Hattar ska hädanefter bli min melodi

Nu har den där säsongen kommit, ni vet då det ena minuten är sol och nästa regn. Regn är något som mina höron inte tycker om. Och speciellt rädd är jag om min nya cipp, den tål ju inte regn.

Så vad gör man då om man inte är van att bära hatt? Keps och mössa har jag ju använt. Kepsen täcker inte öronen och en mössa nerdragen över öronen mitt i sommaren kan ju se lite knepigt ut. Så nu blir det hatt som gäller.
En genomgång av hattförrådet hemma var ju inte särskilt upplyftande. Den stora hatten till vänster i bild, brukar jag ha när jag jagar - kan kanske användas på hundpromenaderna. Hatten i mitten, den kakifärgade, har jag använt på exkursioner - som t ex när jag vandrade till Macchu Picchu. Men det blir ju inget snyggt på stan. Ska man gå och dra på ett paraply då ifall det blir regn?

Nej, det där med hatt känns mycket utmanande. Eller vad sägs om en sådan här hatt?

Men hatt kan ju vara så mycket mer. Eller vad tycker ni om den här omtalade hatten, värd över 800 000 kr.

Fast den här kommer ju inte att funka för den skyler inte öronen. Nej jag får leta vidare, tills jag hittar något bättre får väl min gamla kakihatt duga.

Om lite drygt en vecka ska jag ut och åka husbil, resan ska gå till Danmark, Tyskland och Holland. Kombinerar nytta med nöje. Så det blir besök hos MixWells kunder i Danmark, Tyskland och Holland och däremellan ska jag försöka njuta lite semester. Då uppstår problemet: Hur ska jag klara det där med cippens batterier?

Jag har idag två uppladdningsbara batterier. Varje batteri räcker ca 12 timmar, det innebär att någon gång vid 7-8-tiden på kvällen piper det till och talar om att nu tar batteriet snart slut. Då brukar jag gå och byta till det andra batteriet som står färdigladdat.Hur gör man då på en resa utan elkontakt?

Nu har jag försökt lösa det genom att jag har kontaktat Cochlear Nordic AB och där har jag beställt två nya uppladdningsbara batterier. Pris: ca 1875 kr/st. Som hittat!

Innan jag kom så långt att jag beställde batterierna, tog jag kontakt med ingenjören på Karolinska och frågade honom till råds. Han kom då in på om jag kunde använda mig av engångsbatterier, kanske? Han gick in och kollade på min cipps inställning. Och återkom och sa att i värsta fall så räcker engångsbatterierna 5 minuter - då brast jag ut i gapskratt. 5 minuter!!!!!

Med lite tur skulle dom kunna räcka i många timmar. Men det kändes för osäkert. Har några engångsbatterier hemma så jag ska prova och se. Kan ju vara bra att ha i reserv. I alla fall så har jag beställt nya uppladdningsbara batterier och dom ska skickas till mig från England. Hoppas att dom hinner fram innan jag ska åka i slutet på nästa vecka. Men även 4 batterier kommer att innebära vissa problem - det gäller att hitta möjligheter att få sätta laddaren i en kontakt då och då. Det brukar ta ett antal timmar för batterierna att laddas. Ja, ja det ska väl lösa sig på något sätt.

Nu ska jag alldeles strax ge mig ut i trädgården och fläta pil.

Vivvi

Hörselutveckling

Ni som har följt bloggen ett tag vet att den här fina elefanten med sina väldiga öron har kommit att symbolisera mig och min hörsel/eller icke hörsel.
Tänk vad fort man vänjer sig. Nu känns det helt normalt att jag ska höra en massa som jag aldrig har hört förut. Fortfarande tycker jag att fågelsången är det som jag njuter av allra mest. Men det är samtidigt fantastiskt att kunna stå "avslappnat" och prata med folk och ändå höra vad dom säger.
En del frågar om det inte är jobbigt nu när jag hör så mycket ljud? Tänk att då tycker jag det var mycket jobbigare förut då jag var tvungen att vara koncentrerad till tusen för att kunna höra vad folk sa. Då var jag dödstrött på kvällen efter en dag i arbetet och sedan kanske någon aktivitet efter det.
Nu är jag trött på kvällen men av helt andra saker, som t ex en dags grävande i trädgården.

I alla fall så hade jag en ny hörupplevelse för någon vecka sedan. Då var jag hos tandläkaren och hörde vad tandäkaren sa till sköterskan (dom hade naturligtvis munskydd på och då har jag ju inte kunnat uppfatta ett dugg förut). Nu hörde jag att dom pratade om väder och vind och så lite mitt emellan lite sånt där Tandläkarsnack som hör till. Visst sånt hörande kan man ju både ha och mista men det var i alla fall en skön upplevelse.

Har kanske skrivit det tidigare men det är också fascinerande att höra att hundarna låter så mycket när dom går. Det hörs om deras tassar när dom går i gruset, och det låter annornlunda när dom går i gräset. Men framförallt så låter det. Det har jag aldrig upplevt förut.
Ser onekligen med en viss förväntan fram mot jakten i höst. Jag brukar ju sitta i tornet och njuta av utsikten men nu kan jag kanske höra fåglarna och sist men inte minst höra om det kommer något djur. Tidigare så har jag bara helt plötsligt att det har kommit en älg i mitt synfält.
Förresten så är det snart dags att börja träna Mitzi på spårträning. Det älskar hon.

Ha det
Vivvi

Syskonträff med konst på programmet

             Här sitter min bror upptagen av sin nya "fritidssysselsättning" - nämligen att måla.

Varje år någon gång i slutet av april-maj bjuder jag in mina syskon med respektive till en syskonhelg med ett hemligt program. I år gick gick programmet i konstens tecken. Med en pappa som var utomordentligt duktig på att teckna och en mamma som började måla vid 70-års ålder och som dessutom sålde en del av sina tavlor, så skulle vi syskon nu visa om vi hade något konstnärligt påbrå.

Det började med att vi på lördag förmiddag åkte iväg till Kvicksund för att där träffa en konstnär och fotokonstnär, Mikael Larsson. Mikael som dessutom är bildlärare kunde lära oss en hel del om tecknandets och målningens konst. Fullproppade med dessa nyvunna kunskaper var det dags för lunch. Lunchen intogs ute i det fria, på några klippor i Kvicksund. Whao... vilken lunch det blev. Solen sken, vattnet glittrade, alla var på sitt bästa humör och maten smakade kanongott.

Efter lunchen var det dags att ta farväl av vår lärare och sedan gick färden hem där vi nu skulle använda oss av våra färska kunskaper i målning. Påbjuden konstnärsklädsel var: basker eller slokhatt. Var och en fick dra lott för att se vem av oss som vi skulle måla. Därefter försågs alla med var sitt staffli, en uppsättning färger och naturligtvis en pannå att måla på.
Koncentrationen var det definitivt inget fel på. Alla skissade och målade av hjärtans lust och däremellan brast vi ut i gapskratt. Resultatet blev bra, roligt och annorlunda, se nedan:

                                             Jaha har vi en Dali, Picasso eller Zorn i familjen??

Under tiden som vi målade av hjärtans lust så förberedde min son, Sebastian middagen: Jordärtsskockssoppa, ugnsstekt ankbröst med karamelliserad rödlök och som avslutning Västerås specialdessert (ägg vispat med socker och grädde, som frusits och sedan nästan tinats upp, dekorerad med kakao, florsocker, kaffepulver och en skvätt konjak i ett halvt äggskal). Allt utföll till syskonens belåtenhet.

Efter en trevlig kvällssamvaro gick vi till sängs. På söndag, efter en ordentlig frukost ute på altanen.

                                     Tänk vilket fantastiskt väder vi har, högsommarvärme i maj.

Efter frukosten gjorde vi ett studiebesök på MixWells mjöleri. Måste ju visa upp och skryta lite över vårt fina företag. Det har hänt en hel del sedan dom förra gången besökte fabriken.

Efter besöket på MixWell åkte vi till KRLG2 (Västerås nya konstmuseum) för att fylla syskonen med ytterligare lite konskunskaper innan vi lät dom åka hem var och en till sig. Museet hade en utställning med många spännande och annorlunda konstverk, eller vad sägs om den här flytande fåtöljen?

Jag tror att mina syskon tyckte att det var en givande helg och nu är jag redan igång med att fundera ut vad nästa års syskonträff ska ha för tema.

Ha det så bra
Vivvi

Norrland tur och retur

Så var första etappen av pimpningen av min "fula" husbil klar och det var dags att prova om den fungerade som det var tänkt. Därför gav vi oss i fredags iväg till Norrland, närmare bestämt till Kullberg strax norr om Junsele. Och vad gör man där?

Jo vi åkte till Kullberg för att titta på älgarna som simmar över Ångermanlandälven. Det är ett rätt fantastiskt naturfenomen för varje år i slutet av april-början av maj simmar över 100 älgar över älven för att söka nya sommarbeten.

På Kullbergs vandrarhem har man fört statistik över hur många älgar som simmar över de olika dagarna och de allra flesta simmar över runt 22-28 april. Alltså skulle det vara perfekt att komma dit nu över påsken.

Bilen gick bra och första stoppet gjorde vi vid en liten sjö vid Graninge. Där vi sov den första natten.

Här sitter Mitzi och njuter av att ha fått komma ut i friska luften efter resan från Västerås. Här vid sjön grillade vi  lite kyckling innan vi gjorde ordning för natten. Vi har ingen värme i bilen på natten så det blev lite kylslaget men med hundar och varma täcken så sov vi gott.

                                                                 Kullberg
På morgonen fortsatte färden till Kullberg dit vi kom fram strax före lunch. Vi rekognoserade lite och hittade så platsen där älgarna brukar simma över. Här hade man iordningställt ett vindskydd där man kunde sitta och ha älven och "simöverfarten" mitt framför sig. Sträckan som älgarna brukar simma är ca 200 m, det är väldigt strömt men det verkar inte bekymra älgarna som simmar rakt över för att sedan ta sig i land ca 25 m från där vi satt. Här kommer några bilder som visar hur fint det var, och så var det ju ett underbart väder (ca 20-22 grader) med solsken. Och så fåglarna som kvittrade hela tiden. I vattnet lekte kniporna. Det var med andra ord perfekt.

                                          
Här från den solbelysta stranden brukar älgarna gå ner för att sedan våga språnget ut i det kalla vattnet

                                                     Och här brukar älgarna gå i land

Här satt vi från lunchtid tills det började skymma. Sällskap fick vi av ett par som har sitt fritidshus en liten bit längre norrut utmed älven. Även de var där med kameror i beredskap. Men även om det var vackert så kan det bli lång väntan så kaffe tillagat över öppen eld kan ju smaka gott (älgarna störs inte av eld).

Vi hhade ingen tur med älgobservationerna under första dagen och så småningom blev det dags att krypa till kojs igen. Även den här natten var lite kylslagen men annars sover man riktigt skönt i husbilen - har förresten döpt den till Bomilia. Följande morgon gav vi oss ner till älven igen. Vi satt där tålmodigt till fram emot lunch men inte en älg visade sig och det blev så småningom dags för oss att sätta oss i bilen igen för att börja den långa resan tillbaka hem igen. Vilken besvikelse - ingen älgsimning för vår del.
Vi åkte vägen över Delsbo på vägen hem. Och i Delsbo sov vi en natt. På kvällen roade vi oss med att titta på Mästarnas mästare på datorn. Det och lite ägg och rökt lax förgyllde vår påskdagskväll.

Och utanför hade vi den här fina utsikten över några Hälsingegårdar. Det är fint, rikigt fint i Hälsingland.

Den här natten var det inte så kallt. Och på morgonen fortsatte resan hem till Västerås. Men innan jag slutar så lägger jag in en bild, som jag lånat av fotografen Åke Johansson - han har minsan sett simmande älgar i Ångermanälven.

Väl hemma gick jag in på Kullbergs vandrarhems hemsida och tittade på statistiken. Och f..n också dom hade sett 24 älgar simma över älven på eftermiddagen när vi hade lämnat platsen. Kan det bli mer retsamt?

Vivvi

Är jag normalhörande nu? Njae...men nästan

Igår var det dags för nytt besök på Karolinska i Huddinge för ny "mapping" av processorn. Det blev ett ganska långt besök hos ingenjören - så långt att jag nästan saboterade hans dagsschema. När jag kom dit så hade jag mitt "normalhörprogram" inställt på allra högsta volymen och intensiteten (det är mikrofonernas känslighet) också på max.

Som vanligt började vi med att jag fick berätta om mina "hörupplevelser". Och jag kunde bara konstatera att jag är jätte, jätte nöjd. Sedan var det dags att koppla ihop processorn med datorn. Det första ingenjören är att kolla hur "motstånde" är. Dvs motståndet i vätskan som finns i snäckan och elektroderna. Allra helst vill ingenjören att det ska vara "en rak linje". På bilden ovan ser man hur det ser ut när han tittar på motståndet. (Den höga stapeln är en elektrod som är avstängd, så den hoppar liksom ur). Bilden ovan visar också ungefär hur han vill att det ska se ut men igår så var det som ett sicksackband och det röda och det blå var inte alls synkroniserat. Snäll som han är så sa han att det var inom normalområdet men han vill ändå att det ska vara en mer jämn "linje". Ingenjören sa också att eftersom jag hör bra så var det inget att oroa sig för.
Vi får se hur det blir när jag ska dit nästa gång om ca 4 månader.

Därefter var det dags att justera upp ljudet på de olika elektroderna. Sedan bad jag att han skulle göra ett program där vi kopplade på dom "bortkopplade elektroderna" så att min hjärna får träna sig i att höra även bastonerna som finns på de bortkopplade elektroderna. Enligt ingenjören så gör det inget att man har några elektroder bortkopplade för då tar andra elektroder över dom ljuden - hur det nu kan gå till. Men jag tror ju ändå att deet måste vara allra bäst om man kan använda alla elektroderna, för det måste ju finnas någon anledning till att dom finns där.
Så nu har jag följande fyra program:
1. med baselektroderna inkopplade (det låter väldigt dovt och murrigt med dom)
2. mitt "normalprogram, som just nu är på allra lägsta volym
3. programmet som gör att jag hör personer rakt framför mig extra bra (bra i sorliga miljöer)
4. musikprogram (ska vara extra bra när man vill lyssna på musik)

Efter besöket hos ingenjören var det dags att träffa audionomen och det var nu som det fantastiska skulle visa sig. Först det vanliga att lyssna på olika toner i olika volymlägen. Därefter dags att lyssna på ord och helt otroligt jag hade 92 procents taluppfattning (med 65db -normal samtalston). Yippi!
Sedan fick jag göra ett taluppfattningsprov som jag aldrig gjort förut - trots alla mina otaliga besök hos audionomer. Först la man in ett störande ljud, så som det låter i en riktigt stor folksamling, med andra ord ett väldigt sorl. Mitt i det här sorlet la man in en kvinnoröst som sa meningar som jag sedan skulle upprepa. Och
jag uppfattade 96 procent - helt otroligt. Kan ni tänka er: från att ha haft en taluppfattning på 24 procent så har jag nu en taluppfattning på 96 procent. Det här hade jag ju aldrig kunnat drömma om  inte ens i min vildaste fantasi. Tänk om hörseln ska fortsätta att utvecklas i 1-2 år till. :)

Efter besöket på Karolinska gav jag mig ut på stan i Stockholm ett tag, men jag blev så trött i fötterna och trött av all musik i alla affärer så jag gav upp efter bara någon timme.
Men  jag hann i alla fall stöta på en uteliggare. Han låg alldeles utanför Åhléns entré och längs med staketet till ett litet bygge - där man borrade, bankade och slog. Men varför i herrans namn lägger man sig där av alla ställen. Inte kunde jag se att han tiggde heller, så varför ligga så mitt i "skiten"?

På ett annat ställe stod det en kille och spelade tväflöjt för att samla/tigga pengar. Han spelade så fint så jag la ner en 10-krona. Min syster brukar säga att man måste ge för att få. Och vad tror ni hände? Ja när jag kom hem till Västerås så hittade jag en 10-krona på gatan. Så det kanske är sant att man måste ge för att få. I alla fall så mår man väldigt mycket bättre när man ger något - även om det bara är en liten slant.

Nu ska jag avsluta dagens inlägg med att säga att jag går i spänd förväntan på att få höra från Birgitta som fick sitt cochleaimplantat den 6 april. Jag håller tummarna för henne och alla andra som genomgår cochleaimplantatoperationer och hoppas att dom ska få uppleva den fantastiska hörförbättring som jag har fått vara med om.

Njut av vårsolen och den vackra fågelsången
Vivvi

Oj så länge sedan jag skrev något...

Det här är en gammal - nästan antik - telefon som står i min sommarstuga. Den telefonen har jag inte kunnat använda på många, många år. MEN nu kunde jag ringa på den. Håller bara luren ovanför mikrofonerna på min nya CI-apparat som hänger bakom örat. Å hej och hallå jag hörde vad dom sa... Vilken upplevelse.
Förresten så måste jag tala om att Tina, som skriver bloggen döv-blind har myntat ett nytt begrepp som jag snabbt har tagit till mig: HÖRON - det är gammal hörapparat som sitter på vänster öra och ny Cipp som sitter på höger öra, tillsammans blir dom mina höron. Visst är det ett underbart ord, för oss som använder oss av dylika ting.
Under den gångna veckan har jag varit på affärsresa till Norge, till Ålesund närmare bestämt. Det var en riktigt lång resa dit, 13 timmar med bil, över de norska fjällen. Men åh, så vackert. Här kommer en bild som visar hur fin utsikt man kan ha om man bor i Ålesund.

Eftersom resan tog så lång tid, så hann min hjärna lära sig att billjudet är något som bara finns där - man behöver inte lyssna på det. Så nu känns det som jag har blivit lite mer som "normalhörande" jag kan ha ett bakgrundsljud och som inte förstoras upp till något okontrollerbart. Man tar ett steg i taget...
Förresten så har jag nu kommit dithän att jag inte kan höja volymen mer i min nya apparat - utan att behöva åka till Karolinska och få den nymappad. Hade fått tid den 27 april för justering och kontroll men på grund av situationen med volymen så har jag fått en tid redan nästa vecka för nyjustering. Då kommer jag att be att ingenjören ger mig ett musikprogram, det sa jag förra gången att jag inte behövde, men nu har jag upptäckt att jag hör musiken jättebra och att jag njuter av fin musik. Så det hoppas jag kan bli ännu bättre med ett musikprogram. Tänkte också be ingenjören att börja koppla in någon/några av dom elektroder som idag är bortkopplade - det kanske går att lära sig/vänja sig vid just dom ljuden också.

Som jag skrev i början så har jag varit på landet en sväng, firade min mammas 100-års dag (mamma dog för två år sedan) tillsammans med mina syskon. Så här års kan utsikten från huset vara så här:

Våren hade inte kommit så jättelångt ännu, men jag tycker att utsikten är väldigt fin även i sånt här väder.

Det får bli allt för idag

Vivvi

Man ska ha husvagn....

Jaha, så har jag blivit husbilsägare, en gammal husbil inropad på Tradera har nu hamnat i min ägo. Som ni ser är det inte något lyxåk utan en lagom skraltig bil som är inredd för övernattning. Med den här hoppas vi kunna köra runt lite i Europa, se oss omkring äta gott och alltid ha någonstans att sova. I alla fall så har jag fått ett projekt att arbeta med nu under våren, för nu ska den här fula bilen bli en mysig liten husbil. Nya gardiner, nya dynor, nytt bord, lite färg på skåpluckor, ny matta osv, så i slutändan hoppas jag att den blir riktigt fin.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen så det har hänt en hel del sedan sist. I tisdags var jag på Hörselvårdsavdelningen och träffade audionom Annica och kurator Eva. Dom ville höra hur det gått för mig med operationen och efteråt. Och jag kunde ju bara berätta som det var att det har gått hur bra som helst. Jag tror att dom var ganska imponerade av hur bra det gått och hur bra jag hör nu. Ja, det är jag själv också. Jag hör jätte, jättebra nu. Massor med nya hörupplevelser.

Vi pratade även lite om att eventuellt bilda en CI-grupp här i Västerås. Just nu funderar jag på om jag kan åtaga mig att vara sammankallande. Fick uppfattningen att det är ca 40-50 som man vet bär CI i Västerås och med ett sådant underlag skulle det kanske vara bra med en grupp som kan ta tillvara våra intressen.

Vi får se hur det blir med det.

Jaha, och i fredags hade jag besök av Monica en dam som är på gång att operera sig. Monica verkade vara väldigt ivrig att få operationen gjord och har nog en hel del förväntningar på den. Så jag kan bara hoppas att hon inte blir besviken för det är nog inte bra att ha för stora förväntningar. Men jag har hört att egentligen är det inte några operationer som har misslyckats, dvs läkarna anser att operationerna har lyckats men sedan kan patienten ändå vara missnöjd och då beror det oftast på att man har haft förväntningar som har varit för högt ställda. För det går ju inte att komma ifrån att även efter en operation så är man döv, ja kanske till och med mer döv än innan, eftersom dom ev hörselrester som fanns i snäckan definitivt försvinner i samband med operationen.

Fast för min egen del så är jag helnöjd. Ljuden som jag hör blir mer och mer normala. Bilarna låter inte längre som porlande vatten, utan mer som jag minns att bilar brukar låta. Förresten så måste jag berätta att i går när vi var ute med hundarna så hörde jag en bil men kunde inte se den, efter en stund dök den upp runt ett gathörn. Aldrig tidigare har jag väl kunnat höra en bil på så långt avstånd och som jag inte sett. Så utvecklingen har varit enorm.

Fortfarande njuter jag obeskrivligt av all fågelsång - ska köpa en fågelbok med fågelsångerna  så jag kan lära mig de olika fågellätena. Även att lyssna på musik är underbart, det är så mycket mer nyanser i musiken nu. Jag kan höra t ex vad man säger på TV fast jag inte är ens i samma rum. Här på kontoret kan jag höra vad dom säger i ett annat rum. Man kanske inte ska höra så mycket - det blir ju nästan som spionage att höra sånt som inte är avsett för mig.

Så har jag hittat en väldigt bra hemsida som tekniskt förklarar hur ett cochlear implantat fungerar, här kommer länken:

http://techworld.idg.se/2.2524/1.163262/uppgradera-horseln-med-cochleaimplantat

Jaha det var nog det jag hade att förmedla idag

Vivvi