Robotöron - visst låter det spännande!

I vår lokala tidning VLT hade man igår en bra artikel om barn som får CI. Infogar artikeln här och hoppas att ni kan läsa den.

Och så måste jag passa på att tacka Gert för den fina kommentaren. Såå roligt om min resa med CI har kunnat inspirera någon. Själv är jag fortfarande så otroligt fascinerad av att den här nya tekniken, har kunnat förbättra min livskvalitet så mycket. Visst är jag fortfarande hörselskadad men å andra sidan hör jag "nästan normalt" i massor av situationer där jag förut nästan inte hörde något - och i varje fall inte utan ansträngande läppavläsning.

Vet att deet är flera som tidigare har följt min blogg och som sedan har fått sina CI, det skulle vara så roligt att höra hur det går för er? Vilka är era erfarenheter?
Här kommer nu artikeln om robotoronen:

Ha det så bra och Gert hör snart av dig igen

Viveca

Hugaligen vad tiden går!

Nyss pratades om att det inte var någon vinter - det var för varmt. Sedan kom kylan och snön. Och nu pratar dom om dom första vårtecknen - visserligen i Skåne men i alla fall.

Vid det här laget så vet ni väl att den här fina elefanten (som jag träffade på i Tanzania för några år sedan) är min symbol för att nu är det hörsel och CI som gäller.

Tror att jag i ett tidigare inlägg berättade om att det hände något med mitt CI, så att volymen blev alldeles för hög och jag kunde inte minska volymen. Så lite halvt akut så där fick jag hastigt en tid, dagen före nyårsafton, för att justera det hela. Väl på plats så upptäckte ingenjören att det var något konstigt med CI:t och som han inte förstod. Han kunde i och för sig justera det hela så att det blev bra för mig men sedan fick jag en kallelse för besök nu i februari. Dom ville att jag skulle träffa en av experterna från Cochlear (dom som har tillverkat mitt CI). Så den 13 februari var jag tillbaka på Karolinska. Här kommer en bild som visar hur dom kollar på datorn vad som hänt med mitt CI.

Själv aär jag som vanligt nyfiken för att se vad som händer på datorn. Jag fick sedan en tänkbar förklaring till det som hänt. Min cochlea (snäckan i öret) är lite mindre än normalt så det kan vara så att några av dom 22 elektroderna som är inopererade i snäckan ligger väldigt nära varandra och att fler elektroder än den som ska fånga upp ljudet, fångar upp ljudet och då blir det för starkt. Så var det med det.

                                     

När jag nu ändå var på plats så gjordes dom vanliga rutinkontrollerna på hur hörseln fungerar. Ja, i och för sig så fick jag börja med rutinkontrollen - innan experten tog vid. Jag kom direkt från bilen så den här gången var volymen inte så hö och inte hann jag justera den heller utan marsch in i audiorummet. Först gjordes det vanliga audiogrammet som visade att mina hörtrösklars medelvärde är 29 - och betänk då att för ett år sedan så var det nere på 90. Otroligt!

Nästa undersökning var att lyssna på: Nu hör ni.... och så ska jag upprepa sista ordet. Resultatet den här gången blev 80% (och då hade jag som sagt inte hunnit ställa in mitt CI som det ska vara vid vanligt tal). Och sedan slutligen var det där där babbeltestet när man ska höra en mening mit i en himla massa ljud. Den här gången hade jag 71% uppfattning av meningarna. På Karolinska är man nöjda, jag tror till och med mycket nöjda med resultatet - verkar som det har blivit bättre för mig än för många andra. Så det är bara till att fortsätta att njuta av allt fint (och även fult) man hör. 

Hörseln och vad allt som hänger ihop med den är bara en liten del av mitt liv. Jag är fortfarande lika intresserad av antikviteter och senaste helgen var det stora Antikmässan på Älvsjömässan i Stockholm så i gott och väl fyra timmar strövade jag omkring och njöt. Det finns så mycket snyggt, fult, gammalt, sådant som inte är lika gammalt, roligt, annorlunda, dyrt, extremt dyrt osv.

Själv köpte jag endast tyg, från Frankrike - någon form av gammalt säcktyg - som jag nu har sytt till gardiner i köket. Själv tycker jag att det blev jättefint. Precis som jag vill ha det med en "gammaldags feeling".

Fattar inte varför jag är så förtjust i den gustavianska stilen, framförallt den som fanns bland lite mer välbärgade bönder på landet. Ska försöka fotografer mitt kök-allrum så att ni får se hur det ser ut med sina gustavianska möbler. Så ska jag avsluta med  dagens visdomsord:

I don't know the key to success, but the key to failure is trying to please everybody. sa Bill Cosby

Ja, nu kan vi ju inte klaga på att vi inte har någon vinter

När vintern är sträng måste vi hjälpa våra små vänner i naturen att klara sig. Mitt fågelbord dignar oftast av småfåglar som äter skalade solrosfrön av hjärtans lust. Ibland måste jag knacka på rutan när skatorna tar alltför stor plats. På kvällen går jag ut en extra sväng och fyller på med solrosfrön för när mörkret har kommit och småfåglarna huttrar någonstans kommer rådjuren fram för att få i sig av de näringsrika fröna.

Ibland kommer även herr och fru fasan på besök, men dom är såå skygga så bara dom skymtar något i fönstret så flyr dom all världens väg.

Som jag har skrivit många gånger förut så går en hel del av min tid åt till att baka. Det är nästan undantagslöst glutenfria bakverk som jag gör - inte för att jag själv eller någon i min familj behöver det utan för att ta fram nya recept till MixWells olika mixer. I fredags hade jag stor bakdag för då skulle vi till Örebro på lördagen och vara med på en minimässa. Då måste man ha en hel del smakprover med sig. Och då, mitt upp i allt bakande så la min digitala våg av. Typiskt! Vad gör man då? Jo, min blick föll på den här:

Mammas gamla våg. Och visst, gamla grejer hade god kvalitet så den fungerade utmärkt även nu. Så var det problemet löst.

Annars har det inte hänt så mycket, sedan sist. Jovisst, ja jag var i en provhytt för någon vecka sedan och det var en sådan otroligt tjockis som tittade på mig från spegeln. Så fortare än kvickt åkte jag till Friskis och Svettis och köpte ett terminskort. Första gången fick jag lägga av efter halva tiden men sedan har det gått mycket bättre gumfläsket dallrar och jag svettas sjöar. Det tillsammans med att jag just nu går in för Low carb diet ska väl kunna få lite av dallret att försvinna. Fast det är jobbigt att åka iväg till träningen men det är himla skönt när man väl har tränat, så jag hoppas att jag orkar fortsätta med träning 2-3-4 gånger i veckan.

I helgen har det varit antik och syfestival i Västerås. Jag strosade runt där och blev förstås väldigt köpsugen men hade klokt nog inte tagit med mig så mycket pengar. Men i alla fall så jag den mest onödiga pryl jag har sett på länge. En grej som man ska använda för att vika ihop tröjor med så att dom ligger fint i skåpet. Vem är det som är så dålig att dom inte kan vika ihop en tröja???

Hem kom jag i alla fall med en gammal läderportfölj som min man hade önskat sig. Priset var 200 kr men jag lyckades få den för 150 kr och därmed var jag nöjd.

Det var nog det hela för idag

Vivvi

No news are good news!

Det är ju inte riktigt klokt, det har gått mycket mer än en månad sedan jag senast gjorde en uppdatering här på bloggen. Och självfallet är det också mycket som har hänt sedan dess.

Problem med mitt CI

Egentligen har det fungerat alldeles otroligt bra att leva med ett CI. Ja, det blir ju faktiskt så att man glömmer bort att man inte aldrig har hört så här bra. MEN så hände det sig att "allt ljud" blev för högt och jag kunde inte dra ner volymen mer på CI:t - det stod redan nere på 0 volym, cokså när jag hade det på noisy som normalt dämpar om man är i en stökig miljö. Så  alldeles innan jul ringde jag till Karolinska och frågade om jag kunde få komma tidigare än planerat för att programmera om inställningarna. Och serviceminded som dom är så lyckades dom få fram en tid dagen före nyårsafton.

Väl på plats så kunde teknikern se att det var något konstigt med mina data när han såg dom på sin skärm. Han kallade in ytterligare en tekniker som också tyckte att det såg konstigt ut. Alltnog så gjorde dom en omprogrammering och jag kunde åka hem med bra fungerande CI och bra inställningar. Så är situationen alltså just nu.

Häromdagen ringde så teknikern från Karolinska igen och undrade om jag kunde komma till dom i början på februari för då skulle en expert från tillverkaren av mitt CI komma på besök. Och tydligen tycker man fortfarande att det som hänt var mystiskt och något som ska undersökas mera. Så i februari ska jag tillbaka till Karolinska för att få reda på varför mitt CI uppför sig som det gör. Men just nu så hör jag jättebra!!!

Visst är det konstigt så fort man glömmer. Häromdagen så pratade min man och jag om hörapparater - han har fått "åldersrelaterad" hörselnedsättning och är "nybörjade" med hörapparat. Så säger han att han har problem för att han kan inte höra när folk viskar. Oh, herre Gud, det hade jag ju helt glömt att så var det med hörapparat kunde jag aldrig höra när folk viskar - så har jag levt nästan hela mitt liv. Men nu med mitt CI så kan jag mycket väl höra när folk viskar, vilket under.

Sälen för kroppen och själen (se bilden ovan)

Efter nyår så tillbringade vi en vecka i Sälen, kolla bilden så ser ni hur underbart det var. Alldeles perfekt:

-7,8,9 grader, riktigt snölandskap, perfekta spår och solsken. Mer kan man ju inte begära. Oh så skönt det var att bara koppla av sova länge, läsa ta en tur på skidorna, duscha, se på TV och bara njuta. Det skulle var mer sådant tycker jag.

Sådärja, nu har jag kommit igång med bloggandet igen, nu ska det inte dröja så långt till nästa inlägg och till dess

Ha det så bra!

Vivvi

Bättre livskvalitet med CI?

Förra veckan var jag på en träff för vuxna i Västmanland som fått ett CI. Det var intressant att träffa andra som har gått igenom/går igenom samma som jag har gjort. Jag blev verkligen förvånad att det var så många där vi var 18 personer. Och då hade säkert inte alla kommit som fått kallelse.
Vi fick lite faktauppgifter som gäller vårt län. Den första CI-operationen på en patient frän länet gjordes redan 1984.
Fram till idag är det 56 vuxna och 9 barn som har fått implantat.

På träffen fick var och en presentera sig själv och säga några ord om sin hörsel, hur det var att få ett CI och hur det sedan har blivit. Det var två som hade dubbla implantat.
Rent allmänt kan man säga att alla verkade vara väldigt nöjda med resultatet som också var mycket varierande. En äldre herre hade fått sitt implantat för några år sedan och han kunde idag höra ljud omkring sig men kunde inte uppfatta när folk talade.(Han var tvungen att läsa vad tolken skrev).
En kvinna som satt intill mig hade genomgått operationen ca 1 månad efter mig och hon hade idag endast 28% taluppfattning (där jag har 94%), så olika kan det vara.
En av dom som hade två CI sa att det svåraste hade varit att få de två apparaterna att vara synkroniserade.
Men han verkade höra mycket bra idag. Själv funderar ju naturligtvis att om jag kan höra så bra som jag gör idag med endast ett CI hur bra skulle jag då kunna höra med två?
Men för att få ett andra CI så krävs det speciella omständigheter - vad det nu kan vara.

Fick också reda på att man som hörselskadad kan ha rätt att få handikappersättning. Det måste jag ta reda på lite mer om för det vore ju inte dumt med ett penningtillskott.

Min slutsummering från mötet var nog att alla som fått implantat tydligen hade fått en bättre llivskvalitet då de/vi idag kan höra vad folk säger och inte är beroende av att läsa på läpparna.

Tekniken är fantastisk!

Alllt för idag
Vivvi

Ni som har följt min blogg vet att den här fina elefanten med sina stora öron har kommit att symbolisera min hörsel och allt som hänger ihop med den. Och det är faktiskt en hel del. Just nu är det mesta väldigt positivt men det har varit tider när det inte har varit så positivt.

Det är fantastiskt så fort i människor ändå anpassar oss till nya situationer. Jag tänker bara på hur jag successivt vande mig vid att höra allt sämre utan att för den skulle ägna några speciella tankar åt det. Ja, i alla fall för det mesta. Visst hände det att jag kunde konstatera att det var ju konstigt att jag inte hörde det ör det har jag ju hört förut.

Hösten 2010

Det vår då som allt plötsligt tog en helt ny vändning. I maj hade jag varit på hörcentralen för att få hjälp med mina hörapparater för jag tyckte att jag hörde så himla mycket sämre. Tänkte att det är väl en vaxpropp eller något vajsing med hörapparaterna.

Helt plötsligt  fann jag mig sittandes med överläkaren - hade inte ens bokat tid utan åkte bara till hörcentralen i hopp om att få akut hjälp. Nåväl överläkaren frågade om jag aldrig funderat på ett cochlea implantat? Jag sa som det var att jag trodde att det endast var för döva personer. Då fick jag klart för mig att hon betraktade mig som döv - så dåligt hörde jag. Visst jag hörde dåligt men jag tyckte inte att jag var döv.

I alla fall så sa jag att det lät intressant. Så hon satte igång med en utredning om och kring min hörsel. Det blev nya tester, nya audiogram, röntgen av huvudet (ja, det mesta är tomt men jag hade i alla fall en liten snäcka - det visade sig att den var ovanligt liten), samtal med kurator etc. Och sedan för nästan ett år sedan fick jag en kallelese till Cochlea avdelningen på Karolinska i Huddinge för att genomgå en cochlea implantat operation. Det skulle ske den 27 januari 2011.

Operation och konvalesence

Operationen gick helt otroligt bra, satt faktiskt och tittade på Antikrundan på operationsdagens kväll utan att ha ont eller må dåligt över huvudtaget. Dagen efter vid lunch var det hemfärd. Inte heller hemma mådde jag dåligt utan kunde till och med arbeta lite till och från  - visst jag tog det ju lite extra lugnt (passade på att lata mig, läsa och bara ha det skönt). Knappt 3 vckor senare var det dags att börja arbetet med att höra med ett CI. Och det må ja ju säga. Vilket under! Nu hör jag ju allt(!). Brukar skoja att jag numera hör vad min man tänker säga imorgon.

Nä, men skämt åsido, vilken fantastisk upplevelse det har varit. Vet inte om jag någonsin har hört så bra? Tänk bara att kunna höra vad en person säger utan att behöva titta på munnen. Nu kan jag även höra när någon säger något i rummet intill - precis som alla "normalhörande".

Som jag tidigare har skrivit flera gånger så har jag njutit obeskrivligt av att kunna höra alla små fåglar och det njuter jag fortfarande av - även om det inte är så många så här års.

Pratar annorlunda

Nu säger både vänner och mina barn att jag pratar annorlunda. Absolut inget jag själv märker. Min dotter säger att jag pratade mycket högre förut, det gjorde också att jag pratade mer nasalt!!!!

Finns det inget som är dåligt? Ja, det skulle nog i så fall vara det att jag inte kan sovra bort besvärliga ljud. Som t ex när jag är ute och går, strax intill en väg, då kan det bli nästan olidligt när bilarna kör förbi i hög fart. Vilket oväsen.

Men positivt är att deet aldrig blir någon rundgång med CI, annars är man som hörapparatsbärare van vid att det tjuter i örat om man kramar någon. Att ha på sig mössa kan innebära att det tjuter. Om man lutar huvudet på ett visst sätt så tjuter det osv Allt det slipper man med CI.

Att prata i telefon är numera inget större problem - fast jag har fortfarande en viss aversion mot att prata i telefon, men det beror inte på att jag inte hör utan det är nog mest att jag har vant mig av med att tala i telefon.

Sedan kan jag tycka att det är lite jobbigt med all musik som finns i alla affärer idag. Varför måste det vara så hög musik? Handlar vi mer då?

Mina problem med CI och kommunikationsradio under jakten har jag redan skrivit om. Det problemet har ännu inte lösts sig. Måste ta tag i det snart.

Träff med andra CI bärare

På onsdag ska jag till hörselvårdsavdelningen för att träffa andra som har fått CI. Det ska bli intressant att utbyta erfarenheter. Kanske kan man få lite tips också. Jag kommer säkert att skriva något om det här efter träffen.

Jag avslutar dagens inlägg med en bild på mina små favoritdjur.

Ha det så bra!

Vivvi

Äntligen har jag ett mössbord!

Om ni undrar vad ett mössbord är för något? Det är ett bord som det på bilden ovan. Sådana bord hade man på 1700- och 1800-talet i framförallt Jämtland, Hälsingland och kanske även i Dalarna. Men just Hälsingland är känt för sina fina mössbord. Det var ett bord som stod innanför dörren och där man kunde lägga mössan Väldigt praktiskt. De lite finare mössborden hade vackra blommålningar. Hittar men ett sådan med originalmålningen kvar - då kostar dom. Bordet ovan har originalfärgen men inga blommor. Men jag tycker att det är vackert som det är.

För att få hem bordet som kommer från Järvsö åkte vi, 60 mil i går. Men det var det värt. Men eftersom jag aldrig blir nöjd så har jag nya planer på gång. Ska måla någon form av 1700-tals bård uppe vid taket i hallen och vårt allrum. Spännande.

I helgen så var det också älgjakt. Som vanligt är det underbart att sitta ute i skogen och kontemplera. Njuta av utsikt växter och djur - men tyvärr så ser man inte så mycket djur och definitivt inte några älgar. Men det är kanske inte så konstigt nu när vi nyligen har haft ett par vargar som har  strövat runt markerna.

Det här var utsikten i lördags.

Eftersom det var Allahelgonahelgen gångna helgen så gick vi till kyrkogården och minneslunden där vi tände ett ljus för våra nära och kära som gått bort. Jag tycker att det är vackert ed alla ljusen på kyrkogårdarna. Stämningen är också speciell när man går där i mörket mellan gravarna.

Vi gick också in i St Davids gravkapell på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås. Det är ett litet kapell där kistan står i mitten på golvet och de sörjande sitter runt om istället som för i en traditionell kyrka. Vädigt fint och det ger dessutom en mycket sörre närhet. Bilden nedan visar St Davids kapell på Allahelgondagskvällen.

Hade tänkt att jag skulle skriva en liten resumé kring hur det har varit att leva med ett cochlea implantat, men jag återkommer till det en annan dag. Istället  avslutar jag dagens inlägg med en bild som kanske kan inspirera er som tycker om att sticka. En sådan här julklapp tror jag att de flesta herrar skulle uppskatta.

Med det så önskar jag er en skön dag.

Vivvi