Ett brev betyder så mycket!

Visst är det roligt att få ett riktigt brev i brevlådan. Jag menar ett som är skrivet av en riktig människa (gärna handskrivet) och inte av någon myndighet. Myndighetsbrev kunde å andra sidan vara färre tycker jag.
I alla fall så fick jag ett handskrivet brev idag. Spännande! Med stor iver slängde jag mig över brevet skrivet av en okänd avsändare.

Brevet kom från Monica. Tack snälla Monica. Monica visade sig vara en av mina kära bloggbesökare. Jag blir så glad inombords när jag får kontakt med er! Det är spännande och intressant att läsa vad ni tycker och tänker, det gäller i lika hög grad ni som skriver kommentarer direkt här på bloggen.
Nu vet jag i alla fall att jag inte är ensam med alla tankar som jag har om och kring cochleaimplantat - bland kännarna kallas det bara för CI. Det är ju kort och bra.
Det är säkert trevligt för alla om jag/ni skriver och berättar/kommenterar era erfarenheter av CI och väntan inför en ev operation. Det är klart att man alltid är ensam med sina tankar men det är samtidigt roligt att få ta del av andras tankar.

Nu räknar jag själv dagarna till min operation. Nu är det bara knappt 14 dagar kvar. Hua...

Från det ena till det andra så måste jag tacka Tina för att du skrev på min blogg så att jag fick en möjlighet att besöka din blogg. Jag blev så glad av att läsa vad du skriver. Du ska vara glad för att du har sån humor för det gör absolut att livet blir lättare. Du har förresten lite av samma som humor som wetussa har, webtussas länk finns här bredvid. (Hon har inga hörselproblem utan skriver bara så härligt om sitt liv). Underbart.

Nu ska jag läsa lite mer på Tinas blog: dovblind.blogspot.com om hur det gick till när hon fick sitt CI.

Ha det..
Vivvi