Så ser han ut min morfars farmors farmors farfars far. Han ser ju ut att ha pondus men visst kan jag också skymta en glimt av full-i-sjutton i hans ögon. Den här mannen föddes 1614. Så det var ju ett tag sedan.
Det är spännande det här med släktforskning för det är så lätt att tänka ja men herregud det var ju så länge sedan. Men faktiskt så går det rasande fort, se bara här:
Viktor, det är min systers barnbarn om vi ser det hela ur hans ögon så blir min morfar som jag ju har lekt med och umgåtts mycket med - en alldeles högst påtaglig person - så är det ändå Viktors mormors morfar. Det är ju nästan halva vägen till ovanstående person, som förresten heter Gustav Otto Stenbock.
Ja, nu behöver man ju inte gå så långt tillbaka för att det ska bli intressant. Jag tycker till exempel att det är spännande att försöka sätta sig in i varför en ung kvinna någon gång runt 1868 ger sig iväg ensam från Sala till Jönköping. Hon hade ännu inte träffat sin blivande man. Det fanns inga bilar, inte tåg. Hur tog man sig fram? Red man, liftade med hästoch vagn eller hur gjorde man. Det var ju en lång resa som säkert tog en vecka.
Det finns många sätt att släktforska även olika saker man kan forska om som t ex hur levde man, var levde man. Att bara samla på sig en massa namn på anfäder är inte det som jag tycker är roligt. Just nu försöker jag få fram foton, bilder, målade porträtt etc på mina förfäder. Och det är inte det allra lättaste. Nu har jag skickat email till lite olika personer för att försöka få fram biler. Får se hur det går.
Ja, så var det det här med hörseln. Tankarna snurrar mest hela tiden kring detta. När jag var på hörselvårdsavdelningen häromsisten så fick jag låna en liten smidig "konferensanläggning". Den hade jag med mig i onsdags när jag på Rebeckorna. Men det är inte så lätt som kan kan tro att höra med en sådan anläggning. Allt ljud förstoras ju upp så att höra just den eller dom som sitter på andra sidan bordet är bara med stor ansträngning och naturligtvis läppavläsning som det fungerar.
I går när jag var ute med hundarna så passerade jag en granne som var ute med sin snöslunga. vi har själva funderat på att köpa en sådan så jag passade på att fråga hur hans snöslunge fungerade. Han var hur vänlig som helst och svarade på mina frågor. Det var bara det att jag ännu inte har fått klart för mig att jag ju nästan aldrig hör vad folk svarar. Och det gjorde jag inte nu heller. Då gäller det att hålla god min och se förstående ut. Fattar inte varför jag inte hör vad folk säger jag hör ju så himla väl att dom pratar men inte vad dom säger.
Den här helgen har det varit svinkallt ute och i lördags bara vräkte snön ner så jag har mest hållit mig inomhus och bakat. Det blev ett glutenfritt fruktbröd, ett enkelt glutenfritt surdegsbröd och som avslutning gjorde jag cupcakes eller muffins med frosting på.
Så nu känns det som att jag bara ska slappa resten av kvällen.
Vivvi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar