slås in men jag ska i alla fall vara ledig från Mjöleriet och det ska bli skönt.

Tills nästa gång önskar jag er en riktigt mysig GOD JUL

Viveca

Nu är det vinter...

För några dagar sedan besökte jag min sommarstuga - den ligger längst ner i Västra Götaland, på gränsen till småländska höglandet. Där har man samma klimatzon som Gävle. Utsikten från stugan är alltid helt fantastisk oavsett om det är på sommaren och sjön glittrar eller som här när allt är grått.
När det är så här grått och kallt ute är det jättemysigt att sitta inne i stugan och elda brasan. Och allra helst ska man samtidigt ha en riktigt bra bok, det hade jag. Jag läste i Svärdet och spiran, en bok med 1200 sidor, så den räcker ett tag. Härligt!
Men nu är jag hemma igen och funderar som bäst på vad jag ska baka för goda julbröd, julkakor etc. Kanske återkommer jag med recept om någon dag. Tills dess får ni ha det så bra.

                                                                     Vivvi

Vi måste engagera oss i vår värld

Sent ska syndaren vakna. Men nu har även jag bestämt mig för att bidra så gott det går för att stoppa slöseriet i världen, det gäller alla slags resurser som är ändliga.
Jag såg ett program på TV häromkvällen som handlade just om vår värld och våra resurser. Ingen kan ju ha undgått att det är stora brister på vatten i stora delar av världen. En av programmets deltagare informerade att för att tillverka hans bomullsskjorta hade det gått åt 3000 l vatten. Det är då jag börjar fundera på om det verkligen är nödvändigt att vi här upp i Norden, som har det ekonomiskt bra, verkligen måste köpa så mycket nya kläder bara för att det är mode, eller den är ju så gammal etc. För min egen del så kan jag ju ärligt säga att det var bra länge sedan jag verkligen slet ut några kläder (sockar kanske undantaget). För det mesta köper jag nytt för att det känns fräscht med något nytt. Men nu ska det bli slut med mitt slöseri. Jag kan gott använda mina käder bra mycket längre än idag - det gäller ju egentligen bara att skapa nya kombinationer. Att använda kläderna på ett annat sätt än tidigare.

Som tur är så är jag sedan gammal intresserad av gamla saker. Skåpet här ovan har jag köpt på nätet och det passar så jättefint in hemma hos mig. Möbler är ju också sånt som många av oss bara kör till tippen med för att vi har tröttnat på dom, fast dom egentligen är hur fina som helst.

Jag blev jätteglad när jag besökte min son, han har flyttat in i en ny lägenhet, och han visade vilken fin byrå han hade fått av en gubbe som precis skulle köra iväg med den till tippen. Byrån var helt fräsch och säljs än idag hos IKEA. Snacka om slöseri med resurser.

Önskar att jag kunde få igång en ny trend där alla försöker använda det man har så länge det går innan man köper nytt.

Att inte slänga mat är ju en självklarhet, men jag vet att ungdomar idag går stenhårt efter bäst före datumeet på paketen. Och har bäst före datum passerat så slängs det. Och det vet vi ju att det är inget fel på mjölken om den har stått i kylskåpet och bäst före datum har passerat. Mjölken håller ju minst en vecka till och så är det med det mesta i matväg.

Nej, jag tycker att vi alla måste skärpa oss och spara mer och andända det vi har istället för att köpa nytt.

Håller ni inte med mig?

Vivvi

Besök på Karolinska i Huddinge

Det var utlovat riktigt busväder, snö och storm, när vi skulle åka till Huddinge. Så vi tog Jeepen för säkerhets skull. Men det var som tur var inga problem alls på vägen dit, så vi kom fram i god tid och hann med att dricka en kopp kaffe innan vi gick till Sektionen för Cochleaimplantat M43.
Lite för utsatt tid fick vi komma in till doktor Anders Freijd. Han var mycket tillmötesgående och berättade att det som gällde nu var bland annat att jag skulle få träffa en audionom för att ännu en gång göra ett antal hörseltester. Anders skulle kolla mina röntgenbilder etc. Vidare så blev jag informerad om hur Cochleaimplantat funderar och hur operationen går till. Jag skulle också tänka igenom om jag var beredd att göra operationen.
                                                   
Hos audionomen var det dom vanliga testerna  med pipsignaler, att hör olika ord och upprepa dom. Jag vet inte om man har bättre, mer sofistikerade, metoder att mäta med för nu blev resultatet om möjligt ännu sämre än tidigare. Nu hade jag 12% taluppfattning på höger öra (det som ev ska opereras) och 36% på min andra öra.

Tillbaka till doktor Anders fick jag besked om att jag var en lämplig kandidat för operation. Men han hade också upptäckt, kanske orsaken till min dåliga hörsel, att min hörsnäcka var mindre än normalt. Det i sin tur gör att alla implantat inte passar på mig. Det finns ju olika märken på implantaten och då får man välja vilket man vill ha. I mitt fall så måste man alltså ta hänsyn till att snäckan är så liten.
                                                         
                                                               Jag vill göra operationen

I alla fall så har jag nu tackat ja till att göra operationen, så nu återstår bara att vänta tills man har fått hem det implantat som behövs och så ska jag få en tid för operationen. Det kan dessvärre eventuellt dröja ända fram till våren innan implantatet (med tillräckligt små elektroder för att de ska få plats i min snäcka).

Och det är klart att när man väl har kommit så här långt så vill man ju få det gjort så snart som möjligt. Min hörsel är i dag så dålig så nu kan jag snart inte längre räkna in mig till de hörandes skara. Tidigare har jag alltid nästan betraktat mig som "normal" med bara lite sämre hörsel. Men nu är det så markant mycket sämre så  jag kan knappt hänga med i ett vanligt samtal om det är fler än en som pratar med mig.

Så nu är det bara väntan som gäller.