Att blanda bark i brödet!

Just nu håller jag på att provbaka på gammalt vis med bark i brödet. Det har visat sig att bark inte alls är så dålig mat. Ja, det är inte gott att äta rakt upp och ner men att blanda in det i bröd är inte så tokigt. Barken innehåller en hel del nyttigheter t ex 10 gånger så mycket antioxidanter som grönt té. Dessutom innehåller det en mängd olika mineraler som zink, magnesium, kalium och järn.

På min andra blogg: glutenfri bakblogg finns recept på barkbröd. Men jag kan berätta att när jag bakade det första brödet så jäste det så in i bomben. Vet inte om det är barken som ger jäsningen en extra skjuts. Så här såg det ut i köket när jäsningen var som värst.

När det ser ut så här är det roligt att städa!

När jag ändå håller på med gamla tips och knep så kan jag berätta att min mamma alltid föreslog att man skulle äta en msk med fänkål om man hade mycket luft(gaser) i magen. Och faktiskt så har jag provat det nu och det fungerar alldeles utmärkt. Så därför kan jag varmt rekommendera 1 msk fänkål när magen känns uppblåst.

Om det är någon annan av er läsare som har några gamla knep att dela med av så tar jag tacksamt emot. Jag tror jättemycket på råd från "kloka gummor" och annan gammal klokskap. Det vore kanske en idé att försöka samla på. Så skriv gärna ner dina knep och skicka dom till mig.

Så skickar Mitzi en hälsning till dig!

Viveca

Den härliga våren är här!

Våren är en underbar tid! Visst är det härligt att se hur naturen vaknar till liv efter vinterdvalan. Själv njuter jag obeskrivligt av att gå runt i trädgården och titta på allt som spirar. Visst det är en hel del trädgårdsjobb som ska göras men det är så rogivande att rensa rabatterna och att ge ny jord och näring till alla rabatter.

Här kommer lite nytagna bilder från de små blommor som redan har tittat upp i min trädgård.

Ormögans små blommor lyser i rabatterna - jag har massor i min trädgård.

Till och med hyacinterna, som tidigare stått i en julgrupp och utplanterats i trädgården, har titta upp. Det är så härligt.

Hörapparat med problem

Mitt gissel med hörsel och hörapparaterna fortsätter. Mina nya proppar är väldigt mycket bättre än dom gamla. Men fortfarande är det rundgång, fast den här gången hör jag det oftast inte själv för det är en väldigt hög ton och som omgivningen istället hör. Jag kan höra den om det är alldeles tyst runt omkring.

Nu har jag fått en ny tid till anhörigträff, den 19 maj. Hoppas att min familj kan komma med då. Förra gången när såväl min man som mina barn hade sagt att dom kunde gå med så blev det inställt. Typiskt!

Förresten så ska jag passa på att berätta att det finns ett kanonbra forum för oss som har hörselproblem:

http://www.horselskadade.ifokus.se/ som jag varmt kan rekommendera. Där kan man ventilera sina synpunkter och problem.

Det var allt för idag!

Vivvi

En helg i naturen!

Den här helgen har vi varit en hel del utomhus. I lördags var det dags för årets första spårträning. Mina 2 taxar behöver tränas i eftersök. Mitzi som är äldst, ser mest ut som ett gosedjur, är viltspårschampion. Så hon är verkligen jätteduktig på att göra eftersök. Min andra hund Ninja, hon är alldeles för jaktintresserad för att kunna koncentrera sig på att följa ett blodspår. Den här gången hade vi också min dotter Paola med för hon ville prova sin hud i spåret. Paolas hund är en Cane Corso, en ganska ovanlig ras här i Sverige.

Vi började med att lägga spåren, ett kort kanske 200 meter för Carma (Cane corson) , ett lite längre till Ninja och sedan ett normalt spår till Mitzi. När spåren var lagda var det dags för fika. Det är alltid lika mysigt att fika ute i naturen allting smakar så gott.

När Carmas spår hade legat ca 1 timme skulle hon få försöka att följa blodspåret. Det är inte så lätt första gången för hunden måste ju förstå vad det är man förväntar sig av henne. Så det gick väl så där men mer kan man inte förvänta sig första gången. Och hon hittade i alla fall rådjursklöven som låg vid spårslutet. Bra!

Ninja, min lilla illbatting, var som vanligt svår att få koncentrerad på spåret - det luktar ju så mycket gott i skogen. Men även hon hittade så småningom klöven.

Sedan var det då dags för det riktiga proffset, Mitzi. När man har satt på henne spårlinan då är det bara spår som gäller. Det går över stock och sten. Mitzi som normalt avskyr vatten och vattenpölar bekymrar sig, under spårningen, inte det minsta om det är vatten, bäckar eller liknande som ska forseras. Lugnt och metodiskt söker hon sig fram. Vinklar och bloduppehåll är inga problem. Ja, det är verkligen roligt att se när hon arbetar.

Här är det bloduppehåll och Mitzi söker runt tills hon hittar spåret igen.

Vatten? Vadå, det är ju spåret som gäller.

När man har hittat klöven är det mycket beröm som gäller.

Det är en stolt liten hund som leker en stund med sin trofé.

Vivvi

En resa i Fäders spår....

Under senare tid har jag ägnat mycket tid åt att planera en "hemlig resa" för mina syskon. Vi syskon (en syster och en bror) brukar träffas en helg om året här hos mig för att bara umgås. Då brukar jag passa på att ordna ett trevligt program. I år var programmet En resa i Fäders spår.

Sedan vi var små har vi syskon på något sätt fått lära oss att vi har vårt ursprung från trakterna kring Göteborg och södra delen av Västergötland. I och för sig så har vi också hört en hel del talas om prosten i Alfta. Prosten i Alfta, Anders Fraenell, var verksam i Alfta mellan 1821 och 1844. Och nu har jag ägnat en hel del tid att försöka få fram lite ytterligare fakta om honom. Anders Fraenell var min morfars, morfars far.

Det var Anders Fraenells sons grav som jag hittade på Sala kyrkogård, se föregående inlägg.

Nåväl nu hade jag planerat för att vi skulle åka förbi Sala och titta på graven där, sedan vidare till Alfta (det är en resa på ca 3 timmar med bil) för att besöka kyrkan där prosten arbetade i så många år. Väl i Alfta träffade vi samman med två par också ättlingar till prosten, men via ett syskon till Carl Otto. De har paren hade vi aldrig träffat förut så det var väldigt trevligt att göra lite nya bekantskaper. Tillsammans besökte vi kyrkan, som öppnats speciellt för oss, och kunde läsa prästlängden i vapenhuset där Anders Fraenell finns upptagen. Inne i sakristian fanns även ett foto föreställandes Anders Fraenell.

Kyrkan i Alfta är väldigt ljus och fin. Bilden visar predikstolen som kom på plats under prosten Fraenells tid, typisk gustaviansk stil, jättefin!

Efter besöket i Alfta åkte vi till Hökars på Ystegård för att äta lunch. Ystgård är en gammal hälsingegård och jag hade nog hoppats på att miljön skulle vara mycket mer genuint i restaurangen. Men, men.. maten var god och det var huvudsaken.

Från Hökars gick färden till Forsa hembygdsgård. Hembygdsgården är uppbyggd kring en Fränö 1 som var en fyrkantsgård där prosten Anders Fraenell föddes. Gården finns kvar nästan helt intakt. Och det var bara så häftigt att gå omkring i den miljön och känna att det var här den lilla Anders sprang omkring och lekte. Även här hade man ställt upp för oss och öppnade alla byggnader så att vi kunde se oss omkring.

Har du vägarna förbi så är det väl värt ett besök på hembygdsgården, den ligger jättevackert ute på en udde. På midsommar och vid en mängd andra tillfällen är det fest och musik på gården.

http://www.forsahembygdsforening.se/ på den här hemsidan kan du läsa om Fränö.

Hemresan gick fort fastän den tog 5 timmar för vi syskon skrattade så mycket så tårarna rann och vi fick kramp i magen. Och väl hemma stod min son Sebastian med middagen färdig: sill och nubbe, älgfärsjärpar med pärgröt (typisk hälsinglandsk mat) och avslutningsvis Hälsingeostkaka.

Det var en resa i Fäders spår och nu känner vi alla att vi faktiskt har starka band med Hälsingland.

Ha det bra!

Vivvi

Tänk att hitta en grav efter 130 år!

Som jag tidigare skrivit så håller jag på med lite släktforskning - bara lite. Det roliga för mig är inte att stapla en massa namn på förfäder på en lista. Nej, jag vill veta lite mer om personerna bakom namnen.

Själva har jag alltid fått lära mig att jag har mina rötter i södra Sverige, runt Göteborg och en bit in i Västergötland. Så när jag gick på släktforskningskurs och alla skulle besöka biblioteket i Västerås för att titta i de gamla kyrkböckerna blev jag först lite ställd. Men så kom jag på att min morfars morfar faktiskt var postmästare i Sala inte så långt från Västerås. Så det blev det som jag sökte på i kyrkböckerna.

Och visst hittade jag information, det var riktigt spännande. Carl Otto som han hette var postmästare i 20 år i Sala o ch sedan dog han och blev begravd i Sala. Jag kunde utläsa att han begraves på plats 0,9 på kartan!

Vad det nu betydde. Jag ringde, skrev och kontaktade olika instanser inom kyrkan för att finna ut vad plats 0,9 kunde betyda. Men tyvärr var det ingen som kunde ge något svar på det.

Och så en dag för ca 3 veckor sedan tog jag med mig min son och så åkte vi till Sala för att ta reda på var postkontoret hade legat mellan 1863 och 1884, då när Carl Otto var verksam.

När vi hade fått hjälp med det på kommunkontoret så sa jag att nu går vi till kyrkan, Kristina kyrka som ligger mitt inne i stan. Vi gick uppför kyrkgången då jag fick en impuls att vi kan väl gå runt lite  här på den gamla kyrkogården. Så det gjorde vi och döm om min oerhörda förvåning då jag helt plötsligt hittar Carl Ottos grav.

Tänk att den fanns kvar efter alla dessa år. Jag tror inte att någon har skött graven på mer än 125 år. Det är verkligen fantastiskt. Så några dagar senare åkte jag tillbaka för att göra ordning stenen. Så med lite algbortagningsmedel och en stålborste så blev den så här fin.

Det var så tursamt att jag hittade stenen precis nu för jag har varit i färd med att planera en hemlig resa tillsammans med mina syskon. Och den hemliga resan var just En resa i Fäders spår. Jag återkommer och berättar hur deet gick med resan.

Vivvi

DETOX - en riktig bluff!

Rena kroppen inifrån. Så står det numera i många broschyrer, i annonser och tidningsartiklar. Men som jag har förstått det så är mycket av det bluff. Det går inte att rena kroppen inifrån - det sköter levern om.

Precis som väldigt många andra kvinnor har jag läst och uppmärksammat det omskrivna fenomenet att detoxa sig. Om man detoxar sig så går man ner i vikt och mår så bra. Metoderna är många men dom allra flesta går ut på att man ska köpa något dyrt preparat som man ska äta samtidigt som man ska ändra sin diet.

Häromkvällen så var det ett mycket intressant program i Kunskapskanalen, där en professor undersökte dom vetenskapliga påståenden som användes i samband med försäljning av olika varor. Och just den här kvällen handlade det om detox. Professorn, som var kvinnlig, tog kontakt med ett flertal forskare för att få reda på hur man kan mäta om man blir renad invärtes. Det gemensamma svaret från alla experter var att det går inte att mäta, det skulle i så fall vara levervärdena som man ska mäta - levern är kroppens reningsverk.
Men samtidigt fick man reda på att hos en frisk person är alltid levervärdena låga. Och att gå in i levern för att ta prover inget som man kan göra utan vidare.
Nåväl professorn gav sig inte så lätt. Hon inhandlade ett antal detoxpreparat. Sedan hade hon en grupp studenter som fick delta i hennes studie. Hälften av studenterna fick detoxpiller och hälften fick placebo. Alla fick samma förhållningsorder när det gällde kosten. Det var t ex förbjudet att dricka  kaffe, inta alkohol, att äta godis och annat "onyttigt". Efter studien så fick alla studenterna fylla i formulär om hur dom kände sig, hur dom mådde, hur pigga dom var etc. Resultatet var att allihopa mådde bättre, kände sig piggare etc.
Alltså ingen skillnad på dom studeneter som hade ätit detoxpreparat.
Så professorns slutledning blev: att det är den ändrade kosthållningen som gör att man mår bättre, känner sig piggare, går ner i vikt etc av en detoxkur. Så hon tyckte inte att man behövde köpa dyra preparat utan istället ta en vecka då man bara äteroch dricker nyttigt så komer man också att må mycket bättre - och så är det mycket biligare att slippa köpa dyra piller.
Och att äta nyttigt det har vi ju vetet hela tiden att det är hälsosamt, eller hur?

Tänk vad lätt det är att spara pengar!

Vivvi

Gunnar Nylund - en keramiker med blick för det sköna!

Auktioner är bland det bästa jag vet - både i verkligheten och på nätet. Jag tror att man kan bli beroende av auktioner precis som man kan bli spelberoende. När jag kollar Tradera så kan jag tycka att det skulle vara roligt att ha massor av det som säljs. Så det gäller att lägga in spärrarna.
Det jag framförallt brukar kolla är gamla allmogemöbler. Det är något vissst med det enkla, gamla med underbar patina efter många människors handskande med möblerna. Allra helst skulle jag vilja hitta ett riktigt fint mössbord från Hälsingland.

Förmodligen har blivit ordentligt påverkad från mitt barndomshem för jag tycker också väldigt mycket om Gunnar Nylunds keramik. Gunnar Nylund var verksam både i Danmark och Sverige. I Sverige var det framförallt på Rörstrand som han arbetade i många år. Mina föräldrar kände Gunnar Nylund personligen och därför hade vi också lite olika saker som han hade gjort, t ex det här fatet.

Fatet stod nästan alltid framme hemma hos mamma och nu står det för det mesta på ett soffbord hemma hos mig. Jag tycker att det har så fin färg och så fantastiskt fina linjer. Häromdagen såg jag en långsmal vas i precis samma färg som också var gjord av Gunnar Nylund. Den ska jag hålla utkik efter för en sådan skulle jag gärna vilja ha.

Nylunds skaparförmåga var väldigt mångsidig. På bilden nedanför finns en lampfot som min mamma hade och som jag också fått ärva. Nu har jag kompletterat den med ett "mindre syskon" dom är så fina ihop. Färgen är jätteläcker och har fått ange tonen på accentfärgen i vårt sovrum.

Men jag måste nog ändå framhålla att Nylunds förmåga att skapa djur i keramik är otrolig. Det finns en mängd olika djur som han har format och kännetecknande för många av dom är att dom har så rena fina linjer. Titta bara på den här lilla svalan!

Vilken tur att det finns konstnärer!

Vivvi