På Karolinska i Huddinge

Nu när jag har själva operationen bakom mig så ska jag här försöka gå igenom hela händelseförlopppet på Karolinska i samband med min CI operation.

Jag skulle infinna mig på Cochleaavdelningen kl 10.30 den 26 januari för att träffa läkaren som skulle utföra operationen. Han heter Anders och inger ett mycket gott förtroende så jag var inte det minsta oroad inför allt som skulle komma att hända. Ja, faktiskt tycker jag själv att det är lite underligt att jag hela tiden har kunnat förhålla mig så lugn. Har faktiskt inte varit det minsta nervös sedan jag fick kallelsen till operation. Utan det har snarare varit ett närvarande i nuet utan tankar på vad som ska hända härnäst - jag har så att säga bara följt med utan egna tankar. Låter det konstigt? I alla fall så har jag inte varit det minsta orolig. Natten till den 26:e sov jag precis som vanligt - inga konstiga tankar.

Och som sagt den 26:e kl 10.30 infann jag mig hos doktor Anders. Han frågade hur jag kände mig? Och jag svarade att jag kände mig helt lugn. Sedan tittade vi på de två olika Cochlea implantatvarianterna som jag hade att välja mellan. Efter lite dividerande fram och tillbaka så hade vi kommit fram till att det var Cochleas som skulle passa mig.

Så fick jag lägga mig på en brits och doktorn tittade i mitt högra öra och markerade det med ett kryss och en liten plåsterlapp.

Här är det markerade örat (fortfarande med en hörapparat på plats). Det var ju viktigt att det blev rätt öra som opererades!!

Därefter var jag ledig (hade hela tiden sällskap av min älskade man, han är guld värd som står ut med mig och har stått ut med mig). Så vi tog oss ner till restaurangen och åt lunch.

Därefter hade jag tid kl 14.00 för inskrivning (och naturligtvis betalning - nu har jag nått högkostnadsgränsen så i fortsättningen blir det billigt). Jag hade fått med mig en bunt papper från Anders och som jag så småningom skulle lämna på avdelning B82 där jag skulle sova på natten före och natten efter operationen (det är Öron-, näsa- och halsavdelningen). Men först skulle jag träffa narkosläkaren och gå igenom lite uppgifter som vikt, längd, mediciner, har jag varit sövd förut etc. Allt knappades in på datorn så att man sedan lätt kunde få fram uppgifterna när de skulle behövas nästa dag.

Ja, sedan gav vi oss iväg till avd B82. Det verkade som om det var lite folk där så det var lugnt och behagligt. Alla var så snälla och hjälpsamma.

En sköterska Susanne informerade om vad som skulle hända härnäst. Att jag skulle få något lugnande på morgonen etc. Jag fick 4 förpackningar med "descinfekteringsmedel" två skulle användas på kvällen för dusch och hårtvätt oich de andra två för dusch och hårtvätt på morgonen.

På kvällen fick jag besök av min son som kom och höll mig sällskap några timmar. Då vi i lugn och ro kunde titta på TV - jag var ensam på rummet och hade egen TV. Lyx! När Sebastian hade åkt så la jag mig att sova och so sött tills jag blev väckt på morgonen av en sköterska som meddelade att det var dags att duscha och göra mig iordning. Det var sagt att operationen skulle starta ca 10,30 (Anders skulle operera lite tonciller först). Så där låg jag sedan duschad, okammad, lugnad med lugnande medel - fast jag var kolugn - och löste korsord. Så kom så småningom en sköterska och sa att nu var det dags.

Genom långa vindlande gångar och med hiss fördes jag så ner till Kirurggatan och fram till operationsavdelningen. När sköterskan som drog sängen tryckte på dörröppnaren så öppnades dörren och därinnanför stod minst 10 (kanske 15 personer) i full operationsmundering färdiga för att ta emot mig. En manlig person presenterade sig som Peter och talade om att nu skulle han sätta in en kanyl i armen - jag hade fortfarande på mig min vänster hörapparat (annars hade jag ju inte hört något) - en annan person kom fram och presenterade sig som Frida, narkosläkare, och sen presenterade ena efter den andra sig samtidigt som dom gjorde iordning mig. Och så var det dags att ta av hörapparaten. Fram kom en liten mask som dom höll för näsa och mun och så visade dom med tecken att nu skulle jag bli yr/snurrig och sedan minns jag inte mer.

Nästa gång jag vaknade så kände jag att jag hade bandage runt huvudet och förstod att operationen var klar och när jag tittade på klockan på väggen så var den nästan 17.30. Hela dagen hade försvunnit utan min vetskap.

Ja så kördes jag tillbaka upp på avdelning B82, se bilden i mitt förra inlägg.

Jag sov någon timme, till ca 19.00 då Sebastian kom och hälsade på mig och samtidigt kom sköterskan och sa att nu skulle dom ta av tryckförbandet. Så snabbt hann Sebastian få fram kameran för att fotografera mig med det stora bandaget. Sedan såg det ut så här:

Sköterskan tog bort det blodiga bandaget och satt dit ett mindre bandage och så tillbaka med "ett gallerliknande"hårnät som skulle hålla det hela påplats.

Nu när jag ser de här bilderna så tillstår jag att operationssåret verkar vara mycket mindre än jag trodde att det skulle vara. Det ligger tydligen precis bakom örat och inte längre upp på huvudet som jag trodde att det skulle göra. Det verkar som dom har rakat av minimalt med hår. Undrar om det har med att göra var min "snäcka" är placerad? I alla fall så kanske det inte blir något stort ärr alls.

Natten efter operationen sov jag utmärkt och hade inte och har inte haft några problem alls. Jag har tagit en Albyl ca var fjärde timme och det gör att jag inte har någon smärta alls. Alldeles innan jag skulle åka hem dagen efter operationen så tog man bort bandaget och satte dit ett plåster. Det ska jag ha kvar till den 6-7 februari då jag ska gå till distriktsköterskan för att ta bort stygnen. Så så här ser det ut nu:

Så idag, söndag kväll, 3 dagar efter operationen så mår jag jättebra. Har inte ont. Inte yr. Lite ont i käken om jag ska gapa stort - krångligt när jag ska äta - men annars inga större problem. Det som gjorde ont i nacken tidigare börjar ge med sig. Förmodligen fick jag ligga konstigt på operationsbordet och det tyckte nacken inte om. Men som sagt det är nästan helt borta nu. Lite svullnad återstår på höger kind men annars mår jag oförskämt bra.

Nu ska jag ta det lugnt några dagar vila, läsa, baka och bara pyssla om mig själv.

Oh avslutningsvis vill jag bara visa den underbara bukett, från mina syskon, som stod på bordet när jag kom hem i fredags. 

En liten fundering som jag har så här det är hur jag ska kunna tvätta håret. Doktor Anders sa att jag fick inte blöta ner sårområdet. Så får jag inte lyfta tungt.Anders föreslog därför att min man därför skulle sköta städning, dammsugning etc den närmaste tiden. Det låter väl bra?! Värre är att jag inte får snyta mig - dvs jag får inte blåsa hårt utåt. O jag som har rinnande näsa, snorar  så fort jag kommer ut. Ja, ja...

Vivvi