Ville bara dela med mig av några tänkvärda ord

Hur mycket framgång du når under din livstid
baseras till stor del på vad du gör efter att du
har gjort vad som förväntas av dig!

Vivvi

Sent ska syndaren vakna!

Nu när det bara är 9 dagar kvar till operationsdagen, ligger jag i hårdträning för att bygga upp konditionen. Jag vet att om kroppen är i topptrim så klarar man en operation bättre än om man har dålig kondition. Men det här kom jag att tänka på för bara några dagar sedan.

När jag kom att tänka på det där med konditionen hade jag precis kommit på att jag har gått upp 3 kg under julen. Fy, usch! Och så hade jag precis bakat en våldsamt god godiskaka. Jag smakade 2 bitar men sedan fick det vara nog. (receptet kommer lite längre ner) Nu gällde det att ta tag i situationen. Så jag bestämde mig för att börja med raska promenader ett par gånger om dagen (tar med mig Ninja min hund som gillar att gå fort). Jag började med en gång - egentligen älskar jag att promenera, både fort och sakta.

ZUMBA

Men promenera räcker ju inte om man ska gå ner i vikt också. ZUMBA, det är grejen. En dans träning som heter duga. Var på mitt första besök i Zumbaklassen i söndags. Jätteroligt och jobbigt. Där kan nog ett och annat hekto rinna av.

Men, vet ni vad jag upptäckte för första gången. Att koordinationsförmågan har verkligen zackat efter, har aldrig haft några problem med det tidigare. Men nu att få ihop armar, ben och rumpa på en gång, det var mer än jag klarade av. Benen funkade bra och att få med armarna gick hyfsat men rumpan... I zumba ska man vicka på rumpan som dom gör när dom dansar i Sydamerika.  Varför har jag inte fått några rumpvickmuskler? Det fanns inga alls, när jag skulle vicka på rumpan så åkte hela kroppen med. Är det åldern? eller är det avsaknad av muskler?

Ikväll ska jag i alla fall prova på rumpvickninge igen, ska bli roligt. Kanske, kanske kan man lära sig med tiden.

Här kommer receptet på den goda Godiskakan, den är jättelätt att göra och innehåller säkert alldeles för mycket kalorier. Varför måste allt som är gott innehålla så mycket kalorier?

2 dl ljus sirap

1 dl socker

1 dl kokos

1 dl russin

1 tsk vaniljsocker

1 burk jordnötskräm

1 l rispuffar

Till garnering

100 g blockchoklad (eller annan god choklad)

0,5 dl grädde

Lägg ner allt utom rispuffarn i en kastrull och värm upp under omrörning tills allt har smält samman. Ta av från värmen och rör ner rispuffarn. Häll upp allt på ett bakpplåtspapper och forma en fyrkant.

Låt kakan svalna något. Värm grädde och choklad till garneringen i en kastrull. Rör om hela tiden så det inte bränner fast. Bred sedan ut chokladen över kakan och ställ den kallt att svalna. Skär sedan kakan i lagom stora rutor. Förvara kakorna svalt i burk med tättslutande lock.

För min del blir det inga mer sådana gobitar nu gäller det att bli av med några kilon och att bygga upp kroppen. Jag har bara 9 dagar kvar innan dagen D.

Vivvi

Ett brev betyder så mycket!

Visst är det roligt att få ett riktigt brev i brevlådan. Jag menar ett som är skrivet av en riktig människa (gärna handskrivet) och inte av någon myndighet. Myndighetsbrev kunde å andra sidan vara färre tycker jag.
I alla fall så fick jag ett handskrivet brev idag. Spännande! Med stor iver slängde jag mig över brevet skrivet av en okänd avsändare.

Brevet kom från Monica. Tack snälla Monica. Monica visade sig vara en av mina kära bloggbesökare. Jag blir så glad inombords när jag får kontakt med er! Det är spännande och intressant att läsa vad ni tycker och tänker, det gäller i lika hög grad ni som skriver kommentarer direkt här på bloggen.
Nu vet jag i alla fall att jag inte är ensam med alla tankar som jag har om och kring cochleaimplantat - bland kännarna kallas det bara för CI. Det är ju kort och bra.
Det är säkert trevligt för alla om jag/ni skriver och berättar/kommenterar era erfarenheter av CI och väntan inför en ev operation. Det är klart att man alltid är ensam med sina tankar men det är samtidigt roligt att få ta del av andras tankar.

Nu räknar jag själv dagarna till min operation. Nu är det bara knappt 14 dagar kvar. Hua...

Från det ena till det andra så måste jag tacka Tina för att du skrev på min blogg så att jag fick en möjlighet att besöka din blogg. Jag blev så glad av att läsa vad du skriver. Du ska vara glad för att du har sån humor för det gör absolut att livet blir lättare. Du har förresten lite av samma som humor som wetussa har, webtussas länk finns här bredvid. (Hon har inga hörselproblem utan skriver bara så härligt om sitt liv). Underbart.

Nu ska jag läsa lite mer på Tinas blog: dovblind.blogspot.com om hur det gick till när hon fick sitt CI.

Ha det..
Vivvi

En del hör för lite och andra hör för mycket!

Det här vår Mitzi på nyårsafton, hon tycker inte om raketerna, så hon har fått låna mina hörlurar som jag har på skjutbanan. Och med det nöjde hon sig - hon slapp höra ljudet från raketerna.

     
                 Lite funderingar kring hörsel i allmänhet och min i synnerhet
Många frågar hur det går att använda hörapparat i vissa miljöer t ex när det är mycket folk:
- Är det inte jobbigt när det är så här stökigt?
Vad ska jag svara då? Jag vet ju inget annat. Jag har aldrig vistas i någon miljö utan hörapparat - då hör jag ju inget alls. Det har alltid varit så. Visst jag hör inte vad folk säger och det är mycket ljud runt omkring men som sagt utan hörapparat hade jag ju inte kunnat vara med alls. Och förresten så har jag idag kommit dithän att även med hörapparat så hör jag väldigt dåligt vad folk säger, för det mesta hör jag inget. Därför har jag också märkt att jag mer och mer undviker att gå ut för att träffa folk. Jag som egentligen är väldigt social, eller rättare sagt jag var väldigt social tidigare. Älskade att vara där det är mycket folk. ringde och prata med alla möjliga. Idag undviker jag att prata i telefon så mycket som möjligt.
Det är faktiskt jättejobbigt att prata i telefon för trots att en person talar högt och tydligt och jag koncentrerar mig till det yttersta så hör jag bara en del av det personen säger. Nej då är det skönare att låta bli telefonen.

                                        Tystnaden något att längta efter
Förut har jag nog varit lite rädd för tystnaden men nu kan jag konstigt nog längta efter tystnaden. För det konstiga är att när jag tar av mig hörapparaterna så blir det oftast inte tyst. Istället kommer mitt "flygplan" det som flyger ovanför mitt huvud hela tiden. Första gången som jag kom underfund med att jag har tinnitus satt jag ute i skogen och "det var ett flygplan som hela tiden passerade över huvudet, fast nja det lät mer som när ett plan har passerat och är på väg bort". Jag satt där i skogen och tittade mig omkring men kunde aldrig upptäcka något plan. Och så var det ju konstigt att det aldrig försvann bort utan hela tiden fanns kvar. Så kom jag till slut på att det var min tinnitus som hade dykt upp.
Ibland kan det växla och då låter det istället som om jag befann mig ett antal meter bort från en stor, jättestor fläkt.

Men tänk så underbart dom gånger då hörapparaterna tas av och det är alldeles tyst.  Då kanske istället The sounds of silence dyker upp. Ni vet de där lite odefinierade "ljuden" som kan finnas. Oh det är så skönt att bara vara i den tystnaden.
Jag har förresten upptäckt att jag funderar en hel del på just tystnaden. Förr gick jag aldrig en meter utanför husdörren utan att ha hörapparaterna på. Rädd för att stöta på någon som skulle fråga något och så hade jag svarat - Goddag yxskaft.
Nej, usch det vågade jag inte. Men tänk idag har jag kommit så långt så att jag ofta går ut med hundarna utan att ha några hörapparater på mig. So what! Om någon frågar mig något får jag väl helt enkelt säga att jag hör inget eller jag är döv. Värre än så kan det väl inte vara?


                                    Besvärligt att höra vad dom säger på TV
Fast lite irriterad blir jag ju när jag sitter framför TV:n - med teleslingan på och allt - och så envisas folk med att vända bort ansiktet i TV-rutan och då hör jag ju absolut inget. Ibland - rätt ofta faktiskt - hör jag inte även om jag ser ansiktet. Och speakerröster som berättar saker till bilder är ju absolut döfött.
Det ju konstigt det där när man förlorar hörseln så kan man höra hur tydligt som helst att någon pratar men det går definitivt inte att höra vad dom säger. Ja, det är som dom hade talat ett helt annat språk som jag inte förstår. En sådan sak kan nog tyckas konstig för en normalhörande.
Men jag minns att jag redan som barn älskade att ligga under vår radiogrammofon - ni vet en sådan där stor fin möbel som stod på ben och som hade både radio och grammofon (för 78-varvs skivor) - där hörde jag bäst. Det fanns nog högtalare under också. Men även då hände det att jag kunde säga till min mamma att
- jag hör att dom pratar men jag förstår inte vad dom säger.


                                       Jag vill höra sladder och skvaller!
Igår kväll var jag på ett möte  för damer - och då är det för det mest tyst i lokalen och om någon viskar, det är ju en rätt vanlig företeelse att viska, till mig så kan jag absolut inte höra vad dom säger. Då kan jag bli uppriktigt förbannad på mig själv för jag vill ju höra "sladder".
Nu funderar jag en hel del på om ett cochleaimplantat kan hjälpa mig att höra i sådana där olika situationer?
Amanda, som jag skrev om häromdagen, verkade höra hur bra som helst även när hennes man pratade jättetyst.
Att jag funderar mycket inför den kommande operationen är kanske inte så konstigt men nu har jag till och med börjat drömma om cochleaimplantat. I en konstig dröm härom natten så var jag på Lidl och där satt en dam och fikade mitt inne i affären - hon hade ett eget litet bor, där hon satt och drack kaffe och åt wienerbröd. Då upptäckte jag att hon hade ett cochleaimplantat vid varje öra. Då petade jag på henne och frågade/konstaterade: - Så du har sådana där implantat! Sen vaknade jag. Vad knäppt. Men jag förstår också att det är mitt och kroppens sätt att förbereda sig inför den stora dagen. Det är bara 16 dagar kvar!!!

Jaha, det var lite tankar och funderingar just nu.
Vivvi

Cochleaimplantat, otroligt!

Igår besökte jag Amanda. Amanda är en tjej, mamma till lille Adam, och som fick ett cochleaimplantat inopererat i april i år. Amanda hade blivit helt döv på vänster öra efter en infektion i örat. Även hörseln på höger öra är starkt nedsatt. Men vilken fantastisk upplevelse. Amanda kan numera sitta och prata precis som vanligt. Man märker inte att hon är hörselskadad. Helt otroligt.

Så här ser Amandas implantat ut och när hon släpper ner håret så syns det överhuvudtaget inte. Amanda berättade om hur hennes implantat fungerar och hur hon har upplevt operationen och tiden efter. Hon är helt överväldigad och fattar inte hur hon levde tidigare. Visst hon har fått vänja sig vid de nya ljuden men efter en jättekort tid så har hon vant sig och nu fungerar det hur bra som helst.
Amanda har på sig sina hörapparater, inklusive CI, dygnet runt och är väldigt nöjd.

Så nu måste jag tillstå att ja känner mycket större tillförsikt inför min stundande operation. Precis som min snäcka är mindre än normalt så hade Amanda problem eftersom hon har så mycket ärr i snäckan så det var problematiskt att få elektroden på plats. Och då är det märket Cochlear som dom brukar använda. Det verkar vara samma  typ som dom kommer att använda för mig.

Amanda har ju det bra som har mörkt, nästan svart hår, för hennes apparat syns därför nästan inte alls. Hur det blir för mig som normalt har råttfärgat hår och för det mesta låter färga en hel del blonda slingor, återstår att se. Färgerna på apparaterna är ju tyvärr rätt begränsade. Här kommer i alla fall en bild på Amandas apparat, det som sitter på utsidan.

Som jag har förstått det så har Amandas operation och resultatet av den blivit över förväntan. Såväl läkare som audionom och ingenjörer är förvånade att hon faktiskt kunde urskilja tal redan efter en vecka, ja faktiskt första dagen när dom gjorde inställningarna. Själv kanske jag inte kan förvänta mig så bra resultat men det verkar i alla fall hoppingivande.
Det som jag har funderat en hel del på är dosan som hör till apparaten och som jag trodde skulle vara krånglig att hantera. Amanda har den aldrig med sig överhuvudtaget och det fungerar utmärkt. Dessutom så använder hon sig av uppladdningsbara batterier. Det betyder att hon har två batterier, ett som hela tiden står på laddning och ett som sitter i apparaten. Laddningen på ett batteri verkar hålla ca 12 timmar. Jag som trodde att man skulle tvingas köpa batterier i parti och minut. Det här var alltså ytterligare en positiv information som jag fick. Bilden visar Amandas batteriladdare och dosan för inställningar.

Tack snälla Amanda för att du tog dig tid och berättade om dina erfarenheter, nu känner jag mig "nästan" lugn inför den stundande operationen. I och för sig så opererades Amanda i Uppsala och jag ska till Karolinska men det ska väl inte vara någon större skillnad, hoppas jag.
Nu när jag har sett Amandas apparat så hoppas jag att det blir den som jag också kommer att få men jag tror att Karolinska i allmänhet använde sig av ett annat märke. Men just den här apparaten verkar vara mest lämpad för "snäckor med problem", så  får jag hoppas att det blir den.

Så måste jag avsluta det här inlägget med att berätta att Amanda är fantastisk på att baka tårtor. Kolla in bilderna här nedan, dom har jag hämtat från Amandas blogg: mandy80.blogg.se

Vem skulle inte bli glad för att kunna duka fram en sådan tårta? Om jag har förstått det rätt så kommer Amanda att starta ett företag med tårttillverkning på beställning. Redan idag gör hon tårtor på beställning, så finns du i Västerås så passa på och beställ tårtor av Amanda.

Det får bli allt för idag
Vivvi

Vilken julklapp!!!

Där står den granen! I år har vi inhandlat en silvergran - det blir nog förmodligen den sista levande granen som jag köper - och vilken skillnad mot dom vanliga svenska granarna. På den här sitter grenarna alldeles jämnt fördelat, så det var en ren fröjd att klä den. Men som sagt vilket miljöslöseri, jag skäms när jag tänker på det.

I alla fall så hade vi en hel del julklappar som låg under granen på julaftonskvällen. Men den förmodligen bästa julklappen fick jag redan den 23:e. Då fick jag nämligen ett brev från Karolinska:

Kallelse till operation vid Sektionen för Cochleaimplantat

Du är välkommen till Sektionen för Cochleaimplantat för inskrivning, undersökning och provtagning.

Inskrivningsdatum: Onsdag 26 januari 2011

Beräkna inskrivningstiden till nästan hela dagen med avbrott för lunch

Operationen är planerad till den 27 januari och kommer att äga rum på Öron- näs- och halskliniken.

Narkostiden är ca 5 timmar, varav operationen tar ca 3 timmar.

Man blir utskriven morgonen dagen efter operationen.

Efter hemgång ska stygnen tas bort efter ca 7-10 dagar och kan göras på vårdcentralen

Oj,oj då jag läst brevet kom nervositeten igång med full kraft. Men samtidigt är jag glad att det äntligen är på gång, för väntan är ju också påfrestande. Jag kommer säkerligen att komma med ytterligare kommentarer kring det här ju närmare den 27 januari jag kommer.

I trädgården är det full fart

Häromdagen när jag precis tagit fram kameran för att fotografera fasanen, som brukar besöka oss

så höll jag på att tappa hakan för ut genom hålet i staketet spatserade helt plötsligt ännu en fasan. Vi har tidigare aldrig sett mer än en fasan och så helt plötsligt är det två stycken. Och dom är granna med sina fina färger. Fasanerna är mycket vaksamma så minsta lilla rörelse i fönstret eller ljud ute på gatan så flyr dom iväg.

Det är stor aktivitet vid fågelbordet på dagarna. Jag matar dom med solrosfrön och hampfrön. Nu kan jag inte så många sorters fåglar men jag lär mig allteftersom. Här är listan på fåglar som jag har sett:
Nötväcka, blåmes, koltrast,stare, talgoxe, gråsiska, grönsiska, gråsparv, gulsparv och grönfink. Ska försöka lära mig att se skillnad på ännu fler sorter om dom kommer förbi. Varje dag sjasar jag bort en hoper med skator och kråkor som också kommer och kalasar vid fågelbordet.

Det får blir allt för idag men jag blir väldigt glad om det är någon med erfarenhet av såväl cochleaimplantat som småfåglar hör av sig.

Ha det så bra
Vivvi

En riktigt, riktigt GOD JUL önskar jag alla!

Äntligen en riktigt vit och kall jul, precis så som jag minns min barndoms jular. Nu är det viktigt att vi alla hjälps åt så att alla de vilda djuren klarar vintern. Själv håller jag som vanligt på med utfordringen till småfåglarna. Fåglarnas mat älskas också av rådjuren. Nu är det framförallt ett litet rådjurskid som kommer varje kväll, vid 6-7-tiden och äter av de goda solrosfröna.
Jag brukar också lägga ut en hel del äpplen, från trädet med vinteräpplen. Plockade ner äpplena så sent som möjligt och har förvarat dom kallt så nu kommer dom väl till pass. Ja, jag vet att det är inte bra att mata rådjuren nu för då kommer dom att äta upp mina blommor till våren, men det få jag ta. Det kan inte vara lätt att vara djur ute när termometern visar på 25 grader minus, som det var i morse.

På hörselfronten intet nytt. Ja, det skulle i så fall vara att hörseln blir stadigt sämre. Igår eftermiddag var jag i slaktboden tillsammans med 6 killar ur jaktlaget. Vi styckade en älg som vi gemensamt skulle dela på. Och det hela tar sin lilla tid, så grabbarna snackade och skojade med varandra under tiden som vi höll på. Men jag kunde inte höra ett enda dugg vad dom sa. Ja, det är klart att jag hörde när dom pratade MEN vad dom sa hade jag inte en chans att höra, inte ens om jag tittade på munnen på den som pratade. Var kanske dålig akutsik där men i alla fall.

Så alltmer få jag klart för mig att jag är döv. DÖV! På något sätt har jag hållit det ifrån mig, men nu är det ofrånkomligt att jag blir varse sanningen. Hoppas att det går fort tills jag blir kallad till operationen.
Förresten så nu i mellandagarna så ska jag nog träffa Amanda, som fick ett CI i våras och som idag till och med kan prata i telefon idag. Ser fram emot att få ta del av hennes erfarenheter.

Tack förresten Birgitta för dina kommentarer, det är jätteroligt att få ta del av dina erfarenheter på hörselfronten. Kanske är det fler som har lust att kommentera och komma med sina erfarenheter. Det skulle i så fall vara jätteroligt. Så kommentera gärna.

Nu ni ska jag ta julledigt. Ja, ledigt och ledigt mat ska ju lagas och julklappar slås in men jag ska i alla fall vara ledig från Mjöleriet och det ska bli skönt.

Tills nästa gång önskar jag er en riktigt mysig GOD JUL

Viveca